Internet-censur

Inte bara i Kina!

Nej, även i Sverige!

Läs här och gå sedan till Under Mattan. Länk dit finns i Skvitts blogginlägg. Låt dig inte skrämmas av den lögnaktiga varningen!

Ut med det gamla – in med det nya!

Anställningstryggheten

Ja, nu är det den som ska gå till historien!

Välfärden monteras ned bit för bit, men i rask takt. Hörs det några protester från socialdemokratin? Inte som jag har hört i varje fall. Är det så konstigt att sossarnas opinionssiffror dalar? Nej, då är det märkligare att det tror att det beror på partiledarpersonen!

”De båda riksdagsmännen Hans Backman och Johan Pehrson hotade via LO-tidningen arbetsmarknadens parter. Om inte de frivilligt förändrade anställningstryggheten så skulle politikerna göra det åt dem.”

”Svenska arbetsgivare får alltid säga upp personal, förutsatt att de hänvisar till arbetsbrist. Det går i praktiken inte att ifråga­sätta.

Däremot bestämmer arbetsgivaren inte godtyckligt vem som ska gå. Det är det som är turordningen.

Det vill Folkpartiet – och Svenskt Näringsliv – ersätta med ett system där de mest kvalificerade får företräde. Enkelt och klart, om det inte vore för en sak.”

Vilken sak då?

Ut med det gamla – in med det nya!

Fast jag tycker nog att det nya är det riktigt gamla, 30-tal, kanske. Eller ska vi tillbaka ända till 1800-talet innan borgarklassen blir nöjd? Tja, vad vet jag, vad vet jag?

Jo, en sak vet jag, tillbaka till slaveriet vill de inte. För om de ska äga oss måste de se till att vi överlever så vi gör lite nytta åt dem. Man låter ju inte sin egen egendom bara dö så där utan vidare.

Så om nu sossarna inte är beredda att försvara det som de en gång byggde upp (om det nu var de som verkligen var drivkraften, ska kanske undras) är det ju lika bra att de värnar om vårt välstånd genom att agitera för slaveriets återkomst. Eller hur!

Frågan är ju om vi ens behöver parlamentarismen.

Bonuslänk 1

Bunuslänk 2

Bonuslänk 3

 

Tillbaka till träskon igen

Sabot

I hemmen satt kvinnorna och spann garn och vävde tyg vilket de sedan sålde till manufakturen.

Dessa tidiga tillverkningsmetoder innebar att arbetaren själv ägde spinnrock och vävstol. Och samma tillverkningsmetoder fanns inom annan tidig industri, till exempel skomakeriet, där ofta många skomakare slog sig samman i små lokaler, hjälptes åt, delade på verktygen och enskilda arbetare specialiserade sig på de moment de var bäst på. Även dessa ägde således sina verktyg själva, eller gemensamt, och sålde sina produkter till manufakturen.

Den tekniska utvecklingen tog snart död på hemtillverkningen av garn och tyg, samt senare även på de kollektiva skomakerierna. Maskiner uppfanns som gjorde människors arbete på ett billigare sätt och den manuella tillverkningen kunde inte konkurrera med den industriella. Det gick helt enkelt inte att leva på manuell tillverkning och nöden kröp in i var mans hem.

Följden blev att människor måste söka sig till den framväxande industrin och söka arbete. Den stora skillnaden mot förr var att arbetaren inte längre ägde sina verktyg och därmed var proletariatet fött.

Med proletariat menar man egendomslösa, det vill säga de som inte äger sina produktionsmedel och därmed måste sälja sin arbetskraft istället för sina produkter.

Den här utvecklingen var ofrånkomlig, men ej acceptabel ur hantverkarnas perspektiv. Den nya arbetsordningen innebar att arbetet fick ett pris. Det priset måste understiga priset som kunde tas ut på den färdiga produkten, dels för att betala lokalerna, dels för att kunna betala maskinerna och dels för att kunna betala energiförbrukningen, men därutöver för att ge fabrikörerna en vinst på sitt satsade kapital. Skillnaden mellan summan för alla produktionskostnader och det slutgiltiga avsalupriset på produkten var det som gav fabriksägaren deras vinst och det värdet som uppstod ur denna produktionsmodell kallas mervärde.

Mervärdet är alltså det av arbetaren skapade värde som kapitalägaren(ägaren av produktionsmedlen, kapitalisten) lägger beslag på.

Lokalens kostnad, priset på energin och de maskiner som behövdes var kostnader som inte gick att göra något åt och därför kallas de kostnaderna fasta kostnader. Lönen till arbetarna kan dock sättas fritt och kallas därför rörlig kostnad. Den kostnaden kan sättas fritt mellan två olika gränser, nämligen inte högre än att tillverkningskostnaden täcks av det pris som går att ta ut för produkten och inte lägre än att det går att rekrytera arbetskraft.

Vad fabriksägarna gjorde var att sätta lönerna så lågt som möjligt och detta utlöste då protester.

De mest kända av de tidigaste protesterna är de som kom från de väverskor som inte längre kunde sälja det tyg de hade producerat med sina vävstolar de hade i sina egna hem. I en samlad aktion gick de till fabrikerna och tog sina träskor, som på den tiden helt var gjorda av trä, och kastade dem rakt in i maskiner som var den nya tidens vävstolar, varvid dessa maskiner gick sönder.  Det kom att kallas att sabotera, av det franska ordet för träsko, sabot.

De här protesterna var dåligt organiserade, mestadels spontana och utan en övergripande filosofi eftersom medvetenheten om vilka krafter som för samhällsutvecklingen framåt inte fanns. Ingen hade beskrivit det vetenskapligt. Karl Marx hade ännu inte utfört detta arbete, helt enkelt.

Protesterna till trots gick utvecklingen framåt mot allt större industrier och allt fler hantverkare slogs ut och fick ej längre användning av sina verktyg. Allt fler blev på så vis proletärer utan produktionsmedel, egendomslösa utan egna produktionsverktyg.  Allt fler tvingades söka lönearbete i fabrikerna. Proletariatet växte och behövde sin egen filosofi och historia, sin egen samhällsvetenskap som förklarade den verklighet de levde i. Och det var där Karl Marx fyllde en lucka. Han beskrev den verklighet som fabrikörer och andra kapitalister ville dölja.

Utdrag ur en av mina kommentarer:
” Kapitalismens födelse är historien om floder av blod och travar av lik!

Du kanske inte känner till hur det gick till under 1800-talet. Ta till exempel barnarbetarna i de brittiska väverierna som fick krypa under maskinerna för att rensa bort allt bomullsspill. Att fastna i maskinerna som snurrade under tiden var synnerligen vanligt och följden blev i bästa fall invaliditet, ej sällan skallpering, amputering och ofta döden.

Du kanske inte känner till kolgruvearbetarnas villkor som gjorde gruvägarna rika som troll? Hade man tur levde man länge nog för att få lungskador av kol- och stendam. Barnarbete var lösningen på trånga gruvschakt. Gas- och rasolyckor var vardag och en arbetsdag var 12 timmar. Om den som skulle gå på nästa skift var sjuk (ej ovanligt som man förstår) blev arbetaren tvungen att ta det skiftet också och sedan sitt eget. Först därefter (36 timmar) hade man rätt till ledighet i 12 timmar!

Endast tack vare att organisera sig och strejka mot förhållanden fick arbetarna bättre villkor. Det kallas klasskamp!

Om inte arbetarklassen ständigt försvara sina rättigheter trycks den tillbaka till samma villkor igen, för även borgarklassen utövar klasskamp!

Mycket av eländet från förr lever kvar i vissa delar av världen än i dag. Därför måste och är arbetarklassen en internationell rörelse, Internationalen!

Varje gång arbetarklassen slappnar av kommer borgerskapet att rycka fram, vi ser det i dag!”

Det är inte så konstigt att till och med hans grav ligger undangömd (se bilder från gravplatsen, ett måste!): ”Vi är väntade till Karl Marx grav på Highgate Cemetery. Redan på t-banestationen förses vi med en skiss som visar vägen: lång och slingrig i ständig motbacke. När vi pustar ut i Highgates centrum kommer en äldre gentleman framstörtande: – Karl Marx grav? Han vet redan svaret; vad hade vi annars i denna avkrok att göra. …  Sedan vandrar vi in i något som mer och mer får karaktären av scenografin till en skräckfilm: omkullfallna gravstenar, öppna gravlock,söndervittrade kors i risiga buskage.” / Gunder Andersson

Samma öde har Marx vetenskapliga gärning gått till mötes. Undangömd och bortglömd, det är vad borgerskapet har strävat efter allt sedan han skrev sina verk som avslöjar kapitalismens rätta ansikte. I dag tror de flesta att han beskrev ett framtida utopiskt samhälle, men han beskrev faktiskt bara historiens drivkrafter och den brittiska arbetarklassens dåvarande usla villkor. Men borgerskapet framställer denna industrimiljö som om arbetarna knappast fanns,

och aldrig eländet!

Så missförstådd är Marx i dag, tack vare borgarklassens ständiga förnekande av hans vetenskapliga insatser, deras ständiga attacker och ivriga lögner om hans gärning.

I dag är vi tillbaka på ruta ett!

I dag pågår protester mot finansspekulationer på Wall Street och börserna.

I dag har den rörelsen spridit sig från USA till Europa.

AFTONBLADET intervjuar några av dem som demonstrerade på Sergels torg i dag:

”Jag vill minska orättvisan i samhället. Vissa har ett jobb som ger miljoner, andra ingenting .”

”Obalansen i kapitalismen har gått för långt. Vissa har mycket medan andra för lite. Överkonsumtionen bidrar också.”

”Vi vill få mera makt. Alla ska få vara med, ingen ska uteslutas.”

Var är den politiska medvetenheten och analysen i dessa uttalanden från magkänslans regioner? Var är den politiska teori som kan kan föra protesterna upp till en medveten och genomtänkt politisk rörelse? Var är arbetarpartierna som skulle kunna kanalisera missnöjet och organisera det det till en kraftfull och målmedveten politik?

På Sergels torg lyste de med sin frånvaro. Där fanns endast Göran Greider, redaktör.

”Bland folkvimlet på Sergels torg sågs bara Göran Greider, 51,chefredaktör för den fristående socialdemokratiska dagstidningen Dala-Demokraten.

– Politiken har blivit något som sker på partikansliet. Vi måste gå ner till folket och fråga vad de tycker. Den här rörelsen är bra, säger Göran Greider och fortsätter:

– Det enda jag ångrar är att jag inte tog med min hund hit. Han hade kunnat skällt på någon, säger han.” / AFTONBLADET

Det ska bli intressant att läsa vad Göran Greider kommer att skriva i DalaDemokraten.

Vi är tillbaka till ruta ett, till den tid när den politiska medvetenheten inte sträckte sig längre än till att kasta träskor mot maskineriet! Det har vi borgerskapet att tacka för, samt inte minst en arbetarrörelse som inte har värnat om sina historiska landvinningar utan mera sett till rörelsens egna toppars privata välstånd.

Låt oss se vad som står om en LO-ordförade Vanja Lundby-Wedin: ”Wanja Lundby-Wedin blev under vintern och våren 2009 omskriven och omdiskuterad för ett par medialt mycket uppmärksammade frågor. Den 23 mars 2009 framkom det att hon som styrelseledamot iAMF Pension hade varit med om att godkänna att företagets tidigare VD, Christer Elmehagen, hade ett pensionsavtal, totalt var värt cirka 60 miljoner kronor, från AMF. Wanja Lundby-Wedins ställning frågasattes, men företrädare för samtliga LO-distrikt uttalade den 6 april ett enhälligt stöd för att hon skulle stanna som ordförande.” /Wikipedia

Vad tjänar egentligen fackpamparna?

Läs här. Vad tjänar Vanja Lundby-Wedin?

Och Håkan Juholt tjänar 144.000/månad.

Det är dags att återerövra klasskampen!

Ut med borgarpacket ur arbetarrörelsen!

Återupprätta marxismen-leninismen!

Grip makten från borgarklassen världen över!

Fråga för dagen:

Vem i den yngre generationen har i dag hört talas om det

Kommunistiska manifestet

?

Och vem har läst

Kapitalet

?

En som ägnat mycket utrymme åt de nu pågående protesterna är Ghostopinion, läs här och fortsätt sedan till de tidigare inläggen av skribenten.

Mycket anmärkningsvärt är att AFTONBLADET länkar till Occupy Wallstreet-rörelsens egna sidor!

I början bar det märkligt tyst i media om demonstrationerna när de började i New York. Men i dag, med demonstrationer över hela västvärlden kan massmedia inte längre tiga ihjäl dessa protester.

Demonstranterna är en brokig skara varav få vägleds av en fruktsam ideologi. Det är tragiskt och kommer att leda till att alltsammans tyvärr sannolikt ebbar ut i intet, sabot.

Länkar

ARBETAREN

FRIA TIDNINGEN

Mer om motstånd, men i mera organiserad form kan ni läsa här.

Det kommer en dag när inga …

böner till Mammon hjälper!

When it comes down to it, Occupy Wall Street is much bigger than the police versus protester narrative. Significant as those encounters have been and will continue to be, confrontations with the police are only one piece of the puzzle. What we are witnessing in New York City, and across the country, looks less like a protest and more like the birth of a new movement for economic justice. It appears to be a genuine attempt by a justifiably frustrated public to establish a new democratic framework and replace the existing one.

 

Tack Ghost!

 

Kapitalismen står bortom vad som kan diskuteras inom det parlamentariska systemet. Därför har vi parlamentarism. De små förändringar som aldrig berör samhällssystemet och vilken klass som ska härska kan diskuteras, men under tiden består grunden för alla orättvisor och anledningarna till krig.

 

Endast utomparlamentariska aktioner kan ändra på klassförhållandena. Att dessa aktioner ännu inte har lyckats är inget nederlag annat än för stunden.

 

Temporära vinster har uppnåtts, men grusats genom att misstag har begåtts. Låt oss därför lära av dessa misstag så som man lär sig av historien.

 

Lämplig litteraur

 

SOLIDARITETSTANKEN – Diktatur eller Demikrati?

Detta inlägg är överfört från Aftonbladet, där Kaoskatta skrev:

Diktatur eller demokrati?

03 juni 2011, kl 10:12 Skrivet av kaoskatta

Var fjärde ungdom  ( ung. 18 – 28 år, som tillfrågades i en undersökning) kan tänka sig en diktator som landets ledare. En ledare som inte inte behöver bry sig om val eller riksdag.

 Vissa unga (minns inte hur stor del) kan tänka sig att ge sin röst till den som betalar bäst!

Först rös jag så håret stod rakt ut på hela kroppen och sen blev jag alldeles kall och tänkte ” Vart är världen på väg? Hur har vi uppfostrat våra barn?”

Sen slog det mig! Det här säger mycket mer om politikerna än om ungdomarna! Det är en kraftfull kritik mot politikerna och den politik som förs i Sverige och förts sen slutet på 80-talen.

Våra ungdomar ser att den s.k. demokrati som vi lever i inte är en verklig demokrati.

För mig är en verklig demokrati att de styrande med all kraft kämpar för att alla människor ska ha sina grundläggande behov tillfredsställda ex. mat, kläder, hem, utbildning, arbete, hälso och sjukvård m.m. Ledare i en demokrati ska tänka på ”den sjunde generationen” som indianerna säger dvs. tänka på de som ska leva efter oss.  Demokratiska ledare ska ta hand om miljön, skapa ett hållbart samhälle och visa respekt för och omsorg om djur och natur.

Ni har nog sett en dekal som säger ”Miljarder flugor kan inte ha fel – skit är gott”  så illa kan det väl inte vara i politiken? Tyvärr ser det inte bättre ut i dagens värld….Sverige inbegripet.

Den här ”nyheten” visar hur desillusionerade en stor del av ungdomarna redan är. Hur ska vi ge dem hopp?