Minns ni detta?

Minns ni?

Jag tänker på Erik Bergsten när han i TV:s ungdom stod  i programmet Tekniskt Magasin, framför gigantiska datamaskiner, som för er ungdomar som inte minns, kan sägas liknas i storlek med ändlösa rader av garderober. Det var maskiner med hastigt snurrande tape-band som tvärnitade och supersnabbt snurrade igen, först åt ena hållet och sedan åt andra hållet och tillbaka igen. Dessa band, som motsvarar de i dag inte längre gångbara bandspelarbanden – även de förpassade till historiens skräphög, var den tidens motsvarighet till hårddisken i dagens datorer.

Helt lyriskt berättade programledaren för Tekniskt Magasin, Erik Bergsten, om hur många tusen beräkningar i sekunden dessa imponerande maskiner gjorde.

När jag på den tiden med stort intresse följde dessa program tänkte jag som så, ”Varför behöver vi maskiner som gör tusentals beräkningar varenda sekund. Har vi så mycket behov av det?” Det lät liksom alldeles onödigt.

Tänk vad tidena förändras.

Min dator är förvisso inte världsbäst i dag, men för att vara en vanlig PC går den inte alldeles av för hackor. Och den är en riktig superdator om man jämför med de åbäken som imponerade på Erik Bergsten för 30-40 år sedan.

På den tiden kunde man inte heller fotografera digitalt, så man var ju lite återhållsam med avtryckarfingret på kameran. Man skapade alltå inte särskilt många bilder att lagra. Och de lagrades i fotoalbum som var helt fysiska pärmar som man bläddrade i och visade för vänner och bekanta, alternativt visade på en duk om man hade dem som diabilder.

Just nu kopierar jag över mina bilder från datorn till en fristående hårddisk med en kapacitet på lagringsutrymme som Erik Bergsten inte ens kunde drömma om på den tiden och med en hastighet som måste ha låtit som ren fantasi för honom och något som en privatperson aldrig någonsin skulle ha resurser att skaffa.

Tänk vad den tekniska utvecklingen ändå har gått fort fram. De bilder jag nu kopierar över hade med den tidens teknologi antagligen tagit flera veckor och ingen normal människa hade haft råd att ta alla dessa bilder.

”Varför måste allt gå så fort?”

Eh?

Fort?

Fanken vilken tid det tar!

Tiderna förändras!

Jag och min flickvän som jag sörjer var dag, vi talade ibland om detta medan hon levde. Vilken fantastisk utveckling vi har fått vara med om att bevittna.

TV, en kanal, och samtalsämnet för dagen var, ”såg du (bla, bla, bla) på TV i går?” Det fanns ju bara en kanal och alla som hade TV hade sett samma program! Det gav gemenskap. Och en vanlig nyhetsuppläsare som Olle Björklund var en rikskändis som enbart på grund av detta kunde turnera i folkparkerna, vilket Sveriges Radio, som det då hette, inte kunde tolerera utan för det gav honom sparken!

Sen kom TV 2, sen kom reklamkanalerna, först via satellit, som ju inte staten kunde stoppa, fast man så ville. Sen krävde de kommersiella krafterna att få sända sin dynga via marknät och fick igenom sina krav kring detta.

Det började säljas telefoner vid sidan om Televerkets monopol-telefoner och Televerket varnade för att det kunde bli tekniska fel med dessa telefoner och de felen fick man betala för själv i så fall. Det var ren skrämselpropaganda, därför att Televerket räddes konkurrensen, och Televerket tvingades själva ta fram knapptelefoner som kunde konkurrera med marknaden.

TV-spel kom, PC kom, Internet kom, mobil-telefoni kom.

Jo, vi har gjort en fatastisk teknikresa från vad vi i dag kan kalla ”stenålder” till det vi i dag har. Visst är det fantastiskt!

Min flickvän och jag tog ju till oss den nya tekniken, skaffade oss datorer, mailade varandra och kunde nå varandra på våra mobiltelefoner var vi än befann oss och vi kopierade och brände skivor till varandra. Det var en tid av framsteg.

Nu är hon borta, till min stora sorg och saknad. Men en sak slapp hon att uppleva, trenden som inleddes samtidigt med att det började stå klart att hennes sjukdom skulle ända hennes liv. Hon slapp att uppleva kräftgången i den sociala välfärden som Reinfeldt så ihärdigt driver igenom tillsammans med de andra partierna. Hon slapp se med vilken raketfart samhällsutvecklingen går i motsatt riktning mot teknikutvecklingen. Den sistnämnda går fortfarande framåt och den förstnämnda går bara bakåt. Båda utvecklingarna tar sjumilasteg! Den ena utvecklingen går framåt, den andra går bakåt! Men så är ju per definition konservatismen och de reaktionära krafterna!

Alliansen, (alltså Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna), om man ska göra en jämförelse med tekniken, är på väg att återskapa en värld där vi en gång var tvungna att klara oss med gigantiska datamaskiner som inte klarade mer än några tusen beräkningar i sekunden! Välfärd, trygghet, äldreomsorg, sjukvård och skola försämras nu i kräftgång med en takt som är vida överlägsen den tekniska utvecklingens framstegstakt.

Sociala kvalitetserövringar backas nu bakåt!

Kan vi acceptera detta, att utvecklingen går bakåt? Skulle vi acceptera detsamma när det gäller tekniken? Skulle vi imponeras av att se Erik Bergsten stå i TV:s enda kanal och säga att ”Nu har vi fått fram en datamaskin som inte kan göra mera än ett par tusen beräkningar i sekunden och IBM lovar att nästa generation datorer ska bli ännu långsammare!”

När jag nu för tiden med stort intresse följde dessa nya reaktionära politiska strömningar tänker jag som så, nu tycks det som att regeringen tänker och tycker så här: ”Varför behöver vi välfärd som gör tusentals människors vardag dräglig. Det låter liksom alldeles onödigt. Har vi så mycket behov av det?”

Var är solidaritetstanken?

Pst Obama, så här kan du göra med statsskulden

Rebloggar ett inlägg ifrån min egen blogg.

En intressant teori om att åtgärda statsskulden är ju att staten (gouverment) i USA ”trycker” egna skuldfria pengar och betalar skulden med dessa. Det har de rätt till enligt lag. Om de då trycker upp hela skulden på 14 biljoner dollar och betalar av den och sedan river obligationerna så skulle USA bli skuldfritt. Ingen inflation borde heller uppstå i detta fall eftersom de nytrycka pengarna endast ersätter den penningmängd som skulden utgör.

Elegant men vissa banker skulle nog ha ”ett och annat” att säga om det hela. Och deras ord väger nog ungefär lika tungt som den samlade vapenmakten inom militär och polis i USA.
Men rent politiskt och lagligt skulle det vara möjligt. Lyssna här på när Bill Still förklarar det hela.

Så en statsskuld är inte alls vad de flesta tror. Det är inget lån utan mer en ökning av penningmängden i ett land. Anledningen att det blir ett lån är att staten låter privata bankirer skapa pengarna (som skuld) istället för att själva göra det.
Hade staten (Gouverment) från början tryckt sina egna pengar (istället för som nu Federal reserve) så hade det inte ens bokföringsmässigt varit en skuld.
Och helt räntefritt förstås (nu måste man ju betala ränta).

Ett land behöver aldrig oroa sig för att trycka pengar bara de inte trycker upp för mycket, då blir det inflation. Eller för lite, då blir det deflation. Det ett land behöver oroa sig för är om de lånar ifrån privata banker och främst utländska banker.
Michael Hudson talar lite om statsskulden här

Öppet brev till landets politiker om vårt penningsystem

Ärende = kritik och förslag om förbättringar av vårt penningsystem

Jag skriver till er politiker för att sätta strålkastarljuset på en sak som i princip aldrig diskuteras bland er. Problemet är att det är så få människor som funderar på vad pengar egentligen är, var de kommer ifrån, hur de SKAPAS och hur de kontrolleras. Detta är en kunskap av absolut yttersta vikt att förstå för annars så förstår man inte alls vilken ekonomisk politik som kan föras. OBS att detta är ingen vänster-högerfråga inom politiken utan handlar om hur vårt penningsystem och inget annat.

Penningsystemet
Vårt penningsystem fungerar inte på det sätt som de flesta tror. Många tror att det är Riksbanken som ger ut pengar, men Riksbanken ger bara ut de 3% kontanter som cirkulerar i samhället. Resten 97% skapas av våra privata banker. Och dessa 97% skapas i samma ögonblick som en person/företag eller staten tar ett lån i den privata banken. Innan lånet så fanns inte dessa pengar någonstans men efter att lånebrevet skrivits under så knappas de helt enkelt in på ett nyöppnat konto i låntagarens namn. På så vis så kan banken ”trolla fram” pengar. Detta skrivs sedan in i bankens bokföring som två poster.

1. En skuld-post, kundens konto där kunden kan ta ut de lånade pengarna.
2. En tillgångs-post, kundens lånekontrakt där kunden lovar att betala tillbaka lånet.

Obs att ingenting av dessa pengar i bankens balansposter fanns innan kunden skrev under lånekontraktet utan nyskapades i och med undertecknandet av lånekontraktet.
De flesta tror att en bank lånar ut insättares pengar och lever på mellanskillnaden på inlåning och utlåningsräntor. Men så är inte fallet, en bank lånar aldrig ut insättarnas pengar, den skapar alltid helt nya pengar till ett utlån.

Kapitaltäckning

För att en bank skall kunna skapa pengar ”ur tomma luften” så behöver en mycket liten del eget kapital i botten. Detta kapital har banken på sitt riksbankskonto. För ett bolån behöver i dagens läge (Basel 2) banken endast ha 0.28% i eget kapital. Om en bank alltså lånar ut 1 miljon kronor så behöver den bara ha 2.800 kr i eget kapital. Resten av miljonen skapar banken ur ”tomma luften”. För närmare info se Riksbankschefens Stefan Ingves uträkning av detta längs ner på sidan 2 i hans tal ”Finansiell stabilitet – vart är vi på väg?” från 2009-11-09. Finns att läsa på Riksbankens hemsida, direktlänk till PDF här http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Tal/2009/091119.pdf

OBS, att uttrycket att ”skapa pengar ur tomma luften” som förekommer ofta är ett litet olyckligt uttryck. Det är inte pengar i egentlig mening som skapas utan det är krediter = skulder. Dessa skulder används sedan som pengar. Men det är skillnad på ”äkta pengar” som Riksbanken skapar och de krediter som de vanliga bankerna skapar. Jag går inte in på detta i detta brev. Men eftersom krediterna används precis som pengar och de skapas ”ur tomma luften” så är det ändå ett väldigt bra uttryck. 97% av våra ”pengar” är nämligen skapade så här. Den enkla och lite okända slutsatsen är alltså att ”skuld = pengar” i vårt penningsystem.

Räntan

Vi har alltså ett penningsystem där vi har gjort ”enskild skuld” till allmänt betalningsmedel plus att vi har lagt till räntan på återbetalning av skulden. Ett sådant system kan bara ”växa för evigt” eller totalhaverera. Varför det då undrar kanske ni.

Jo det beror helt enkelt på att när banken skapar ett lån (kredit) på 1 miljon kronor så utökas den totala penningmängden Sverige med just den summan, varken mer eller mindre. Men lånet skall ju betalas tillbaka med ränta, låt oss säga att 1.5 miljoner kronor skall betalas tillbaka. Men eftersom det då fattas 500.000 kronor för att lånet skall kunna betalas tillbaka så måste detta lösas på något sätt. Lösningen på det är att någon/något tar ett lån till på t.ex 1 miljon kronor. Då finns det cirkulerande pengar/krediter för att den första låntagaren skall kunna betala tillbaka sitt lån. Men då finns det ju definitivt inte pengar nog för att låntagare 2 skall betala av sitt lån. Och då måste en låntagare 3 ta ett lån för att pengar/krediter skall komma ut i cirkulation till låntagare 2 återbetalning.

Och så fortsätter det i all oändlighet till det inte längre finns några låntagare kvar som kan låna. Och då havererar banksystemet och samhället med det. Folk betalar tillbaka så mycket de kan och bankerna slutar att låna ut.
Och eftersom ”pengar = skuld” så minskas penningmängden i samhället drastiskt och minskas penningmängden alltför drastiskt så går vi ner i en djup depression.

Lösningar

Inom nuvarande system
Egentligen så borde penningsystemet ändras radikalt men här några förbättringar av nuvarande system som kunde vara ett ”plåster på såren”.

1. Inför ett system som helt separerar spekulationsekonomin och realekonomin, t.ex ”Glass stegall”
2. Nationalisera banksystemet och inrätta ett kommunalt banksystem. Fördelen med detta är t.ex att räntan kan återcirkuleras till stat och kommun och komma invånarna till godo.

Ett helt nytt penningsystem
Låt Riksbanken ha ensamrätten på att skapa och allokera skuldfria pengar (inga krediter eller skuld-pengar alltså). Vanliga banker skall bedriva låneverksamhet med 100% kapitaltäckning. Banker skall alltså göra det som de flesta tror att de gör. låna ut insättarnas pengar och sitt egna kapital.
Staten spenderar ut Riksbankspengar på infrastruktur, skolor sjukhus o.s.v så att dessa pengar börjar cirkulera alltmer i samhället. Då behövs t.ex inte skatter tas ut av folket för dessa saker.

Sensmoral

Det är dags att vi börjar se på pengar som de var tänkta att fungera ifrån början. Alltså ett bokföringssystem för att underlätta byten av varor och tjänster. Alltså inget som man skall tjäna pengar på. En bank är ett sådant bokföringssystem och det finns ingen anledning att den skall behöva gå med vinst. Banken skall tjäna och underlätta för folket, företagare och andra driftiga personer. Inte som nu när hela vår befolkning är skuldslavar åt ett bokföringssystem.

Mvh
Alla era väljare

Regler om sjukskrivning hotar rättssäkerheten./Solidaritetstanken./ Trerk.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, som är tillsyningsmyndighet för Försäkringskassan.

ISF:s genomgång av totalt 900 akter tyder på att Försäkringskassan slarvar med prövningen av om den sjuke klarar ”annat arbete hos arbetsgivaren”, som ska göras efter 90 dagars sjukskrivning. I 28 procent av de granskade fallen har den inte gjorts. Detta är allvarligt, man har från Fks sida åsidosatt gällande regelverk.

Vid 180 dagar ska den sjukas arbetsförmåga prövas i förhållande till den ”reguljära arbetsmarknaden”, vilket ofta innebär en dramatisk omställning. Här följer Försäkringskassans handläggare regelboken ganska strikt, visar ISF:s genomgång. I 78 procent av de granskade fallen hade prövningen gjorts, och i ytterligare 13 procent
hade handläggarna funnit särskilda skäl att skjuta upp prövningen. (Typiskt sett innebär ”särskilda skäl” att patienten väntar på en operation eller behandling som gör att han eller hon kan komma tillbaka till sitt gamla jobb.)

Bedömningen av arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden får också slopas om den framstår som ”oskälig”. Men den regeln har bara tillämpats i ett enda fall , visar ISF:s undersökning. Det är en sensationell uppgift, som kastar nytt ljus över de reträtter regering och riksdag har gjort efter kritik mot stelbenta regler.

Just övergången från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingen i samband med att dagarna med sjukpenning ”tar slut” är föremål för en särskild undersökning i ISF:s granskning. Försäkringskassans rutiner får kritik för att de har ett myndighetsperspektiv: Det centrala för handläggarna är att flytta över ansvaret från den ena myndigheten till den andra.

Allt detta sammantaget gör att individens behov glöms bort, man bollar ärendet mellan olika myndigheter för att slippa ta ett beslut.

KGV

Trerk

Sänkta löner ger mer jobb!/Solidaritetstanken/Trerk

Vi hör ofta att sänkta löner skapar mer jobb.

Idag finns drygt 70 000 personer (enligt försäkringskassans februaristatistik) som kan anställas mot att arbetsgivaren får betalt för att anställa dessa. Det handlar om människor med utomordentlig kompetens, inom alla yrken, hantverk, sjukvård, restaurang, industri, administration osv. Det finns människor med högskoleutbildning, med gedigen yrkesutbildning. Och dessa människor kan arbetsgivaren få betalt för att anställa, till och med får man en försäkring ifall produktion skulle skadas.

Citat från AFs info till arbetsgivaren.

”Den arbetssökande är oavsett försörjningsform försäkrad för arbetsskada, sveda och värk med mera, samt vid dödsfall. Staten kan lämna ersättning för skador som deltagaren vållat”

Citat slut.

Så att sänkta löner skulle underlätta för Sveriges arbetsgivare, är inte relevant, eller också så är dessa 70 000 personer för sjuka för att kunna konkurrera på den öppna arbetsmarknaden.

Men så är det inte enligt moderaterna, jag skriver inte alliansen, för Fp, C och Kd har inget att säga till om.

KGV

Trerk

Vårt samhälles utveckling, del 2.

Förra inlägget inleddes med dessa ord:

”Om vi inte känner till vår historia kan vi inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.”

---

Här kommer nu fortsättningen.

Initialt beskrivs här jordbrukssamhällets grundförutsättningar för att alls uppstå, nämligen som trevande steg med erfarenheter från ett jägar- och samlarsamhälle som utvecklade nya färdigheter, tekniker och metoder och därtill anpassade sociala strukturer, vilka gav bättre ekonomisk utdelning. All historia om samhällen är nämligen historien om ekonomi och ekonomiska framsteg.

Ekonomi är den faktor som styr allt människan företar sig och mer än så, även om vi inte normalt tänker på det.

Ekonomi är detsamma som hushållande med resurser och är i denna mening så fundamentalt att det faktiskt styr allt liv på planeten, allt från oss människor, till hur de encelliga organismerna fungerar. Vi ser det på hur växterna orienterar sina blad och på ekorrens till synes irrande vägar under födosök, som dock med dagens datorteknik avslöjar en häpnadsväckande effektivitet.

Ekonomi är därför det centrala i varje beskrivning av ett samhälle och kontrollen över ekonomin är också lika central. All historia om människans samhälle är historien om ekonomin och kontrollen över densamma.

Om denna kontroll uppstår alltid en kamp så snart ett samhälle har skapat ett visst överflöd att slåss om och har skiktats i olika intressegrupper. Det handlar om ägandeförhållanden!

En sådan social skiftning i olika sätt att förhålla sig till produktionsmedlen uppstår tidigt i jordbrukssamhället, på grund av, som sagt, de växande resurserna.

Så föds klassamhället. Inte på grund av jordbruket i sig utan fastmer just av de växande rikedomarna. Av det skälet kan ett klassamhälle även skönjas i de nedan nämnda ryttarfolkens kulturer.

Framsteg i det föragrara samhället kom att utgöra grundvalen för ett framväxande jordbrukssamhälle och vi måste därför inleda med att ägna några rader åt det samhälle detta uppstod ur.

Jägar- och samlarkulturer

Redan i jägarkulturen insåg människan att hon kunde främja nyttoväxternas livsvillkor på olika sätt. De kunde rensa bort konkurrerande växter, röja undan träd som skymde solen, de ätbara växternas frö kunde sås på gynnsamma ställen och så vidare, allt för att man senare skulle kunna skörda mer. Men basen för ekonomin låg på jakt och samlande av det naturen själv bjöd på.

Ett kuriöst exempel på ”jordbruk”, eller snarare enkel kultivering, kan hämtas från Amazonas regnskog bland en ursprungsbefolkning* som huvudsakligen lever på jakt och fiske, men främjar vissa grödors livsbetingelser. Men mer än så, dock utan att man för den sakens skull kan tala om jordbruk.

Hos dessa människor finns ett träd vars frukter är mycket uppskattade, men stammen är full med törnen som hindrar människorna att klättra upp och skörda. Alltså planterar invånarna ett speciellt klättervänligt träd intill varje nyfunnen planta av det träd som de inte på annat sätt kan skörda frukterna av. De första vita förvånades över att dessa träd alltid växte tillsammans som ett par, tills sanningen uppdagades.

Odling förekommer alltså i vitt skilda former som inte alltid är jordbruk i reell mening. Gränsen mellan olika former är högst flytande, som exemplet från Amazonas klart visar och alltid anpassat efter människans aktuella levnadssätt, men även vice versa. Detta gäller även i dag i vårt så kallade moderna samhälle och det gällde även då, samt såväl de bofasta som de nomadiserande jägarna/samlarna.

Här bör påtalas att nomadiserande folk rör sig inom ett begränsat område. Så har det alltid varit. De har fasta årstidsbestämda rutter. Att så frön i jorden är därför en mycket gammal uppfinning. Nomadiserande folk sår frön, om än i begränsad skala och skördar nästa gång de passerade förbi under sina vandringar, som bestäms av de olika årstidernas förutsättningar med därtill hörande ekonomiska utfall.

Det rör sig aldrig om ett nomadliv som saknar gränser, varken förr eller nu. Att det från början var så kan vi sluta oss till av de nomadkulturer vi i dag känner, men även genom att göra datormodeller på vad som är ekonomiskt mest lönsamt. Inget tyder därför på att det skulle vara annorlunda förr. Även bland aboriginerna företogs dessa vandringar tills helt nyligen i bestämda rutter. Deras ursprungliga kultur är som ett titthål in i stenåldern och kan betraktas som ett levande fossil i det att de är nästan opåverkade från influenser utifrån. Observera att det inte ligger något nedsättande i detta konstaterande.

Det är optimalt ur ett ekonomiskt perspektiv att uppehålla sig i ett bekant område med kända resurser och nomadiserandet beror uteslutande på att folk flyttar till andra områden inom en ganska snäv yta och av skäl som att olika områden har olika resurser att ta i anspråk vid olika årstider. Åter igen handlar det således om ekonomi.

Nomadiserande och migration är olika fenomen med vitt skilda orsaker. Migration beror på att resurserna tryter där man bor, medan nomadiserande handlar om att nyttja befintliga resurser inom ett större område, vilket gör flyttning ekonomiskt-strategiskt fördelaktigt i ett jägar/samlarsamhälle, ägodelarna få och klasser ett okänt begrepp.

De växande kunskaperna om odlingsteknik leder inte automatisk till de åkrar och ängar vi förknippar med dagens jordbruk. Olika förutsättningar frambringar varierande former av jordbruks- och halvjordbrukssamhällen och är en mix mellan olika ekonomiska lösningar för livets nödtorft. Vi ser än i dag en brokig provkarta på detta runt om i världen, allt från täta regnskogars odlingar till ökenlika områdens oaser, stäppernas enorma fält, salina jordar, subarktiska områden, karga jordar, näringsrika lössjordar och floddeltans översvämningsområden. De olika förutsättningarna skapade skilda jordbrukskulturer.

Människan tämjer djuren

Ett stort ekonomiskt, men alltför förbisett, genombrott kom när människan mot slutet av jägarkulturen symbiotiserade sig med vargen och domesticerade den till de hundraser vi i dag har. Detta inleddes för cirka 15 000 år sedan. Därmed är alltså hunden den äldsta förädlade, förändrade och domesticerade djurarten av alla. Dingon är en halvdomestiserad varg och fördes förmodligen till Australien för 3 500 år sedan via båt, men var halvtam redan innan. Som kuriosa kan nämnas att dingon förekommer både vild och halvtam bland aboriginerna, som har olika ord för dem, fast det är samma djur.

Tämjandet av hästen för omkring 5 500 år sedan fick en kolossal ekonomisk och kulturell betydelse. Den kom snabbt att bli den tidens maskin och fortskaffningsmedel.

Kraften i hästen som förändringspotential kan väl knappast åskådliggöras tydligare än att se på den effekt den hade på de amerikanska stäppernas ursprungsbefolkning* och deras levnadssätt.

För främst Asiens stäppers nomadiserande folk ledde den tama hästen till en totalt förändrad kultur, levnadssätt och jaktmetoder. Förmåga att kontrollera stora områden revolutionerades. En klan kunde växa sig större, kontrollera större områden, organisera sig bättre och försvara sig och sitt territorium effektivare.

I takt med att samhället växte i storlek differentsialiserades detta. Behov av ekonomisk kontroll steg in på arenan i ett samhälle som inte var ett utpräglat jordbrukssamhälle, men väl kulturellt högtstående. Det uppstod således ett klassamhälle.

Tack vare hästen utvecklades därför de ryttarfolkskulturer vi känner från Asien, kimmerier, skyter, hunner, tatarer, med flera. Deras levnadssätt var anpassat till en tidvis hård natur med bistra vinterförhållanden, som inte främjade egentligt jordbruk, men kulturerna frodades trots detta i mer än 2000 år och dominerade tidvis stora delar av Asien och Europa. Mest känd är ju härskaren Djingis Kahn.

Kazakerna var de sista som på 1800-talet gav upp sitt nomadiserande liv, men inte förrän på 1900-talet övergavs det helt i och med att Stalin tvingade dem att inordna sig i sovjetsystemet. Ofta kallas den politiken ”russifiering”.

Handel

Samtidigt med detta utvecklades handeln mot allt mer avancerade förhållanden och till stor del beroende av lastdjur. Ursprungligen rörde det sig om en enkel byteshandel i liten skala och uppstod redan på stenåldern. Den baserades då på vad man behövde för egen del.

Byteshandeln utvecklades dock till en handel med avsikt att byta vidare och man bytte till sig mer än man behövde för att istället avyttra till andra och skapade sig ett överskottsvärde av vilket man kunde försörja sig själv. Detta kom småningom att kräva en mellanvara, den vi i dag känner som penningen. Handelsresanden såg dagens ljus och kan i dess mer utvecklade form betraktas som en särskild samhällsklass. I Nordeuropa dök Hansan upp.

Möjligheten till kapitalackumulation var född och detta skulle långt senare leda till utvecklandet av bankväsendet. Dock var det inte handelsmännen som skapade det, men väl krävde det. Jag hoppas återkomma till detta i senare inlägg.

Jordbruket

Sådd och skörd var som framgår ovan länge känt. Egentligt jordbruk räknar dock sina dagar enbart ca 12 000 år tillbaka även om ett exakt århundrade av självklara skäl aldrig går att fastställa.

Metoderna förfinades, anpassades och utvecklades efter de för varje enskild klimattyp rådande förhållanden, svårigheter och begränsningar. Mark röjdes för att gynna just de växter människan ville ha. Grödor importerades och förädlades. Därmed ökade avkastningen och kom snabbt att få en dominerande ekonomisk betydelse där förutsättningarna naturligt var goda, eller av människan kunde göras gynnsamma. Ett exempel på det sistnämnda är höghöjdsodling av potatis i Anderna, där klimatet egentligen är för kallt tack vare nattfrost. Detta löste den finurliga befolkningen* med diken som fylldes med vatten, vilket ackumulerade dagsvärmen och strålade ut denna nattetid.

Jordbruket i en vidare mening föddes således inte plötsligt. Grödor spreds efter gamla handelsvägar och öppnade nya möjligheter. En jordbruksrevolution tog sin början och förändrade i sin tur människors samhälleliga organisation. Den bofasta jordbrukande människan kunde tämja helt andra djur för nya behov. Kor, får, svin, getter och höns var de djur som sattes i människans tjänst, inte minst som livsmedelsresurs.

Kor gav oss mjölk och kött, samt hud och läder. Får gav oss ull, men också mjölk, liksom getterna. Och de gav oss kött på våra bord. Grisen ska heller inte förglömmas och den har inte sällan givits högst status. Av hönsen fick vi ägg, dun och mat. Kort sagt, djuren var satta i vår tjänst.

En ny ekonomi baserad på odling och djurhållning kunde se dagens ljus i och med att människan band sig vid sin odlade jord. Denna nya ekonomi krävde arbetskraft och människor gjordes till slavar.

Samhället hade alltså nått en nivå som förutsatte klasser, försvarsmakt, reglerade arvsskiften, tydliga lagar och en makt som kunde upprätthålla lagen. Allt detta krävde en organiserad styrning, ett överhuvud som ej sällan legitimerade sin ställning genom att med hjälp av religiösa potentater ges en gudomlig upphöjelse. Religionerna fick fastare former, utvidgade ritualer och deras dogmer upphöjdes till lag.

Det som ovan hastigt skissats är den grund det tidiga jordbruket tar sin avstamp från och utvecklas till. Vi ser också hur människans allt mer avancerade och invecklade samhälls- och kulturbyggen inte hade en enda väg att gå, utan kunde ta sig olika uttryck. I olika grad lever dessa vidare även i jordbrukssamhället som mer eller mindre integrerade inslag och på samma sätt lever de vidare än idag av den organisation som skapades i det tidiga jordbrukssamhället.

Vi ser också hur människans allt mer avancerade och invecklade samhälls- och kulturbyggen helt bygger på och är avhängiga de ekonomiska framstegen.

Det är i det tidiga jordbrukssamhället staten som maktapparat uppstår. Den är, som nämnts, till stora delar integrerad med religionen och fungerar som instrument för de härskande och deras behov.

Det är också därför religioner och lagar utvecklas, allt för att möta de privilegierades behov. Lagar stiftas och en dömande makt krävs för att upprätthålla efterlevandet, en repressiv organisation krävs. Allt detta garanterar en ojämlik fördelning av samhällets resurser, med därtill hörande privilegier och makt, och det sätt allt detta ärvs vidare. Allt finansieras genom skatter. För att reglera dem och hålla reda på vad var och en skulle bidra med krävdes ett skriftspråk och matematisk kunskap. Primitiva former fanns länge, men utvecklades till det moderna ur de krav detta tidiga klassamhälle ställde. Utbildning i dessa färdigheter krävdes och ett enkelt skolväsende uppstod, förbehållet vissa exklusiva klassers barn.

Kvinnoförtrycket

Ur klassamhället uppstår också kvinnoförtrycket som ett naturligt led i regleringen av rikedom från släktled till släktled. Att just kvinnan förtrycktes har många förklaringar och omgärdas av spekulationer. En sådan handlar om jordbrukarens syn på världen och skymtar fram i ordet ”säd”.

Mannen sådde sin säd i kvinnan som var den jord i vilken hans barn grodde. Alltså var det hans barn och de var de rätta arvingarna. Naturligt nog var det då sonen som skulle ärva. Rikedom ansamlades på männen, därmed makten och följden blev kvinnoförtrycket.

Kvinnans ”mindre värde” blev en dogm som inte vilade på saklig grund, men som av hävd var den sanning de flesta trodde på. Den sortens fördomar finns över allt i samhället och historien igenom. I dag finns andra dogmer som många har lika svårt att genomskåda, till exempel att det måste finnas privata arbetsgivare för att vi ska ha några jobb! Det måste därför finnas privata vinstintressen, annars vill ingen bli arbetsgivare och vi andra skulle tvingas att håglöst gå omkring och slå dank tills vi dog av svält! Upplysningstiden är ännu inte förbi. Det finns alltjämt mycket att göra!

Jorden är en ändlig resurs som inte bör styckas av. När samhället utvecklas till det vi har i dag handlar ekonomin om annat än jord och om resurser som inte är ändliga på samma sätt. Kvinnoförtrycket spelar därmed ut sin roll.

En röd tråd

Vad vi ser är att som en röd tråd genom historien och all mänsklig verksamhet går ekonomin, hushållningen. Det är en ekonomi som växer och ger möjlighet att fördela de skapade värdena olika bland människorna och kan samlas hos ett fåtal, som därmed skaffar sig förmåga, privilegier och makt att bygga många av de monument som blir vanliga för första gången i de gamla högkulturerna. Många av dem är i dag lagda i ruiner.

Samhället växer på detta sätt fram och organiseras med de strukturer som det kräver för sitt upprätthållande och fortbestånd. Det är strukturer som vi fortfarande känner igen.

Än i dag har vi lagar och polis, som det i dag kallas, domstolar, samt militära organisationer och dessa tillsammans borgar för det nu rådande samhällsystemets fortbestånd med sina klasser, borgerskap och arbetare, på samma sätt som de förr slog vakt om de tidigare samhällssystemen med deras klassindelning, till exempel i fri och slav.

---

Nästa avsnitt borde logiskt sett handla om det feodala samhället, men en sak måste först behandlas ur ett klassperspektiv. Det är skolan och vad den är och varför den är som den är, vilken funktion den har och varför det den lär ut ser ut som det gör.

* Efterskrift.

Observera att jag inte någon gång använder ordet ”indian”, som faktiskt bör fördömas lika mycket som ordet ”neger”!