Posts Tagged 'solidaritet'

Bara lite gemenskap


Bara lite annorlunda

ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer i inlägget, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det.

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus.

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. “Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

“Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, “va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

“Jo, men det är bara trivsamt!”

“Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

“Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som “vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa “Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

“Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. “Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

“Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

“Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

“Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

“Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

“Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

“Blir risken mindre i så fal?”

“Nej, men det är ju en kompensation!”

“Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

“Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

“Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

“Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

“Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. En i delegationen frågade “Vem betala hyran i så fall?”

“Den betalas av samhället.”

“Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

“Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

“Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

“Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

“Men vem betalar?”

“Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

“Är inte detta kommunism?”

“Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

“Då är det ju diktatur!”

“Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

“Men ni har ju inget fler-partisystem!”

“Vad ska vi med det till?”

“Jo, men alla tycker ju inte lika!”

“Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

“Har ni inga privata företag?”

“Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

“Men den som vill starta ett eget företag då?”

“Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

“Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

“Varför då?”

“För det finns olika åsikter!”

“Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bätre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

“Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

“OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

“Men makt korrumperar, som alla vet!”

“Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

“Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

“Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

“Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

“Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

“Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

“Det är gratis.”

“Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

“Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

“Men de tjänar mera utomlands.”

“Ja, det är sant.”

“Är det inte risk att de flyttar då?”

“Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

“Var det därför?”

“Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

“Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

“Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

“Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

“Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

“Ja!” 

“Jo, en del ville börja på ny kula utomlands. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

“Så alla ville inte vara med?”
“Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

“Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

“Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

“Men det är ju kommunism!”

“Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

Ut med det gamla – in med det nya!


Anställningstryggheten

Ja, nu är det den som ska gå till historien!

Välfärden monteras ned bit för bit, men i rask takt. Hörs det några protester från socialdemokratin? Inte som jag har hört i varje fall. Är det så konstigt att sossarnas opinionssiffror dalar? Nej, då är det märkligare att det tror att det beror på partiledarpersonen!

”De båda riksdagsmännen Hans Backman och Johan Pehrson hotade via LO-tidningen arbetsmarknadens parter. Om inte de frivilligt förändrade anställningstryggheten så skulle politikerna göra det åt dem.”

”Svenska arbetsgivare får alltid säga upp personal, förutsatt att de hänvisar till arbetsbrist. Det går i praktiken inte att ifråga­sätta.

Däremot bestämmer arbetsgivaren inte godtyckligt vem som ska gå. Det är det som är turordningen.

Det vill Folkpartiet – och Svenskt Näringsliv – ersätta med ett system där de mest kvalificerade får företräde. Enkelt och klart, om det inte vore för en sak.”

Vilken sak då?

Ut med det gamla – in med det nya!

Fast jag tycker nog att det nya är det riktigt gamla, 30-tal, kanske. Eller ska vi tillbaka ända till 1800-talet innan borgarklassen blir nöjd? Tja, vad vet jag, vad vet jag?

Jo, en sak vet jag, tillbaka till slaveriet vill de inte. För om de ska äga oss måste de se till att vi överlever så vi gör lite nytta åt dem. Man låter ju inte sin egen egendom bara dö så där utan vidare.

Så om nu sossarna inte är beredda att försvara det som de en gång byggde upp (om det nu var de som verkligen var drivkraften, ska kanske undras) är det ju lika bra att de värnar om vårt välstånd genom att agitera för slaveriets återkomst. Eller hur!

Frågan är ju om vi ens behöver parlamentarismen.

Bonuslänk 1

Bunuslänk 2

Bonuslänk 3

 

Ingen åsikt!


X – Y = vinst

Matematik är inte så lätt, men ska det vara så svårt att fatta?

Av de skatter du betalar in ska X kronor gå till förslagsvis äldrevården. Jag kunde lika gärna ha skrivit sjukvården, eller skolan, eller barnomsorgen.

X kronor till äldrevården av dina skattade medel borde väl komma de gamla till del, till exempel genom att det finns tillräckligt med personal som har tid att lyssna på dem, men även att ge dem det absolut basala som god hygien, bra mat och allt vad som man faktiskt behöver även på gamla dar.

X kronor är vad du i din solidariska handling tillsammans med hela det svenska folket betalar i skatt för allt detta. X kronor är alltså dina egna pengar och hela svenska folkets pengar, men som vi alla har beslutat ska gå till en viss målgrupp, eller hur; i det här fallet till äldre inom omsorgen. Det är dina pengar, mina pengar och allas pengar för vilka vi vill köpa en bra omsorg för de äldre i vårt samhälle.

Är vi överens om det?

Drar man ned på personalen så får den slita hund om den ska hinna med, men personalkostnaden minskar och vårdkvaliteten likaså.

Drar man ned på hygienen, till exempel de nu så kritiserade blöjvägningarna, duschtillfällen per vecka och allt annat som gör det trivsamt att trots allt vara gammal, då kan man spara pengar.

Drar man ned på matkostnaden spar man också pengar.

Av input på X kronor kan man alltså på olika sätt ta bort Y kronor genom att vidtaga de ovan nämnda åtgärderna. Är vi överens om det?

Dessa Y kronor har du, jag och alla andra svenskar avstått i solidaritet med de gamla för de gamlas välfärds skull. Är vi överens om det?

Dessa Y kronor har alltså sparats på de gamlas bekostnad. Är vi överens om det?

Och om vi är överens om det måste vi ju fråga oss varför vi ska betala dessa Y kronor som ju har sparats in på de äldres och den vårdande personalens bekostnad. Vi kanske inte ska betala dessa Y kronor. Eller vi kanske ska låta även dessa Y kronor komma de gamla till del, som ju avsikten var när vi lät arbetsgivaren dra X kronor från vår lön till skatt för de äldre. Är vi överens om det?

Sparade Y pengar, vart tar de pengarna vägen?

Det finns väl ingen anledning att det vi tillför i kronor och ören av storleksordningen X för en verksamhet minskas med ett visst belopp av kronor och ören Y utan att komma denna verksamhet till del eller att verksamheten får kosta oss skattebetalare Y kronor och ören mindre i så fall. Är vi överens om det?

Nu är det ju så enkelt att den som satsar sina privata medel på att driva ett företag vill ha avkastning på det satsade kapitalet. Ingen driver ju företag av ren välgörenhet. Det måste löna sig, som alla företagare säger och förstår. Det måste gå med vinst.

OCH den vinsten är dessa Y kronor och ören. Är vi överens om det?

Ingen åsikt!

Du betalar alltså med din skatt X kronor och får för det något som är värt X kronor minus Y kronor. Är vi överens om det?

Om du inte får vad du betalar för känns det väl som att du blev lurad och bestulen på i detta fall Y kronor. Är vi överens om det?

Om vi är överens om dessa konkreta fakta som bygger på ren matematik, då är vi väl även överens om att det inte är en åsikt att det förhåller just såhär. En åsikt är det däremot om vi tycker att det är rätt eller fel att denna stöld ska få äga rum.

Vem har den åsikten att stöld är rätt?

Vem har den åsikten att stöld är fel?

Kan det vara så att tjuven tycker det är rätt och den bestulne tycker det är fel? Kan det vara så eller kan det vara tvärt om? Tänk efter!

Vilka?

Vilka vill nu att vi betalar X kronor och för dessa pengar får något som bara är värt X – Y kronor? Är det du och jag och alla andra som betalar eller är det de som får dessa Y kronor av oss att stoppa i egen ficka och deras politiska företrädare? Tänk efter!

Vilka partier vill nu att vi betalar X kronor och för dessa pengar får något som bara är värt X – Y kronor?

Här är hela listan på dessa partier:

Centerpartiet

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Moderaterna

Socialdemokraterna

Sverigedemokraterna

(och med svaga protester) Vänsterpartiet

Här är hela listan på partier som är de ivrigaste tillskyndarna för att vi ska betala X kronor och för dessa pengar få något som bara är värt X minus Y kronor. Av de skatter du betalar in ska X kronor gå till förslagsvis äldrevården, men Y kronor försvinner på vägen. Jag kunde lika gärna ha skrivit sjukvården, eller skolan, eller barnomsorgen:

Centerpartiet

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Moderaterna

Du betalar alltså med din skatt X kronor och får för det något som är värt X kronor minus Y kronor.

Är vi överens om det? 

OK, om vi är överens, då har jag en fråga till dig: Är det inte så att den borgerliga regeringen vill att vi ska ha skattelindring, att denna regering hela tiden förfasar sig över det höga skatterycket? Är vi överens om det? Vi har ju alltid hört dem säga detta.

Nåväl, vi skattar X kronor men får bara X kronor minus Y kronor för vad vi skattar för! Kanske till och med att en moderat kan tycka att detta är något att ta tag i, om det inte var så att moderater vill att pengar förs över från oss vanliga människor till de där redan innan omåttligt skamlöst rika företagen. Kanske vi kan vara överens även om den saken.

Du betalar alltså med din skatt X kronor och får för det något som är värt X kronor minus Y kronor. Om du inte får vad du betalar för blev du lurad och bestulen. Vi är nog överens om att fråga: Är stöld rätt, vilka tycker att stöld är rätt, kan det vara så att tjuven tycker det är rätt och vem är tjuven och dess brännvinsadvokat?

– – –

Här får du några bonuslänkar av mig utan att det kostar annat än min egen fritid som jag avsätter i rättvisans namn.

Värdig ålderdom

Attendo Care vann upphandlingen av Katarinagården

Doldisens Caremaklipp: 212 miljoner | Fredrik Sjöshult

Missförhållandena inom äldrevården

Ghost:/Ingen robot ska torka mig i röven

Vinsten går före vården

Ghost:/Åldringsvård som business

Pengar till äldrevården minskar

Kamprad ägare till Carema

 

Finanspsykopaternas tidevarv – då som nu


Idag har vi en finansimperialism. En samling psykopater utan nationsgränser som utan några som helst skrupler gör precis vad som helst för att få ha kvar sin makt. Varför de gör detta är det jag mest undrar över, vad får de ut av det själva. Hur kan de gå över lik för att uppnå det de vill och vad är det de vill egentligen……?

Men dessa psykopater finns i allra högsta grad och vem har på ett starkare sätt talat om dem än Che Guevara i detta över 45 år gamla tal om imperialismen bestialiska natur. Det är samma slags människor idag.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,SVT1,DN4,DN5,DN6,SVD5,DN7,SVD6,SVD7

Follow the money!


Follow the money! KnepetJag läste Mavera som ju som vanligt alltid är givande. Hon skrev om Libyen igen och inlägget heter ”Libyen: video som visar hur rebeller befriar Al-Qaida terrorister ur fängelse”. Headern med infälld inläggsrubrik är från ett tidigare inlägg jag gjorde om vad Mavera tar upp.En person som kallar sig Pether kommenterade Maveras inlägg om videon på detta sätt: ”Nu har du ju inga bevis på varken: 1. de avrättar mörkhyade 2. de släpper ut alqaid … Read More

via skvitts

Du behöver inte alls klicka Read More, för alltsammans skriver jag här nedan.

 

Knepet

Jag läste Mavera som ju som vanligt alltid är givande. Hon skrev om Libyen igen och inlägget heter ”Libyen: video som visar hur rebeller befriar Al-Qaida terrorister ur fängelse”. Headern med infälld inläggsrubrik är från ett tidigare inlägg jag gjorde om vad Mavera tar upp.

En person som kallar sig Pether kommenterade Maveras inlägg om videon på detta sätt: 

”Nu har du ju inga bevis på varken:
1. de avrättar mörkhyade
2. de släpper ut alqaide medlemmar
3. de våldtar kvinnor
4. dödar barn

du vet väl att man behöver fakta som stödjer sina åsikter va?”

Detta är ingen ovanlig reaktion från dem som låter sig itutas allt som media skriver utan att de reflekterar själva. När de sedan stöter på något som inte stämmer överens med vad de vanligen matas med reagerar de instinktivt och slår ifrån sig.

Reaktionen kan närmast liknas vid en reflex i stil med ”Jag har aldrig ätit det tidigare och tänker ta mig fan inte provsmaka heller!” Sen går man vidare och fortsätter att sleva i sig den gamla vanliga sura soppa man är van vid.

Det är just den sortens människor makten behöver. Den sortens människor fungerar som maktens megafoner. Var och en skriker inte högt, men de är många som pyser och en viskning blir till en stormvind som får fruktansvärda konsekvenser. Vi ser det över allt och vi har sett det genom hela historiens gång.

Rasismen lever på dessa små megafoners oreflekterande samlade styrka, kolonialismens folkmord hade varit omöjliga utan dem och Hitlers krig och folkmord hade varit omöjliga utan dessas samlade kraft. Israels nazist- och apartheidliknande behandling av palestinierna hade aldrig varit möjlig om inte en hel värld gjort sig till megafoner för deras brott mot mänskligheten, vilket inleddes långt innan Nazitysklands judeförföljelser, men alla tror att det är den förföljelsen som gör behovet av en judisk stat nödvändigt.

Det är just den sortens människor makten behöver. Den sortens människor fungerar som maktens supportrar, som ivrigt hejar på kriget mot terrorismen trots att det kriget har ett helt annat och ytterst suspekt och för dessa supportrar dunkelt mål än att bekämpa några få galningars kamp.

Pether fick ett svar av mig i min kommentar hos Mavera. Jag skrev:

”Hej Pether!

Hoppas du är lika källkritisk till våra vanliga media, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, SVT, TV4 osv.

I så fall har du säkert sett att det inte finns ett sant ord där. Du har säkert sett att allt som sägs i dessa media är den ena sidans propaganda.

I så fall har du säkert sett att all den propagandan är tillkommen för att rättfärdiga ett krig på ett land som inte vill inordna sig under den politik som främst styrs från USA och som går ut på att alla ska foga sig efter det världsomspännande kapitalets diktat.

I så fall har du säkert själv en massa egen kunskap att tillföra, så varför inte skriva lite om dina egna erfarenheter och lite om din egen vetskap i denna fråga. Varför inte berätta om folkmord i demokratins namn, folkmord på kapitalismens blodiga altare och om dansen kring guldkalven?

Men du kanske inte är lika källkritisk till våra vanliga media, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, SVT, TV4 osv. Du kanske är lika indoktrinerad som de flesta andra. Du kanske inte kan tänka kritiskt när du översköljs av en störtflod av lögner.

Om det sista är fallet, lär dig tänka på ställa dig frågan ‘i vems intresse’ och lyd rådet ‘follow the money’! Det är fina råd som kan få dig att öppna dina ögon.

/Skvitt”

Med sådana råd öppnas ögonen och vi står inte lika handfallna inför alla de lögner som vi alltid matas med. Det gäller både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt. Follow the money!

Pengar och egennytta är drivkraften bakom alla anti-solidariska angrepp och alla orättfärdigheter som begås i världen. Det gäller att tänka istället för att reagera reflexmässigt. Tänk att det ska vara så svårt att förstå!

Jag skrev ytterligare en kommentar till denne Pether och den citeras nu.

”Jag vänder mig nu till Pether och alla som är som Pether.

Det där med fakta och vad man ska tro på, bör ju styras av sunt förnuft. Men tron kan vara seglivad ibland. Här ett gott exempel, som inte har med politik att göra, men om tro vs vetande.

Det handlar om KONTINENTALDRIFT och vilka slutsatser man kan dra av denna teoris krångliga väg till acceptans.

På olika kontinenter som inte hänger samman finns djurarter som är nära besläktade. Det gäller både nu levande och i än högre grad de utdöda som har återfunnits som fossil. Det var inte helt lätt att förklara även om djur är mobila, men än knepigare var att samma förhållande gäller växter och som bekant kan dessa inte förflytta sig lika lätt som djuren.

Mest märkligt var upptäkten av att det på skilda kontineter finns samma sorts bergarter och de kan ju inte alls förflytta sig. Trodde man, måste jag ju tillägga.

Hur skulle detta förklaras?

En av de djärvaste hypoteserna kom Alfred Wegener med 1912. Han påstod att det var kontinenterna som förflyttade sig, drev omkring på jordens yta, och denna kontinetaldrift kunde förklara alla de observationer som fanns, inte minst att sydamerikas atlantiska kustlinje passar exakt mot Afrikas kustlinje mot samma hav!

Redan 1596 lanserades teorin av Abraham Ortelius. På den tiden kunde ju vad som helst göras troligt, men på Wegeners tid krävdes lite mer bevis. När han lade fram sin teori kunde dock ingen förklaring ges till hur en sådan drift skulle kunna uppstå. Därför hånades och bespottades han av samtidens geologer som satte sig på sina höga hästar därför att det var ju de som visste, medan Wegener inget annat var än en meterolog som därmed saknade deras kunskap.

Men en alternativ förklaring till den ”galna” teorin om att kontinenterna flyter omkring på jordens yta, det behövdes. Djur som inte kan flyga eller simma särskilt långt måste ju ha traskat mellan kontinenterna på något vis. Då måste det ha funnits landbryggor, sa de lärde. Och så ritade de på sina kartor landbryggor som förband kontinenterna och gjorde detta traskande möjligt. Även växterna utnyttjade dessa landbryggor om dock utan att traska.

Man fann efterhand allt fler likheter på skilda kontinenter som tydde på ett ganska intensivt traskade både hit och dit och över allt. Geologerna ritade fler och fler landbryggor som förklarade sakernas tilllstånd och med detta var man nöjd, trots att det småningom blev många landbryggor. Ja, det såg ut som en karta över Tysklands vägnät, vilket dock inte bekymrade geologer som inte ville tro på vad de kunde se med egna ögon.

Eftersom de inte ville överge sin tro på att kontinenterna inte driver omkring på jordens yta höll de därför fast vid att det hade funnits landbryggor härsan och tvärsan över världshaven. Några spår efter dessa landbryggor kunde de dock aldrig finna, men de måste ha funnits, för fel kunde de ju inte ha! Därför hade dessa landbryggor funnits, men försvunnit spårlöst, för fel kan man ju inte ha!

Härsan och tvärsan över haven hade det funnits landbryggor som spårlöst bara hade försvunnit, men landbryggor kan inte förklara det märkliga med att det finns bergarter av exakt samma slag på ömse sidor av Atlanten. Detta går att se både i Nordamerika och i Sydamerika.
I Nordamerika överensstämmer bergarterna med de i Europa. I Sydamerika överensstämmer de med bergarterna i Afrika. Hur skulle detta förklaras?

Enklast var att bara ignorera detta faktum, för kontinenterna kunde ju inte förflytta sig och alltså var detta faktum med bergarterna bara något att blunda för. Geologerna hade ju inte fel och Wegener var bara en galen meterolog som inget visste om geologi, geologers specialité.

Det man inte vet måste man fantisera kring. Vet man inte sanningen om kontinenterna på klotet måste man fantisera.

Man kan gå igenom vetenskap för vetenskap och se samma mönster, att man blundar för fakta för att de kullkastar en hypotes man håller kär och man föredrar att fantisera.
De flesta har säkert hört en del om de galenskaper lärt folk förde fram som argument mot Darwins teori. Och att Galilei med och nöd och näppe undgick kättarbålet och tvingades ta tillbaka den heliocentriska världsbild som förklarade planeternas skenbara krumbukter och banöglor med att de i själva verket gick i nära nog cirkulära banor kring solen.

Lärda män har varit hur korkade som helst, bara för att de inte vill överge en förklaring som motsägs av kalla fakta.

Precis så är det också väldigt ofta inom politiken. Politikens ”öglor och krumbukter” och dess besvärande ”bergarter” är det ju bara att blunda för och låtsas som de inte finns. Och ”landbryggor” kan man bygga så många man vill.

Jag föredrar att ändra mig när bevis dyker upp istället för att istadigt blunda för besvärande fakta. Jag tycker Pether och hans gelikar kunde göra så också.
/Skvitt”

Tack Mavera som fick mig att skriva detta inlägg!

Avslutningsvis knycker jag stora delar av ett av Maveras kortare inlägg:
”… Nato påbörjat en storskalig markoperation Mermaid Dawn i Tripoli. Brittiska SAS, franska GIGN och främlingslegionen, flera USA-baserade privata paramilitära arméer och flera lokala jihad grupper deltog i denna massaker. Mer än 1300 libyska civila har dödats under den gångna helgen. Rebellerna stjäl, dödar, våldtar. Men för västerländska ‘humanister’ är det helt OK för att de anser att ”målen helgar medlen”.

Dessa ”humanister” är också maktens megafoner, men de har större genomslagskraft än alla de aningslösa ”Pether” när dessa ”humanister” har all världens media att skrika ut budskapet genom – budskapet de har fått från maktens boning. Men det är ju också det som de stora väletablerade media har till uppgift, att föra ut en förskönad vrångbild att lura oss med.

Det är detta som ”yttrandefriheten” ska slå vakt om. Sanningen, däremot, beläggs med censur på olika sätt. I vissa länder och under vissa förhållanden handlar det om klar och tydlig censur av osminkat slag. Inte ens Internet går fritt från detta. Som komplement till censur har makten således sina stora världstäckande media som sprider en störtskur av desinformation och propaganda, ellertiger snällt tyst och stilla. Propagandakriget har aldrig förr rasat så som det rasar just nu och värre lär det bli.

En vädjan i tiden! 

Humoristiskt lättbegripligt! 

Massmediakören! 

Lärdomar kring Baggböle!

Ett erkännande får otippat Maud Olofsson, för vem kunde väl ana att denna människa hade några kvalitéer att uppskatta!

Det är viktigare än någonsin

att alla ”Pether”

öppnar sina ögon och börjar

”FÖLJA PENGARNA”!


Baggböleriet


Länk till Skvitt

Historia och nutid


Lika aktuellt nu

Världens Historia 13/2011 kan man läsa en mindre smickrande kortare notis om Winston Churchill. Här är några meningar han ska ha sagt 1937 och tiden där ikring:

”Jag godtar inte att några oförrätter begås mot Amerikas indianer eller Australiens svarta, bara för att en starkare och mer högtstående ras har tagit deras plats.”

Han var alltså en rasist!

Nu är det inte så uppseendeväckande trots allt. Sverige var världsledande på rasbiologi under cirka 50 år från slutet på 1800-talet och framåt! Mycket av den ”forskning” som fanns stod just Sverige för. Vi bedrev också tvångssteriliseringar ända fram till 1975, först som så kallad ”rashygien”, vilket inte lät så bra efter att det blev allmänt känt vad som hade skett i Tyskland. Vi fortsatte med detta efter kriget, men med ”folkhälsoskäl” som motivering, vilket ju ändå var samma sak fast lät bättre.

Faktum är att Sverige inspirerade nazisterna och gav dem värdefulla ”vetenskapliga fakta” för att legitimera sina illdåd. Och det var ingalunda den redan då välkända judeförföljelsen i Tyskland som retade upp de allierade till att starta krig mot Tyskland. Judeförföljelse retade inte upp särskilt många på den tiden!

Sanningen är istället att de judar som försökte fly Tyskland inte var välkomna någon stans. USA, till exempel, skickade tillbaka de som flydde dit om de inte hade tillräckligt med pengar. Storbritannien skickade tillbaka dem till Tyskland eftersom man inte ville att de skulle ta sig vidare till Palestina där de ville bilda en judisk stat och alltså hota brittiska intressen i Mellanöstern. För detta försökte den sionistiska terrororganisationen ”Sternligan” mörda Churchill 1944.

Hur många judar som på detta sätt fick returbiljett till Tyskland för vidare transport till gaskamrarna är väl föga känt i dag. Det var för övrigt samma selektion då som nu. De välbeställda judarna kom oftast undan, de övriga förintades. Överklassen har alltid en tendens att klara sig!

Historia är är lika mycket en fråga om vad som skrivs, som vad som inte skrivs. 


Fler churchillska citat:

”Jag hatar indier. Det är ett djuriskt folk med en djurisk religion.”

och:

”Vilken förbannelse muhammedanismen kastar över sina anhängare! Förutom det fanatiska vanvettet, som är minst lika farligt som för en människa som rabies är för en hund, har vi den fruktansvärda fatalistiska apatin. Resultatet är tydligt i många länder.”

Det är sådant som ogärna lyfts fram när hans hjältestatus ska finputsas. Rasismen liksom bara glöms bort! Är den oviktig, eller är det medvetet som den förtigs? Du kan ju fundera på det!

I förra seklets början hade britterna deportationsläger för svarta i Nabia. Dödssiffrorna var skyhöga. Den brittiska regeringen visste om det. De var ju de som var de ansvariga. Sett i det ljuset var inte de humanistiska idealen så höga som vi kanske tror och en judeutrotning inte så förbaskat mycket annorlunda, eller något att hetsa upp sig alltför mycket för. Inte på 30-talet!

En svart man hade rasismen att tacka för sitt liv, för att nämna något positivt. Han fick nämligen på grund av hudfärgen inte följa med på jungfruresan med Titanic.

Värre var det för några italienare. De var lägre stående än britter och fick bara åka med om de höll sig i tredje klass. Det var de människorna som till största delen omkom. Överklassen räddar sig alltid först. Talet om kvinnor och barn först gällde endast dem!

Historien ska ses med rätt ögon

Jag tror det är viktigt att se på historien med rätt ögon. Det är viktigt att se den med tidens ögon. Och det är viktigt att hålla den i minnet! Andan var sådan på denna tid att människors värde bestämdes av hudfärg och det var inget konstigt i det. I Storbritannien såg man människor som mindre värda ju längre från Storbritannien de hade sina rötter. I Tyskland skulle man vara ”arier”. I Sverige var det inte länge sedan det fanns en rörelse som hette Bevara Sverige Svenskt, BSS. Nu är de som var aktiva i den rörelsen med i Sverigedemokraterna och vill göra invandring allt svårare. Danmark skärper sin lagstiftning för att hålla invandringen nere, Frankrike utvisade nyligen romer och Italien hade avtal med Gadaffi för att hålla afrikaner borta från Europa.

Vi får inte heller glömma att de svarta i USA behandlades åtminstone före andra världskriget i princip lika illa som om slaveriet inte var avskaffat. Om en vit slog ihjäl en svart såg polisen ofta mellan fingrarna och regelrätta lynchningar förekom i södern regelbundet. Raslagarna togs bort tack vare en outtröttlig kamp som medborgarrätts-rörelsen drev ända fram till 1968.

Apartheid var en rasåtskillnadspolitik som var inskriven i lag i Sydafrika fram till 1994. De lagarna började gälla från 1948 och är alltså inte en rest av kolonialtiden.

I Sverige motsatte sig Moderaterna svenska protester och aktioner mot denna rasdiskriminerande politik!

Den sionistiska motsvarigheten till apartheid, och som ju har likheter med nazismens tidiga judeåtskillnadspolitik har funnit starkt stöd från Folkpartiet, inte minst av Per Ahlmark.

Såväl under andra världskriget som under koreakriget och vietnamkriget slogs man mot ”gulingar”, vilka var utan större människovärde! Man talade helt öppet om ”gula faran” under det kalla kriget och syftade mest på Kina.

När vi i dag stöter på rasism och främlingsfientlighet ska vi komma ihåg att det är idéer som var utbredda tills helt nyligen, historiskt sett. Men är det inte trots allt, om vi ska vara ärliga, rasism som gör att vi så lite engagerar oss i folkmorden i centrala Afrika och en jordbävning eller ett vulkanutbrott där inte leder till mer än en fem centimeters enspalltsnotis i tidningen?

Det är då inte märkligt att rasismen lätt blommar upp igen. Därför måste vi hela tiden passa på dem som ännu har sådan idéer. Rasismen är inte död, den har bara tagit en liten andningspaus. Vi måste förhindra att den inte börjar andas igen. Tydliga tecken finns över allt på att den förbereder sig för nya djupa andetag som kan forma sig till brösttoner!

Det viktigaste om rasism det kommer nu

Det är bra om vi lite till mans är rasister. Det är bra för makthavarna!

Vid varje konflikt kan de om så behövs använda rasismen som vapen för att spela ut oss mot varandra och få oss att gå ut i krig mot varandra – i krig som endast makthavarna själva tjänar på. Det sker ju mitt framför ögonen på oss just nu! För visst är det lättare att slå ihjäl en ”islamist” än en kristen, och tvärt om! Och det är legitimt för en jude att bosätta sig på ockuperad mark som är palestinsk!

Socialism står för förbrödring, gemenskap, sammanhållning och internationalism. Därför sjunger vi Internationalen!

Kapitalism står för söndring och splittring. Härska genom att söndra!

Jag tror att ni, mina kära läsare, ser att genom hela det skede jag har skrivit om här ovan går rasismen som en röd tråd och den tråden utgår från överheten, inte från folket!

(Den här texten publicerades ursprungligen hos Skvitts.)


SOLIDARITETSTANKEN

Bloggarna på denna sida står var och en för innehållet i sina inlägg, och alla som skriver behöver inte ha samma åsikt i alla sakfrågor. Alla inlägg skall hålla en god och saklig ton.
.
Uppgifter bör i största mån verifieras med länkar.
.
Bloggarna har inte rätt att bli alltför personliga.
.
Bloggtroll, personliga påhopp, näthat eller andra icke adekvata kommentarer kommer inte att släppas fram. De som vill kommentera bör därför hålla sig till ämnet, för att kunna upprätthålla en seriös diskussion.
.
Gemensamt för alla som skriver på denna sida är att vi bl.a. värnar om alla människors rätt att få leva under goda förhållanden.
.
Vi är alla personer med åsikter åt vänster, och gör gemensam sak med att få den borgerliga regeringen bortvald 2014.
.
Bloggen är alltid öppen för fler intresserade skribenter som vill bidra till förändringarnas vindar. Vi kan aldrig bli för många. Vi söker bloggare med hjärtat till vänster, som vill ingå i vår gemenskap.
.
Vi vill återuppliva Solidaritetstanken, för alla människors lika värde och rättigheter... Gästskribenter är också välkomna med en förfrågan om att få deltaga med inlägg.
.
Alla skribenter på denna blogg har möjligheten att vara med och föra en dialog utifrån inläggen.I de fall en kommentar önskas besvaras av specifik skribent, så skall frågan riktas direkt till den avsedda.
.
Välkommen till en öppen debatt!

ARKIV

'
The Rainforest Site

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 15 andra följare

BLOGGSTATISTIK

  • 27,631 BESÖKARE

%d bloggare gillar detta: