Posts Tagged 'arbetare'

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!


Du är en arbetare!

Denna text inspirerades av Maveradär jag skrev en kommentar som blev början på det du nu läser.

+ + +

Säljer man sin arbetskraft är man per definition en arbetare.

Det spelar ingen roll om ens arbetskraft består i att göra något med sina händer eller om det är något man enbart gör med sitt huvud. Det spelar ingen roll om man tjänar lite eller mycket på sitt arbete.

Det man gör får man inte betalt för!

Man får aldrig betalt för det man gör!

Man kommer aldrig att få betalt för det man gör, oavsett vad man gör! Inte i ett kapitalistiskt samhälle!

Orsaken till att man aldrig får betalt för vad man gör i det kapitalistiska samhället är att det är just detta förhållande, detta faktum, som gör det kapitalistiska samhället till just ett kapitalistiskt samhälle, där vissa kan tjäna pengar på andras arbete!

Det finns någon som köper din arbetskraft annars kan du inte sälja den!

Denne någon, arbetskraftsköparen, köper aldrig det du gör, ty det äger arbetskraftsköparen hela tiden. Men när du säljer din arbetskraft är det för att förädla något. Det är det du gör på jobbet, oavsett om du gör det med dina bara händer eller om det är med huvudet.

Förädlandet höjer värdet på någonting, det vill säga det som förädlas. Först är det en råvara, sen slutar det som produkt, oavsett om detta är något fysiskt materiellt eller enbart en tjänst. Ty när det gäller en tjänst är den först inte utförd, men som utförd är den förädlad av någon som får betalt för att förädla den, men får inte betalt för tjänsten. Betalningen är ersättning för tiden, inget annat!

Under förädlandets gång ökas alltså värdet. Det värdet har inget med din lön att göra.

Din lön är bara det pris din arbetskraft är värd och inget annat. Och din lön avser den tid du sålde din arbetskraft, inget annat. Om värdet du skapar den tid du säljer din arbetskraft överstiger den kostnad din lön utgör för kapitalisten, då är du lönsam, annars får du sparken!

Timpeng, beting eller månadslön, det spelar ingen roll.

Om du själv aldrig försörjer dig på att köpa arbetskraft men genom att sälja den, då är du en arbetare och inte en kapitalist. Det spelar ingen roll hur mycket du än äger om allt du äger är för din egen skull och för dina egna behov. Rikedom i sig är inte detsamma som att vara kapitalist. Det är först när du köper något enbart för att sälja det vidare med förväntad förtjänst som du blir en kapitalist.

Om du bara äger kläderna på kroppen och 20 kronor att köpa ett par skosnören för i avsikt att sälja dem vidare för 30 kronor, då är du en kapitalist. En fattig kapitalist förvisso, men du är kapitalist likväl!

Kalle och Pelle köper fem biljetter vardera till en konsert. Kalle ska ha en biljett till sig, en till frugan och tre till barnen. Medan de går in på konserten står Pelle kvar och kränger biljetterna till de som inga fick för att det var slutsålt. 

Kalle är ingen kapitalist, men Pelle är det!

Om du jobbar 8 timmar varje dag och vid sidan om det har ännu ett arbete så kanske du sparar ihop en ansenlig summa. Du har villa, bil,sommarstuga, båt en större slant på banken, men du är ändå ingen kapitalist! Du är arbetare, glöm aldrig det!

Detta är så elementärt att det är tragiskt att man ska behöva säga det.  Men tyvärr har många inte detta enkla klart för sig.

Som arbetare har du vissa intressen som är gemensamma för alla som är arbetare. Därför kallas dessa intressen klassintressen. På samma sätt har arbetskraftsköparna vissa gemensamma intressen och det är deras klassintressen.

Arbetarklassens intressen kan aldrig förenas med de intressen som är specifika för arbetskraftsköparnas kapitalistiska intressen. Alltså råder en konflikt klasserna emellan. Och den är olöslig. Det är på sin höjd en vapenvila som kan råda!

Det där lät som kommunistsnack!

Ja, detta vill ju inte kapitalisterna att vi ska se. Det är ju de som har favör av sakernas tillstånd i vårt kapitalistiska samhälle, eller rättare sagt, i deras kapitalistiska samhälle. Men alldeles oavsett om vi är kommunister eller inte och oavsett om vi är löneslavar eller arbetskraftsköpare så råder klassmotsättningar vare sig vi vill eller ej och vare sig vi är marxister eller inte. Det är ingen åsikt, det är ett faktum.

 (Ursprungligen publicerat på Skvitts)

En ärlig, intelligent och bra politiker – Lena Sommestad – socialdemokraterna


Ja bra politiker med hjärtat på rätta stället är det ont om. Ett lysande undantag är enligt min mening socialdemokraternas Lena Sommestad. Hennes sista blogginlägg ”Det är dags att diskutera eurons kris – inte Greklands kris” visar tydligt på detta. Jag har lyssnat mycket på henne också och ”mellan raderna” så märks det att hon även har bra koll på hur vårt vansinniga penningsystem fungerar. Hon drar aldrig upp det i klartext tyvärr, men detta beror säkert på att hon vill undvika att bli helt inkompetensförklarad, kallad för UFO och troligen bli avsatt som minister.

Läs hela hennes inlägg i original här. Jag kopierar in valda delar av texten här under.

”Den historia som inte berättas i svenska media är den historia som borde berättas: historien om hur euro-projektet skapade den grekiska krisen och nu förhindrar Grekland att ta sig ur den. Grekland är förvisso ett land som brottas med stora interna problem i form av korruption och en illa fungerande statsförvaltning, men det är inte dessa problem som har drivit den grekiska nationen mot konkursens rand. Det är dags för svenska media och svenska politiker att lyfta den fråga som nu måste diskuteras: hur ska Europa ta sig ur ett penningpolitiskt system som driver enskilda länder in i social och politisk kris och som skapar allt skarpare konflikt mellan unionens medlemmar?

Vad jag fortfarande saknar är en omprövning inom socialdemokratin, i ljuset av den katastrofala utveckling som vi nu bevittnar. Jag kan förstå att många socialdemokrater ville tro på euro-projektet 2003, som ett sätt att fördjupa det europeiska samarbetet, men det är för mig obegripligt hur partiets ekonomiske talesperson år 2011 fortfarande står upp till försvar för euron (DI).

Det är socialdemokraternas ansvar att förklara vad som händer i Europa och plädera för en ekonomisk politik som skapar jämlikhet, välstånd och social sammanhållning, inte ojämlikhet, fattigdom och konflikt. Idén om ett gemensamt valutasystem är ett stort misslyckande för alla Europas medborgare, men framförallt är det ett gigantiskt bakslag för Europas löntagare. Euro-krisen ökar fattigdomen och ojämlikheten. Eurokrisen förhindrar sociala investeringar i framtidens välfärd, den drabbar mödrar och barn, den slår på sjuka och arbetslösa. Arbetarrörelsen får inte längre tiga.”

SOLIDARITETSTANKEN – När man skjuter arbetare… In memoriam


NbH.jpgÅDALEN -31

IDAG 15 MAJ ÄR DET 80 ÅR SEDAN…

Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen.

Fyra av dödsoffren fick en gemensam grav på kyrkogården vid Gudmundrå kyrka. De anhöriga till de döda och skadade fick inte något skadestånd eftersom de betraktades som upprorsmän. På graven finns en stenplatta med dikten ”Gravskrift” av Erik Blomberg:

”Här vilar

en svensk arbetare

stupad i fredstid

vapenlös värnlös

arkebuserad

av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig”

Fakta om Ådalen -31 och  Om regeringen Carl Gustaf Ekman

File:1led0513adalen.jpg

Men detta kan bli sant igen:

SFS 2006-43.jpgLag (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Departement Justitiedepartementet L4 Utfärdad 2006-05-18 Ändring införd

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser Senast hämtad 2009-11-01

1 § I denna lag finns bestämmelser om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning i form av insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda.

Rikspolisstyrelsen får begära sådant stöd om

1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott

2. ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till, och

   3. regeringen har lämnat sitt medgivande.

Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter skall regeringen pröva huruvida beslutet att begära stöd skall undanröjas eller bestå.

2 § Försvarsmakten skall ge stöd om den har resurser som är lämpliga och det inte medför synnerligt hinder i myndighetens ordinarie verksamhet.

3 § En enhet inom Försvarsmakten som ger stöd enligt denna lag skall stå under befäl av en militär chef. När en stödinsats görs, skall enheten och dess chef stå under direkt ledning av polisen.

4 § Vid en stödinsats får endast sådan personal från Försvarsmakten som har lämplig utbildning och erfarenhet för uppgiften medverka. Försvarsmakten skall se till att den medverkande personalen har nödvändig kunskap om de särskilda förhållanden som kan gälla för uppgiften.

5 § Den som tillhör Försvarsmaktens personal och som uppfyller de krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i fråga om tjänsteställning och kvalifikationer i övrigt har de befogenheter som en polisman har enligt polislagen (1984:387) när han eller hon deltar i en stödinsats som sker med stöd av denna lag. Han eller hon har också vid en stödinsats samma befogenhet som en polisman att gripa personer enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken. Vid utövandet av dessa befogenheter gäller vad som föreskrivs i 8 § polislagen om behov och proportionalitet.

6 § Den som fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning med totalförsvarsplikt är skyldig att delta i verksamhet enligt denna lag endast om förutsättningarna i 5 kap. 3 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt är uppfyllda. Han eller hon får inte användas för uppgifter som kan medföra en inte obetydlig risk för att han eller hon kommer att skadas.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag.

Ändringar och övergångsbestämmelser 2006:343

 

Officiell version (PDF)

På regeringens vägnar

BOSSE RINGHOLM, THOMAS BODSTRÖM

(Justitiedepartementet)

Förarbeten Prop. 2005/06:111, bet. 2005/06:JuU17, rskr. 2005/06:242

Ansvarig myndighet Justitiedepartementet L4 Ikraft 2006-07-01 SFS-nummer 2006:343

LÄS MER I TORBJÖRN JÄRLERUP’S EMINENTA INLÄGG

154369_166434573397789_100000937415340_314511_43746_n.jpg”Här vilar

en svensk arbetare

stupad i fredstid

vapenlös värnlös

arkebuserad

av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig”

SOLIDARITETSTANKEN – När man skjuter arbetare…


”Vänsterledaren Lars Ohly har varit en flitig besökare i Västra Götaland de senaste veckorna. Han har valtalat på en rad torg i regionen, för att väcka uppmärksamhet om omvalet som sker på söndag.

Men när det verkligen gäller nobbar han regionen. Valspurtande vänsterpartister får klara sig utan sin partiledare i helgen.

Orsak: Lars Ohly åker till Västernorrland i stället.

Anledningen är att han ska delta i högtidlighållandet av skotten i Ådalen. I helgen är det nämligen 80 år sedan den mycket uppmärksammade arbetskonflikten.

Ådalen 31 ska uppmärksammas med tal av Lars Ohly och Metallbasen Stefan Löfvén samt kransnedläggning och filmvisning.”

Jag läser politikerkollens inlägg av Anette Holmkvist, där hon anklagar Lars Ohly för att svika sitt parti. Han ska åka och högtidlighålla minnesdagen för skotten i Ådalen, som skedde 15 maj för 80 år sedan. Behöver jag säga att jag blev lätt uppretad av insinuationerna?

”Men när det verkligen gäller nobbar han regionen.”

Ohly nobbar.jpg

Jag besvarade hennes inlägg så här: Kommentaren ligger när detta skrivs inom parentes och jag vet inte om den kommer att släppas igenom, så jag gjorde som jag brukar… en HEMI, alltså en captchabild.

Kommentar till Ådaleninlägget.jpg

Ekman blev symbolen för 1920-talets vågmästarpolitik.

Fakta om Ådalen -31

Om regeringen Carl Gustaf Ekman

File:1led0513adalen.jpg

Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen.

Fyra av dödsoffren fick en gemensam grav på kyrkogården vid Gudmundrå kyrka. De anhöriga till de döda och skadade fick inte något skadestånd eftersom de betraktades som upprorsmän. På graven finns en stenplatta med dikten ”Gravskrift” av Erik Blomberg:

Här vilar

en svensk arbetare

stupad i fredstid

vapenlös värnlös

arkebuserad

av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig

”Det finns sålunda anledning att icke lägga en alltför tunga ansvarsbörda på den militäre befälhavaren. Men även om detta beaktas, måste varje tänkande människa reagera mot att det som hände överhuvud skulle behöva inträffa. En kravall som i någon av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det ohyggliga resultatet av fem dödade och fem skadade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens upprätthållande militären är i sådana fall där det icke är fråga om att möta en öppet beväpnad motståndare.” Ådalskommissionen


Respekterar inte Anette Holmkvist de olyckliga själar som dödades av sin Regering? Ohly nobbar ingen. Men Holmkvist saknar heder.

Vårt samhälles utveckling, del 4.


Första inlägget i den här serien inleddes med följande ord:

”Om vi inte känner till vår historia kan vi inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.”

Andra inlägget kan du läsa här. 


I förra inlägget (det tredje) såg vi hur makten över produktionsmedlen samlades hos en minoritet och hur fröet till alla samhällets och statens beståndsdelar en gång i tiden grundlades. Detta skedde redan i bondesamhället och då ojämlikheten växte, gjordes vissa till slavar, livegna och trälar att arbeta för de jordägande. Det var då behovet av bokföring av de rikas ackumulerade tillgångar uppstod, liksom en repressiv organisation för att bevara rikedomen hos dem som besatt den och skydda densamma från de som saknade produktionsmedel och förmögenheter.

Det var då det blev som i dag, men på en mindre utvecklad nivå!

Ur det enkla jordbrukssamhället sprang feodalismen. Ett mer avancerat samhällsystem med en kung, som man ärvde från bondesamhället, i spetsen.

Inlägget tog också upp skolan, som en del av statens angelägenhet i dess roll som den dominerande klassens instrument till fostran, indoktrinering och anpassning.

Nu ska vi se hur feodalismen utvecklades till den högre form av social organisation än det enkla jordbrukssamhälle som i sin tur växte fram ur jägar- och samlarsamhället.

Feodalismens fyra stånd, klasser

Feodalismen växte fram under, eller snarare ledde till det vi kallar – medeltiden. Vi talar i grova drag om år 500 till 1500, men det skiljer en hel del mellan olika delar av Europa. I Skandinavien räknas medeltiden från vikingatidens slut år 1066. Det var en tid med teknisk utveckling inom jordbruket och makt som utgick från kungen, vilken kan betraktas som staten i det tidiga medeltida samhället. Makten utgick även från den överstatliga katolska kyrkan, i ökande utsträckning när denna kring tusentalet utvecklade en fastare form och ett centralt styre, varmed dess makt befästes. Det uppstod ofta olika konflikter mellan den världsliga makten och kyrkan, vars makt blev något som även kungen måste rätta sig efter, eller i vart fall aldrig kunde bortse från.

Kyrkans makt minskade mot slutet av medeltiden därför att den hade blivit alldeles för girig och utmanades av nya samhällskrafter som hade vuxit sig starka. Det var då bland annat Martin Luther trädde fram och som bekant med sin kritik 1517 och skapade protestantismen. I Sverige svingade sig Gustav Wasa upp mot tronen och valdes till kung 1523 och därför är 6 juni vår nationaldag.

Wasa avskaffade Kalmarunionen och gjorde Sverige till en arvsmonarki och därmed var kungavalen ett minne blott. Hans ekonomiska problem löste han med konfiskering av kyrklig egendom och bröt med katolicismen. För hans del var det aldrig en religionsfråga, men väl ren realpolitik. Genom den så kallade reformationen stärkte han statsmakten, det vill säga i grund och botten hans egen makt, som därefter byggde på en effektiv byråkrati och starkt centralstyre. Hans metoder var ibland brutala, hans propaganda effektiv och motståndare röjdes ur vägen. Det sägs att inget av vikt kunde göras i vårt land utan hans personliga godkännande.

Hans betydelse för Sverige som nationalstat kan inte underskattas. Han är Svearikets grundare. Hur han kom till makten ska vi dock inte gå in på närmare än så här. Den intresserade kan själv läsa om det i någon av alla de böcker som har skrivits om honom.

De fyra stånden

I skolan lärde vi oss att det fanns fyra stånd. Vi fick nästan lära oss att dessa stånd var olika klasser. Just det, NÄSTAN, för det var inte klasser det talades om, det var stånd och stånden var fyra: adel, präster, borgare och bönder.

Vad som var den avgörande skillnaden mellan dessa stånd lämnades i viss mån åt var och en att själv förstå. Och det gjorde man ju, trodde man ju.

Här ska vi nu se på hur de levde, vad de levde av och hur de försörjde sig. Ty ekonomi är det centrala i varje historiebeskrivning även om det skolan lärde lämnar mycket att önska.

Adel

Adeln var rik, det begrep var och en i min skolklass. Men hur och framför allt varför var mindre medvetet hos många av mina klasskamrater. Det var inte precis det som skolan hade ambitionen av att lära ut till mer eller mindre uttråkade elever, som hade svårt att förstå vad det tjänade till att lära sig allt detta. Man fick dock veta att adeln uppstod med medeltiden, när feodalstaterna på något mystiskt sätt uppstod runt om i Europa. Kanske att någon elev snappade upp att det fanns två sorters adel.

Det fanns alltså en bördsadel som utgjordes av de som hade skapat sig en rikedom, som gick i arv, redan innan på något sätt som aldrig förklarades.

Man fick lära sig att adeln även kallades frälse och riddare. Det var riddarna med plikt att hålla häst och vapen för att göra tjänst hos kungen, som fick privilegier och förläningar av kungen som en slags ersättning. Ibland kallas denna adel även tjänsteadel och hade vanligen en något lägre ställning än bördsadeln. För den intresserade kan ju sägas att vi hade den betitlade högadeln, den obetitlade högadeln och lågadeln, som även kallades svenneklassen, vilket vi dock inte närmare behöver beröra.

I skolan fick vi visserligen veta att kungahusen skapade allianser genom sina giftermål, men varför krigen startades var mer diffust och vilka de bakomliggande intressena var höljdes i dunklet bakom ord som ”ville”, ”ansåg” och liknande. Varför man ”ville” fick vi sällan veta och många gick säkert ut ur skolan med tron att kungen var den högste av adelsmän, vilket ju är helt fel.

Kungar av olika sorter, det fanns det redan tidigt och före feodalismen. Kungens makt vilade ursprungligen på de mest inflytelserika (under bondesamhället, vilka blev till bördsadeln i det feodala samhället) i det att kungen rådgjorde med dem innan beslut, men trots det stod över dem. Mellan kung och adel utspelades en maktkamp och styrkeförhållandena varierade över tid.

Kungen behövde adeln och makten vilade mycket på riddarnas svärd och hillebarder, samt personliga och politiska allianser med dem och främst bördsadeln. Här kan inskjutas att personliga intressen i maktens topp var i högsta grad politik på den här tiden och är det till viss del än i dag. Men i dag är det inte den officiella politik som utspelas i parlament som alltså avses, utan hemlig politik i slutna rum, som skolan aldrig undervisar om.

Det var kungen som belönade riddarna med jordegendom och tillhörande bönder, skattebefrielse, rätten till jakten och fisket, samt politisk makt och beskattningsrätt. Med tiden blev många därför mycket rika – och rika var de reda innan. Hur det gick till när adeln blev riktigt rik var också en sådan där kunskap som skolan var njugg med att förklara. Var kom rikedomen ifrån, det var en fråga man till stor del fick lista ut själv.

Jordegendom medförde rätt att styra och ställa över människorna på den förläning kungen tilldelade dem. Vissa skillnader fanns i de olika riken som Europa bestod av, men i stora drag var det på detta vis det förhöll sig.

Under senare delen av medeltiden och under renässansen minskade adelns makt i och med att kungen satte upp egna arméer, men framför allt för att det skedde en förskjutning i olika klassers samlade makt. Det är sådant som sker när produktivkrafter utvecklas, men sådant lärde du dig inte i skolan.

Den intressanta frågan är varför de rika blev rika och varifrån deras rikedom kom. Den frågan kommer snart att ytterligare besvaras.

Präster

Vi fick i skolan också veta att prästerna utgjorde ett eget stånd. På vilket sätt fick vi gissa oss till och det var det få som gjorde. Men att de levde på att förkunna Guds ord förstod ju var och en och de flesta nöjde sig med det.

Prästerna levde på en slags lön, till skillnad från adeln, till skillnad från de självägande bönderna och till skillnad från de jordlösa bönderna, ja till och med till skillnad från kungen. Lönen betalades av kyrkan som hade rätt att ta ut skatt, men även fick donationer från rika som köpte sig en plats i himmelriket efter döden.

Hur många av mina klasskamrater insåg att prästerskapet levde på lön för mödan att både vara den tidens stazitjänstemän och anställda av den tidens motsvarighet till Joseph Goebbels propagandamaskineri?

Först var det katolska kyrkan som försåg människorna med den nödvändiga propagandan för att hålla dem i schack och i Sverige efter reformationen var det kungen i första hand som dikterade vad folket skulle göra. Men som oftast var prästerna självgående och visste att lära ut att kungen hade fått sin makt av Gud och att hans undersåtar skulle hållas i ”herrans tukt och förmaning”! Varför det var så, det var inget som skolan med någon större entusiasm lärde ut, eftersom skolan är vår tids propagandamaskineri. Om husförhören och att man då måste kunna katekesen utantill fick vi dock veta, men sådant kom först med att Guds ord predikades på svenska istället för på latin och framtvingade behov av allmän läskunnighet.

Vi fick endast som hastigast och närmast som en parentes lära oss att det var folket kyrkan beskattade för att avlöna sina präster. Och lite rapsodiskt förklarades också att kyrkan ägde stora jordegendomar. Därmed var kyrkans ekonomi förklarad. Vilka som producerade de i samhället cirkulerande och hos vissa ackumulerade värdena förblev höljt i dunkel hos varje elev som trodde att skolan lärde ut allt som var av vikt att veta.

Borgarna

Om borgarna lärde vi oss att de bodde i städerna. Det gav dem deras namn. De sysslade med handel och hantverk. En del utförde tjänster. De organiserade sig med tiden i gillen och skrån och fick på så vis kontrollen över sina olika verksamheter. De utbildade sina efterträdare och uteslöt dem som bröt mot regelsystemen som de hade ställt upp för sina respektive verksamheter och yrkens utövande. Att organisera sig gav dem vissa privilegier, dock inte i klass med adelns. Min lärare sa att detta var  fackföreningar och därmed avslöjade han sin egen okunnighet.

Borgarnas roll i historien skiljer sig en del åt från land till land och här ska påpekas att det som här menas med ”land” skiljer sig på olika sätt i skilda delar av Europa på denna tid. Och mycket förändras även över tid, för kom ihåg – medeltid är en lång tid där mycket förändrades.

Hur borgarnas inkomster och förmögenheter skapades lärde vi oss inget annat om att de just sysslade med handel och hantverk och det gav dem deras inkomst. Det förstod ju alla utan att ställa kompletterande frågor. Kapitalackumulation var väl ett ord som få lärde sig i skolan. Däremot att Hansan blev så mäktig att den kontrollerade handeln på hela Östersjön och att Gustav Wasa lånade pengar av Lübeckarna för att göra upp med danske kungen, Kristian, det minns nog de flesta. När han väl hade råd gav han fanken i att betala tillbaka, men det sägs det inte så mycket om i histora för grundskola.

Att den ökade handeln krävde riskvilligt kapital och att ingen ville låna ut pengar utan att göra en vinst på den gudomliga tiden fick vi inte lära oss mycket om. Tidvis var det även förbjudet att lägga på ränta. De primitiva ”banker” som hade funnits tidigare var oftast kortlivade, utan kontinuitet och riskfyllda företag. Växlar, värdepapper och börser förekom inte före 1500-talet.

Katolska kyrkan förföljde judarna, förnekade dem all rätt till jordägande, ej heller verka inom de krista borgarnas skråväsen och gillen och förvisades även, bland annat i Frankrike och Spanien, att bo i särskilda stadsdelar, getton, och ibland utsattes de för pogromer (och det ska väl tilläggas att det var en företeelse på kontinenten) som vi annars bara känner till från nazitysklands tid av hemskheter. De var ju inte av den rätta tron och dessutom de som hade förrått Jesus.

Några av dem hittade trots allt en lönsam nisch, att låna ut pengar mot ränta, att sälja ”Guds tid”. Sådant ogudaktigt folk kunde gärna få sälja guds tid, ty till himlen kom de ju ändå aldrig! Och deras verksamhet var påtagligt nödvändig, så ser realpolitik ut! Och de blev rika!

Här måste också inskjutas att det fanns skillnader både i tid och rum och därför var det inte enbart judar som blev bankirer. Det kan ju annars låta så!

Det här är sådant som vi inte fick veta mycket om i skolan. Ändå skapade det med tiden förmögna judiska bankirer som fick mer makt än kungahusen i Europa och kunde avsätta monarker, kejsare och kungar, samt tillsätta dem efter behag om de så ville. Beakta bankir Jakob Fuggers ton i brev till Karl V av Spanien när den senare dröjde med betalningen av lån: ”Vi har dessutom till Eders Majestät förskoterat en stor summa pengar … Det är en känd sak att Eders Kejserliga Majestät inte hade kunnat vinna den romerska kronan förutan min hjälp …” Så talar bara den som sitter på den egentliga makten, som att tala till en undersåte! Den som sitter på pengarna, sitter på makten och var och en som har ett lån på banken i dag vet att han inte är fri!

De hade med andra ord fått en kolossal politisk makt till slut, indirekt genom påvliga beslut och förbud. För politisk makt är nämligen alltid en fråga om ekonomisk makt. Tänk på det när du funderar på vilket parti som ska få din röst! Tänk på det och ställ dig frågan, har någon av dessa politiker någon egentlig makt att besluta i mer än i de små och relativt obetydliga frågorna! Vad menar vi egentligen med ”maktens korridorer” och vilka har den riktiga ekonomiska makten i vårt samhälle, i vår värld, i vår tid och vilka ekonomiska intressen har de? Fundera på det!

Det är märkligt att vi inte fick veta sambandet som till slut, i vart fall delvis, ledde till nazisternas judehat, eller något att skylla på för att konfiskera deras förmögenheter och egendom, samt förfölja dem och skicka dem till avskyvärda utrotningsläger. Men sådan var och är vår skola. Du ska lära dig det som din härskande klass vill att du ska veta för att fungera som soldat i deras maskineri och i deras ekonomiska intresse! Resten är frivillig, överflödig eller skadlig kunskap!

Bönder

Det fanns också, som sagt, självägande bönder, fria bönder och var de som utgjorde bondeståndet. Vad detta stånd hade att säga till om var i högsta grad avhängigt hur mycket jord de ägde. Vi känner till exempel från skolans historieundervisning till dalarnas stormän som Gustav Wasa vände sig till innan han for till Stockholm efter blodbadet i november 1520. Det de flesta minns om de fria ägande bönderna är antagligen just detta att Gustav Wasa sökte hjälp av dalkarlarna, vilka alltså inte var dalmasarna i gemen utan de fria rika bönder som i vissa stycken hade maktbefogenheter som i bästa fall liknade adelns, men utan dess privilegier.

Övriga bönder hade inte mycket att säga till om, om man jämför med adeln. Det avspeglade sig i historieundervisningen, som ägnade dem relativt ringa, eller inget utrymme. Bönder som inte ens ägde sin mark klarade läroböckerna av i en mening, det är därför du känner till deras existens. Mest handlade historieundervisningen om vad kungen gjorde och vilka krig han utkämpade, men utan att det förklarades vad krigen ytterst kom sig av och vilka som faktiskt bekostad dem. Till och med hans fotsoldater, jordlösa bönder, dog utan att få sina namn inskriva i annat än kyrkans bokföringsböcker över avslutade skattebetalare. Många fick inte ens en grav. Ändå var det deras blod, svett och tårar som skapade den svenska stormaktstiden!

I denna mycket kortfattade beskrivning räcker det att veta att det var bönderna som försörjde adeln, som i sin tur såg till att bönderna även betalade in den skatt som skulle gå till kungen, hans och hela kungahusets obeskrivliga lyx och de krig som han förde, samt gav till kyrkan vad till kyrkan hörde.

Några ord måste ägnas detta feodala samhälles sämst lottade människor, de jordlösa bönderna. De som hade en skyldighet att utföra ett visst antal dagars arbete åt andra, så kallade dagsverken. Sådana utfördes på adelns gods med tillhörande skog och mark. De skulle även utföra arbete på de självägande böndernas egendomar. I andra hand, i mån av tid och ork kom rättigheten att sköta sin tilldelade täppa, som var den egna ”lönen” (alltså inte annat än värden, ej omsatta i penningar, men i händelse av överskott i ovanliga fall möjliga att omsätta till) och utkomsten för den jordlöse bonden, varmed han skulle avstå sitt tionde till kyrkan. Sämst lottade var de som inte ens hade en täppa till låns, men likväl var skattskyldiga.

Detta egendomslösa förhållande infördes redan under det tidiga bondesamhället och gick således i arv till det feodala samhället och överlevde till och med det. Att vara egendomslös behöver inte betyda att man går omkring i andras kläder och har dem till låns. Det är inte ens det som avses. Istället är det just det förhållandet att man inte äger produktionsmedlen, i detta fall jorden. Det är denna term, egendomslös, som även avses med termen proletär och kan alltså betyda att man har både villa, bil och båt, men saknar  jord eller andra former av produktionsmedel.

Klassamhälle

Intressant är 1100-talets ärkebiskop av Hamburg, Adalberos, uppdelning av samhällets dåvarande klasser, som han räknade till tre: ”De som ber”, De som krigar och ”De som arbetar”.

Visst var det klassamhälle. Och främst var det bönder och de jordlösa som levde som livegna, som skapade de värden som cirkulerade upp genom samhällhierarkin. De besuttna behövde varor och köpte dem av handelsmännen för inkomster de drog in från jordens arbetande folk.

Handelsmännen köpte av hantverkare sina varor för pengar som via de besuttna kom från värden skapade på åkrarna av livegna, jordlösa och jordägande bönder. Handelsmännen lånade pengar till ränta för att köpa sina varor och lade på räntekostnaden på priset, som vilken ICA-handlare som helst i dag gör. Tänker du någonsin på den ekonomiska förvandling dina matvaror genomgår så fort du betalar dem i kassan? Antagligen inte eftersom du säger att du kommer hem med varorna, trots att de nu har förvandlats till en produkter igen, på samma sätt som de var innan de kom in i varucirkulationen och steg i pris!

Det fanns alltså de som arbetade och de skapade värdena. Och om vi inte förirrar oss in i detaljer allt för mycket så var det så verkligheten såg ut. Nästan alla i samhället tillhörde ”De som arbetar” och därifrån kom de skapade värdena, som kom de besuttna till del och bekostade krigen, förda av kung och adel för deras personliga och högst privata ekonomi. Gods, slott, herresäten och förläningar bytte ägare allt eftersom hur krigslyckan stod dem bi.

Än i dag finns som bekant de som arbetar och än i dag tillhör de den absoluta majoriteten. Övriga lever på olika sätt på de rikedomar som skapas genom detta arbete. Den enda skillnaden är att det kan vara något mera otydligt hur dessa skapade värden flyter från de arbetande, de närande, till de besuttna och tärande i dagens samhälle.

Är du en arbetare, sträck på dig för en gångs skull och var stolt, för på dina axlar vilar allting annat!


Vi fick lära oss att det uppstod en revolution i Frankrike, men inte riktigt varför det blev så eller varför revolutionen kom just då.

Även England hade en revolution, fast den inte var blodig på samma sätt. Den beskrivs knappast inte i läroböckerna som en klassrevolution som kullkastade feodalismen, ändå var det just så! Plötsligt talas det i våra historieböcker inte mer om adeln utan om de framväxande fabrikerna som närmast ser ut att inte alls ägas av någon. Och så är det ju inte.

Denna revolution rullade vidare genom Europa, till exempel i Tyskland. Den framställs inte i våra läromedel som blodig på samma sätt som den franska revolutionen var. Den framställs inte alls som blodig. Det är för att arbetaren syns lika lite i böckerna som de jordlösa och livegna. Ändå dödades de som flugor och lemlästades de som vilken soldat som helst, men inte bara i skyttegravarna utan även i de nya fabriker som växte upp under den industriella revolutionen och närmast kan beskrivas som slagfält! Det läste du nog inte i din historiebok!

Men detta är ett annat kapitel i historien som jag hoppas kunna återkomma till.

Nästa avsnitt.

Glöm inte arbetarnas historia Juholt!/Solidaritetstanken/Trerk


Jag rebloggar idag på grund av tidsbrist. Min uppmaning till Juholt och Jämtin ( troligen, valet är inte förättat vid denna tidpunkt) är att inte göra samma fel som Persson och Sahlin.

Glöm aldrig arbetarrörelsens historia!


SOLIDARITETSTANKEN

Bloggarna på denna sida står var och en för innehållet i sina inlägg, och alla som skriver behöver inte ha samma åsikt i alla sakfrågor. Alla inlägg skall hålla en god och saklig ton.
.
Uppgifter bör i största mån verifieras med länkar.
.
Bloggarna har inte rätt att bli alltför personliga.
.
Bloggtroll, personliga påhopp, näthat eller andra icke adekvata kommentarer kommer inte att släppas fram. De som vill kommentera bör därför hålla sig till ämnet, för att kunna upprätthålla en seriös diskussion.
.
Gemensamt för alla som skriver på denna sida är att vi bl.a. värnar om alla människors rätt att få leva under goda förhållanden.
.
Vi är alla personer med åsikter åt vänster, och gör gemensam sak med att få den borgerliga regeringen bortvald 2014.
.
Bloggen är alltid öppen för fler intresserade skribenter som vill bidra till förändringarnas vindar. Vi kan aldrig bli för många. Vi söker bloggare med hjärtat till vänster, som vill ingå i vår gemenskap.
.
Vi vill återuppliva Solidaritetstanken, för alla människors lika värde och rättigheter... Gästskribenter är också välkomna med en förfrågan om att få deltaga med inlägg.
.
Alla skribenter på denna blogg har möjligheten att vara med och föra en dialog utifrån inläggen.I de fall en kommentar önskas besvaras av specifik skribent, så skall frågan riktas direkt till den avsedda.
.
Välkommen till en öppen debatt!

ARKIV

'
The Rainforest Site

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 15 andra följare

BLOGGSTATISTIK

  • 27,631 BESÖKARE

%d bloggare gillar detta: