Solidaritet vs egoism

Låt mig inleda med Vattenfalls stora bonusutbetalningar.

”Elräkningar på 7 000 kronor i månaden – för kunden. En fallskärm på 92 miljoner – för cheferna. Sedan elmarknaden avreglerades för 15 år sedan har det svenska elpriset ökat med 81 procent, det är näst mest i Europa. När elbolagen skrattar hela vägen till bolagsstämman får kunderna låna pengar till räkningarna.”

”Lars-Olof Andersson, 43, och Linda Andersson, 35, driver hästuppfödning på sin gård utanför Katrineholm och blev så upprörda över de enorma chefsfallskärmarna att de i går valde att polisanmäla Vattenfall.”

Citat: AFTONBLADET.

När det gäller att svara för sin politik stoppar Maud Olofsson huvudet i sanden. Hon hänvisar till Peter Norman som inte har tid!

Glöm aldrig dessa politiker när det är val nästa gång. Välj bort dem för antingen vägrar de att svara på våra frågor eller så ”känner de inte till” och ”har inte tid”! Hellre låter de tyska cheferna på Vattenfall att kritiklöst få gigantiska fallskärmar.

Dessa fallskärmar ska betalas och det är elkunderna som betalar, alltså du, jag och alla andra mer eller mindre bemedlade, vissa näst intill utblottade, en del utförsäkrade och benägna till vad som numera kallas försäkringskassesjälvmord.

Det är ett djupt osolidariskt agerande.

 Det är genuint egocentrerat att roffa åt sig miljonbelpp på detta hutlösa sätt. Det är så genuint egoististisk att det är väsensskilt från sådan solidaritet andra visar i vårt samhälle, som att till exempel skänka pengar till olika välgörenhetsprojekt.

Det är en borgerskapets ideologi som styr detta roffarsystem. Och därifrån till att stjäla och förförskingra finns inget moraliskt steg, endast ett juridiskt.

När således Johan af Donner tjänade hejdlöst på att vara informations- och insamlingschef vid Cancerfonden och senare kommunikationsdirektör för svenska Röda Korset, var det inget han ansåg vara omoraliskt. Kanske för att hans ersättning låg i nivå med vad sådana uppdrag brukar ligga på.

Vanligt folk tar av sina surt förvärvade och skattade pengar för att i en solidarisk handling skänka pengar till nödlidande världen runt och till den så angelägna cancerforskningen. Utan eftertanke tog således adelsmannen emot 60.000 kronor i månaden för den tid vissa andra avsätter rent ideellt utan ersättning.

Moraliska skrupler har inte denne adelsman. Han tog inte bara emot denna relativt frikostiga månatliga ersättning för sitt uppdrag. Han plockade därutöver åt sig medelst förskingring av de insamlade pengarna ett antal miljoner, som åkte rakt ned i fickan på honom själv.

Det var pengar som kom från hederligt folk! Det var pengar som människor i solidaritet med nödlidande och cancersjuka tog av sina små medel, surt förvärvade och skattade, allt för att solidariskt hjälpa andra.

Adelsmannen från Östermalm stack ut med sitt fina manér och dyrbara vanor. Han körde runt i en Jaguar, hade dessutom en stadsjeep och 17-årige sonen placerades på dyr internatskola.

Privat gjorde Johan af Donner gynnsamma affärer. 2006 kunde han köpa loss sin exklusiva hyreslägenhet om 261 kvadratmeter när den obskyra stiftelsen Allmänna barnhuset sålde till bostadsrättsföreningen. Pris, drygt 25 000 kronor per kvadratmeter. Kostnad för Johan af Donner, cirka 6,7 miljoner. I mäklarens prospekt, då Donner ville sälja lägenheten för 15 miljoner, beskrevs ingående de många renoveringarna, bänkskivorna av portugisisk kalksten och utsikten över Humlegården. Bilderna visade ett exklusivt hem smyckat med konst och antikviteter.

På Röda korset, som faktiskt varnades för honom redan på 90-talet av dess ordförande, upplevde man att Johan af Donners fakturor inte stämde överens med verkligheten. Man gick till administrationen som satte igång en utredning. Ju mer dessa granskades desto konstigare blev de många utbetalningarna. Till slut underättades generalsekreterare Christer Zettergren. Han gav i uppdrag åt föreningens revisorer att granska fakturorna. Så uppdagades bedrägeriet.

Vanligt folk avstod från den lilla skärv de hade till livets nödtorft. Det är det som är skillnaden mellan de besuttnas egoism och ha-beteende och folkets solidariska dela-med-sig-vilja. Det är skillnaden mellan en jag-centrerad världsuppfattning och en solidarisk sådan.

Johan af Donner är ingen ärlig person. Enligt domen ska Röda Korset ha tillbaka 5,7 miljoner kronor och Cancerfonden 2,4 miljoner kronor. De pengarna hade de skänkande tänkt sig göra nytta för nödlidande och cancersjuka, men af Donner föredrog att leva loppan för pengarna. Det är det som är skillnaden mellan solidaritet och egoism. Det är sådant som sitter i personligheten, men även utvecklas och mognar i de sociala kretsar man hör till. Det gäller både altruism och egoismen. Solidaritet frodas i förorterna och egoismen i de välbärgade villaförorterna. Som uppväxt i adlig och privilegierad miljö känner således Johan af Donner ingen skuld, ingen skam och tycker att han fått en alltför hård dom. Solidaritet, uppoffring och medkänsla med utsatta är inget han kan förnimma.

Är Johan af Donner så unik?

Är det inte samma inställning våra fallskärmsgubbar har, men med den lilla pytteskillnaden att de kanske inte förskingrar i strid med lagen?

Är det inte samma ha-mentalitet? Är det inte samma egoism? Är det inte samma brist på samvete? Är det inte samma brist på förmåga att tänka solidariskt? Är det inte samma personlighet, snubblande nära en störning?

Johan af Donner är dock, tyvärr – det måste påpekas, bara en småhandlare bland de stora fula fisklarna.

När det gäller att svara för sin politik är det bara att stoppa huvudet i sanden, tycker Maud Olofsson. Peter Norman har inte tid! Omoral är ett känsligt ämne. Speciellt när man sanktionerar det.  Då är det bäst att smyga sig in i de skummaste vrår där enbart dunkla krafter trivs, egennyttan rår, egentillfredsställesen florerar så som den tarvliga självbefläckelsen. Det är i den garderoben man hamnar när allt går ut på att satsa på sig själv!

Solidaritet är en tanke som endast florerar i huvudet på folk till vänster i politiken!

---

Bonuslänk: Ska man skämmas för att man är fattig?

Två ståndpunkter

Dedikerat till de som hade svårt att välja i valet!

Inom politiken finns egentligen bara två ståndpunkter.

Antingen ska politiken tillvarata egna personliga och privata intressen eller så ska den tillvarata allas gemensamma intressen. Svårare än så är det inte.

Och då finns det de med högst privat och personligt viktiga ting att slå vakt om, deras förmögenhet och deras alla privilegier. Dessa människor söker sig således egocentriska lösningar och de stöttar partier som stödjer deras egoistiska strävan som säger ”sköt dig själv och skit i andra!” Det är det som är högerpolitik.

Högerpolitik är de rikas politik. Den slår vakt om ägandet och ägarintressena. Den politiken gynnar allt som leder till att rikedom kan stanna hos dem som rikedom har. Det är en politik som motarbetar rikedomens beskattning och solidariska utgifter till förmån för de som saknar rikedom. Det är en politik som strävar efter att allt ska göras tillgängligt som privat ägande och en privat inkomstkälla, alltså att allt ska vara profitabelt.

~~~~~~~~~

Som motvikt till detta egocentriska synsätt och privategennyttiga politik, gynnande de rika, finns en solidarisk politik. Den syftar till att ställa upp för de svaga i samhället. Den politiken säger ”tänk på din medmänniska!” Det är vänsterpolitik.

Vänsterpolitik är folkets politik. Den slår vakt om människovärde och höga moraliska strävanden. Den politiken gynnar allt som leder till att utjämna skillnader i levnadsnvå för människorna i samhället. Det är en politik som syftar till att beskatta de som har mer än de behöver. Det är en politik som för över från rika till fattiga. Det är alltså en humanitär politik. Det är en politik som strävar efter att göra de basala behoven möjliga att uppnå, såsom mat för dagen, tak över huvudet och god hälsa.

Vill vi ha ett samhälle som är kallt och skoningslöst eller ett som är varmt och välkomnande? Det är bara att välja!

Kallt = höger! Varmt = vänster!

Så enkelt är det!

Moderat menar att massan besitter fördomar i sjukförsäkringspolitiken.

En av mina stora funderingar är hur moderaterna kan svamla så om sjukförsäkringspolitiken, och ändå besitta makten i landet. Eftersom majoriteten inte alls gillar det som sker med vår välfärd och utförsäkringen, det går liksom inte ihop. En politiker som jag tycker alla borde läsa mer av, är Riviere som skriver på Newsmill ibland, då hon är en så synligt tvättäkta moderat.

När man läser henne så borde de flesta med lite hjärnsubstans inse att sådana som hon på inga villkor skall styra ett land som Sverige.

Det senaste inlägget är en enda stor klagan över hur vi motståndare till försämringarna i sjukförsäkringen avfärdar allt vad hon säger, med hänvisning till hennes monstruösa natur. Fast i hennes ögon talar vi inte om några försämringar, utan endast ”geniala” förbättringar.

Hur R än försöker bena upp sakliga argument och förklara, så vill vi inte lyssna då vi bara jäser och väser. Hon går så långt att hon även på fullt allvar påstår att vi motståndare besitter fördomar i den förändrade sjukvårdspolitiken.

Vi = den stora massan menar att den som är sjuk skall kunna försörja sig, medan R försöker förklara reglerna. Så långt är jag med, undrar dock om R fattat att de där reglerna hon ”dillar om” är något hennes kompisar i regeringen beslutat. Jag kan ana något slags avståndstagande från hennes sida, som att hon säger sig inte styra reglerna, utan att de är statiska och inte går att förändra. Samma känsla återkommer då hon beklagar sig över hur svårt det är att förklara ”utförsäkring” från tidsbegränsad sjukersättning, som om reglerna är oföränderliga och inte går att göra annorlunda. När gör en Moderat en konsekvensanalys, i alla fall inte när de tror sig infört något fantastiskt för den fria kapitalistiska världen? Själva kärnan i kritiken från den stora massan, ligger ju annars just i vår vilja att förändra de regler som moderaterna skapat.

Det behövs inte mycket tankeverksamhet att förstå att R tycker att sjuka inte på automatik skall kunna få pengar från ett av vårt trygghetssystem, som vi skattebetalare byggt upp. Nej enligt R skall det omgärdas av en massa byråkrati som regler, som vi då alltså inte vill förstå hur geniala dem är för oss som är beroende av att dem fungerar.

R talar om en omhändertagandementalitet som gjort att sjuka förväntar sig en fribiljett från samhället. Varpå frågan måste ställas om det verkligen är så att sjuka fått en fribiljett från samhället, eller är det så att sjuka skyddas från samhällets hårda krav, så att de kan vara hemma och bli friska i lugn och ro?

Vill inte sjuka delta i samhället längre, tror R att de är självalt att sitta hemma ensam med sina smärtor? R tycks vilja framställa sig som någon slags Messias som nu skall leda de sjuka in på den rätta vägen. Själva är de omyndigförklarade att fatta några beslut som handlar om vad som är bäst för dem. Även om sjukdomen enligt R förvandlar människor till både eremiter och masochister, så skall de i alla fall inte få så stora ersättningar att de kan har råd att köpa sin medicin, eller kunna fortsätta sin rehabilitering.

Något hedrande åt R måste i alla fall erkännas, är att honpratar om utförsäkring, och inte som partikollegan Axe’n som krånglar till det med ord som införsäkrade, och omförsäkrade som om det skulle göra någon skillnad för den enskilda individen? Det kan ju tyckas vara något förvånade, med tanke på hur hårt styrda Moderaterna är, av bl.a. Schlingman som förväntar sig ordning i leden.

Nu pratar inte R om sjukdom som konstaterats av läkare, för de blir friska inom ramen för tidsfristen, utan hon pratar om ”sjuk” som håller i sig år efter år oberoende av medicinska riktlinjer. Vi kan ju därför påminna oss om att den som drabbas av cancer och inte behagar dö inom 5 år också riskerar att utförsäkras. Så personer med sjukdomar som inte håller sig inom riktlinjerna, är därför fullt legitima att utförsäkra och hänvisa till socialen.

Eftersom R anklagar ”massan” för fördomar så vill jag tro att hon själv inte anser sig sprida några sådana, utan har vetenskapen bakom sig i sina uttalanden. Så då måste jag fråga efter den utredning som säger att läkarna ofta sjukskrev sina patienter via telefon? Finns det inga sådana belägg så måste det antas att R sprider fördomar. Ofta är nämligen inte ibland eller i enstaka fall utan mer en normal företeelse.

Vidare hittar man en annan konstig detalj där hon skriver att de som arbetat svart eller inte alls, inte skall ha rätten att få ta del av sjukförsäkringen. Kan man verkligen inte veta att ersättningen grundar sig på dina inkomster, och den som inte betalat in skatt därför är nollad? Det är ju inte mitt problem om hon inte skriver så ”massan” som bara jäser inte fattar vad hon menar.

En annan ”underbar” tanke med moderaternas sjukförsäkringsregler är det fall där tidigare kroniska sjukdomar och olika handikapp som gav permanent sjukersättning, nu måste bedömas utifrån resten av sin arbetsföra ålder. Låt mig fråga vem som kan säga vad som händer 45år in i framtiden? Vi kan anta att den rullstolsbundna kommer att kunna gå, vi kan anta att det finns mediciner, hjälpmedel o.s.v. Därmed finns det egentligen ingen som kan få en permanent sjukersättning, utan måste ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande.

Att återinställa sjukförsäkringen men med tillägget att öppna sjukförsäkringen för alla arbetslösa, ser hon som en förödande tanke som på sikt skulle leda till sönderfall av både välfärd och samhällsmoral.

Varför skulle arbetslösa behöva bli sjuka, bara för att regeringen gjort sjuka till arbetslösa?

Dessutom så är det sista också en förmodad fördom då vi hade en sjukförsäkring fram till mitten av 90-talet som fungerade alldeles utmärkt. Därefter så havererade rehabiliteringskedjan i spåret av besparingar, något man som Moderat aldrig talar om.

R ser i alla fall positivt på framtiden då det börjat dyka upp debattinlägg med riktiga sakuppgifter. När massan känner ett personligt ansvar då först kan sjukförsäkringen återupprättas till det den är tänkt att vara, skriver hon. Tänkt att vara??? Tänk då att moderaterna alltid sagt nej till alla förslag om sjukkassan, så vad kan en moderat veta om hur något de alltid varit motståndare till är tänkt att vara?

Det skulle även ha varit roligt att ha fått en länk till ett sådant där s.k. sakligt debattinlägg.

Slutsatsen i hennes inlägg är inte att nå massan genom att lyssna på oss, utan det är att fortsätta precis så som Moderaterna redan gör,att övertyga oss med återkommande mantran.

För med den inställningen hon har till ”massan” kan hon inte anses vara intresserad av att föra en saklig debatt.

Till sist lämnar jag plats för ytterligare en Moderat, som också kan anses vara en tvättäkta moderat.

Att kostnaderna för barn med särskilda behov ökar beror bland annat på att det inte längre finns tvångssteriliseringar”.

Det uttalandet gjorde det moderata kommunalrådet Charlotte Wachtmeister inför cirka 30 politiker och tjänstemän när Svalövs kommun hade ekonomiberedning i måndags.

Det känns ”strålande” att veta hur det förhåller sig, med tanke på att jag är mor till ett av dessa barn som kräver särskilda behov.