Posts Tagged 'historia'

SOLIDARITETSTANKEN – Kungen ska främja exporten, men Sveriges viktigaste exportvara genom tiderna, är en PERSON (!)


Häromdagen var media upprörda och gottade sig åt Kungens senaste uppdrag. Han belönade Diktatorn tillika Kung Abdullah för sina insatser för scoutkåren.  KYRKIS skrev om det. Jag läste hennes länkar A + B

och gav henne följande kommentar som svar:

Jag är övertygad att han var ditskickad av Regeringen med deras godtycke. Anledningen finns i denna korta mening som jag citerar från Lena ”jag vill ha din röst”  Mellins artikel:

”Sverige har diplomatiska förbindelser med Saudiarabien. Under det senaste året har landet klättrat till Sveriges 20:e viktigaste exportland. Under första halvåret i år ökade försäljningen dit med 22 procent.”

Det är naturligtvis belöningen eller förskottsbetalning på någon stororder i industrin.

Jag blir naturligtvis arg att han ÅTERIGEN gör bort sig, men denna gång är jag mer upprörd av Regeringens förnekande av att känna till resan…

För så är det ju. Det står i hans arbetsbeskrivning. Han ska fixa ordrar och främja vårt lands export. Och vissa anser att han gör det så bra att det inte är värt att anställa någon som är utbildad för jobbet i stället. Ni vet, någon som kan vett och etikett och läst in modern Historia. Som förstår vad olika kulturer är och vad de står för. Och vilka kulturyttringar man gör bäst i att INTE efterlikna…

Men denna ”affär” leder mig osökt till vad som verkligen kan vara en export och kulturbefrämjande person för oss alla att vara stolta över. Tyvärr är han död och många verkar inte minnas honom eller hans gärning längre utom ironiskt nog,  i kapitalismens högborg USA.

Där finns han och minns man honom ännu och namnet flyger ärat igenom världen och rörelsen…

Min kära bloggkollega Mäster Skvitt påminde mig om honom… på grund av Ghost’s  inlägg om att man pratar om klasskampen i USA igen…  Så nu tänker JAG påminna ER om honom. JOE HILL, en svensk att vara stolt över!!

Skvitt har en massa olika sångares versioner av ”Balladen om Joe Hill” i sitt inlägg , och min favorit var Joan Baez och Paul Robeson och i svensk versionFred Åkerström… Till min stora besvikelse verkar den INTE finnas inspelad av Cornelis.

JOE HILL född Joel Emmanuel Hägglund, alias Joseph Hillström

född 7 oktober 1879 i Gävle, avrättad 19 november 1915 i Salt Lake City, Utah, USA, var en fackföreningsman (syndikalist), diktare och sångare. Hans föräldrahem i gamla Gävle är nu både museum och SAC:s industrisekretariat, och kallas Joe Hill-gården. Joe Hill räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska protestsångare, och han nämns som inspirationskälla för musiker som Woody GuthrieBob DylanJohn Lennon och Joan Baez Han skrev en rad aktuella arbetar- och protestsånger, och han använde särskilt humor och ironi i sina texter. Flera av Joe Hills sånger trycktes i den Lilla röda sångboken, som gavs ut av fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), där Joe Hill var en mycket aktiv medlem.

Joe Hill lyckades bli en levande legend bland syndikalister och fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa. Hill dömdes för mord efter en mycket omdiskuterad rättssak som väckte internationell uppmärksamhet, och med den påföljande avrättningen växte hans popularitet. Hans öde har sedan dess blivit ett vanligt ämne för filmer, sånger, böcker, talrika artiklar samt operor och teatrar.

Joe Hill har kallats The Man Who Never Died (Mannen som aldrig dog)

Med sin talang som diktare, sångare och talare deltog Joe Hill i arbetet med att organisera och skaffa medlemmar till IWW. Hans sånger blev kända i en stadigt växande krets, och då Joe Hill ofta skrev humoristiska texter med en för den tiden mycket skarp ironisk underton kändes sångerna hurtiga(?!) i mångas smak. Han blev speciellt känd för uttrycket ”You’ll get pie in the sky when you die”, som stammar från hans kanske mest berömda sång, The Preacher and the Slave. Texten skrevs som en parodi på den kändaste amerikanska väckelsesången, In the Sweet Bye and Bye, och det gick att sjunga Joe Hills text när frälsningsarmén spelade melodin vid matköerna och vid väckelsemöten. (raden har använts av John Lennon, därefter..)

”En pamflett, oavsett hur bra den är, blir aldrig läst mer än en gång”, skrev Joe Hill, ”men en sång lärs in utantill och sjungs gång på gång” Och det är precis vad som skedde med hans sånger. Joe Hills texter trycktes i den första utgåvan av IWW:s arbetarsångbok, Den lilla röda sångboken” i 1909, och fastän han aldrig själv spelade in sin musik, lärde folk sig Joe Hills sånger utantill och de sjöngs på demonstrationer, strejker och aktioner runt om i USA.

Läs mer om mordet han godtyckligt och troligen (förvånad?) oskyldigt dömdes för och kampen (där Presidenten deltog) för att stoppa avrättningen HÄR:

Joe Hill avrättades genom arkebusering i gryningen den 19 november 1915.

Kvällen före sin avrättning skrev Joe Hill sin sista vilja. Den löd:

”My will is easy to decide,
for there is nothing to divide.
My kin don’t need to fuss and moan –
”Moss does not cling to rolling stone”.

My body? Ah, If I would choose,
I would to ashes it reduce,
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.

Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you, Joe Hill”

Morgonen efter Joe Hills avrättning skrev New York Times att dödsdomen kunde ”göra Hillstrom död farligare för social stabilitet än han var när han levde,” och fortsatte: ”i den revolutionära gruppen växer det en uppriktig tro på att han dog som en hjälte såväl som en martyr”.

Joe Hill fick sin önskan om att bli spridd för vinden uppfylld. Efter en minneshögtid vid O’Donnell Funeral Home i Salt Lake City den 21 november 1915 fördes Joe Hills lik till Westside Auditorium i Chicago, där hans begravning den 25 november bevistades av mer än 30 000 personer, och den blev därmed en av de största begravningarna i USA:s historia. I tidningen ”Interantional Socialist Review”skrev Ralph Chaplin i december 1915 en artikel om Joe Hills begravning:

Vid 10:30 var gatorna blockerade i alla riktningar; spårvagnarna kom inte fram och all trafik utsattes. I hallen kunde man så gott som hela tiden höra en nål falla. Kistan placerades på blomsterdekorationerna, på den svarta och röd-draperade scenen och över hängde en handvävd IWW-banderoll.Begravningen öppnade med Joe Hills underbara sång, Workers of the World, Awaken, medlemmar ur IWW ledde och församlingen fyllde ut i koruset. Därefter utförde Jennie Wosczynkas en framföring av Rebel Girl skriven och komponerad av Joe Hill, efter det kom två vackra tenor-soloframföranden, en på svenska av John Chellman och en på italienska av Ivan Rodems.Tusen i församlingen bar IWW-vimplar på sina kragar eller röda band med orden ”Joe Hill, mördad av myndigheterna i staden Utah, 19 november 1915″ eller ”Joe Hill, IWW-martyr för en stor sak”, ”Sörj inte – organisera!” och många andra.Under hela ceremonien sjöngs mest Joe Hills sånger, men några av de utländsk-talande sjöng revolutionära sånger på sina egna språk. Så snart en sång dog ut på ett ställe togs samma sång eller någon annan upp av andra röster.Mördandet av martyrer har aldrig säkrat någon tyrann. Staten Utah har skjutit vår sång-författare till evig odödlighet och har skjutit sig själv till evig skam.

Joe Hill kremerades den 26 november 1915. Hans aska fördelades i små påsar och skickades till IWW:s lokalkontor i USA, (alla delstater utom UTAH)  Sydamerika, Europa, Asien, Nya Zeeland och Afrika, där askan på arbetarnas internationella kampdag, den första maj, spreds för vinden.

En svensk-amerikan, J. A. Granström, som också deltog vid kremeringen, tog med sig en av påsarna med när han år senare återvände till Sverige. År 1960 kontaktade Granström sin vän från ungdomsåren, redaktör Gustaf Sjöström i Göteborg och berättade om askan. Bevarad i en cigarrlåda blev påsen med aska 1961 överlämnad till Arbetarrörelsens arkiv. Vid en högtidlighet den 20 maj, 1967 blev Joe Hills aska inmurad i den vänstra väggen i Ljusgården vid Folkets Hus i Landskrona. Tillsammans med askan blev också dokument från IWW lagt i muren.

Tankens jämförelse till Troy Davis  känns inte opassande…

utan i högsta grad aktuellt i ljuset av protesterna på Wall Street

Och människovärdet får inte falla under radarn

Undertext till nedan inlagda amerikanska video:

”The true story of Joe Hill, IWW activist and songwriter.  (IWW = the folks that brought us the ”weekend”, and the 8 hour day, and bought it for all of us with their blood and prison time.) A history lesson in a song… written by Phil Ochs, performed by Billy Bragg.”

Slutligen vill jag påminna om att protester mot USA’s lika orättfärdiga angrepp på en suverän nation, för att behålla och stärka sitt ekonomiska grepp om världen och dess resurser, som en gång mot Vietnamkriget, pågår på olika ställen, inte bara på Wall Street ochman kan fängsla och försöka att tysta ner, men så länge som demokratiredskapet internet finns, så kommer röster alltid att höjasöver hela världen, men också internt inom USA’s egna gränser, där man följer Joe Hill’s credo:

”Sörj inte, ORGANISERA!!

Och det var en svensk som lärde dem det!

GLÖM ALDRIG DET NI SOM STÅR UPP MOT ORÄTTVISOR!!

//HEMIMAMMA

Vårt samhälles utveckling, del 5


Denna serie av vårt samhälles utveckling börjar här, med del 1!


Vi har i tidigare inlägg sett hur samhället utvecklades från ett klasslöst samhälle med jägare och samlare till ett samhälle med rika och fattiga indelade i olika så kallade stånd under det feodala samhället.

All historisk presentation är en fråga om urval av de händelser som är kända och dokumenterade. Eller för att tala med Arnold Ljungdal: ”Man måste väga mot varandra en nysning från Herbert Tingsten och betydelsen av angreppet på Pearl Harbor.”

Urval kan se olika ut, beroende på vad man vill lyfta fram, eller dölja. Speciellt kommer detta till uttryck när segraren i ett krig beskriver händelseförlopp och vem motståndaren var och vad den ville och uppnådde, eller inte uppnådde. Men vi ser det också, än tydligare, i hur diktaturer skriver sin historia och presenterar denna för sina folk. Gemensamt är dock att alla regimer, alla härskare, skriver sin historia så att dess egna intressen skyddas och bevaras.

Vi har sett hur skolan presenterar de historiska skeendena på ett sätt som av förklarliga skäl inte är till gagn för den icke dominerande och härskande klassens barn, men väl för det rådande samhället och att vissa historiska fakta väljs bort eller presenteras på ett luddigt och för vitala samband obegripligt sätt.

Historien kan användas för att bygga en teori om hur samhällen utvecklas och förändras, samt varför. Det kallas historieuppfattning och är ett viktigt komplement till annan samhällsvetenskap, med teorier om hur nutida samhällssystem fungerar i ett kortare perspektiv, samt vilka utvecklingssteg som i ett längre perspektiv synes möjliga, eller omöjliga.

Det finns historiker som menar att historieuppfattning är något misstänkt, att historien inte kan användas på det sättet därför att sådana teorier bygger på, som de anser, en bräcklig grund. Istället ska alla fakta samlas in förutsättningslöst, så många fakta som möjligt. Det är inte svårt att se vilka som vinner på det ena synsättet respektive det andra. Den som vill förändra ser ett verktyg i historien och de teorier som kan byggas och de som vill bevara säger, ”bevare oss från historieuppfattningens alla teorier!”

En titt på härskare och klassbegrepp

De härskande, de besuttna, de egendomsägande, produktionsmedlens ägare och de som använder sin förmögenhet som kapital i vårt samhälle, borgarklassen, vill helst inte tala om klasser. Helst vill de förneka att det finns sådana. Om de ändå talar om klasser gör de en annan klassindelning än den indelning som kan förklara något, tillföra något och fungera som filosofisk och politisk vetenskap.

Om borgarklassen alls talar om klasser, då talar den om inkomstskillnader, vilka ju är alltför uppenbara för att kunna döljas. Med borgerskapets klassbegrepp läggs dimridåer framför bakomliggande orsaker till viktiga förhållanden och faktiska maktstrukturer i samhället. De talar därför om underklass, medelklass och överklass.

Borgerskapet talar inte om klassers olika sätt att förhålla sig till produktionsmedlen och till ägandet av kapital. Det är sådant som skulle rita upp en helt annan verklighet, en verklighet att agera utifrån för de som saknar produktionsmedlen. Sådan kunskap och sådan medvetenhet är inte till gagn för deras intressen!

Allt som sker i samhället är i grund och botten avhängigt en ekonomi och all historia är historien om vår ekonomi och hur den är organiserad. Utan ekonomi, i vid bemärkelse, existerar inte ens liv, som tidigare har påpekats, och vi kommer aldrig runt ekonomins betydelse för hur samhället ser ut, hur det blev som det är och hur det fungerar eller utvecklas.

Så fort ett klassamhälle, inte i borgerskapets oanvändbara definition, har uppstått måste man i en historieanalys ta hänsyn till att den materiella produktionen dels går till att täcka alla kostnader för produktionen, dels hur det överskott som därefter återstår fördelas och används. Den sistnämnda delen kan vi kalla merproduktion.

Det är den merproduktionen som alla lever av som inte själva producerar. I det feodala samhället kan vi således urskilja adel, präster och borgare, enkelt uttryckt. I vårt moderna samhälle kan vi räkna upp förslagsvis en kulturarbetare, en soldat, en politiker, en aktieägare, en polis, en arbetslös, en åklagare, en pensionär, en lärare, eller kort sagt varenda en som inte är en arbetare i produktionen. Det är en indelning som inte tar hänsyn till vad vi har för uppfattning om dessa människor och hur de lever, endast beskriver hur mycket de kan leva på, och efter en mer ingående analys, på vilket sätt. Och det bestäms av teknisk utveckling och arbetets produktivitet.

Detta förhållande är dock ointressant i en borgerlig historiebeskrivning, därför att detta förhållande beskriver den överföring som sker från de produktiva till de ickeproduktiva samhällsklasserna och därmed dem själva!

Den i vårt samhällssystem gynnade klassen, borgerskapet, omintetgör sprängstoffet i klasskillnaderna genom den definition de har på dessa! Ty på lögner, manipulationer och duperande byggs och bevaras all makt. Gynnade slår vakt om sina privilegier på alla tänkbara sätt.

Ett sätt att förvilla och blanda bort korten är således att sudda ut betydelsen av ordet klass. Det har de lyckats med till den milda grad att det tyvärr idag krävs en förklaring av klassbegreppet. Ordets betydelse har borgarklassen förvanskat och oskadliggjort. De har stulit en del av arbetarklassens verkansfulla språk!

Vi kan då ta ett exempel som beskriver detta tydligt. Antag att det är ett evenemang med inträde. I kassan står två personer och köper tre biljetter vardera á 100 kronor. Den ene träffar strax sina båda vänner och alla tre går in och avnjuter skådespelet. Den andre ställer sig utanför ingången i hopp om att sälja biljetterna för 150 kronor. Oavsett om det lyckas eller inte så var hans avsikt aldrig att se på föreställningen, utan endast att använda sina pengar som kapital som skulle växa. Lyckas han är han framgångsrik, annars inte, men likväl ville han och försökte använda sina pengar till annat än konsumtion, nämligen att göra sig en vinst. Det är så kapitalismen fungerar, oavsett om vi accepterar det eller inte.

I dag styrs vårt samhälle av kapitalister, men givetvis kapitalister som spelar i en högre division än biljett-snubben.

Hur allting började

Under tidig medeltid hade nästan ingen pengar och framför allt, de som hade förvarade dem på kistbottnen! När pengar väl användes var det för konsumtion. Kyrkan smyckade sina kyrkor på allehanda sätt och adelsmannen köpte in dyra viner och kryddor. Men mest bytte man det ena mot det andra. Ingen använde sina pengar som kapital. Vi hade ingen kapitalism, med andra ord.

Hela filosofin på den tiden motsatte kapitalismens idé. Enligt kyrkan, som var alltings normgivare på den tiden, var alla människors handlingar goda eller onda och den som vann något i en affär begick en ond handling. Den som lånade ut en bit bröd skulle inte ha mer än just en bit bröd tillbaka. Samma sak gällde pengar. ”Vad gagnar det en människa om den vinner hela världen, men förlorar sin själ?”

Det är en intressant fråga och på den tid när handeln var liten var det lätt att leva efter den regeln. Det förekom alltså ingen kapitalackumulation. Det var samma moral i umgänget vänner emellan som i affärslivet. Ingen skulle tjäna något på en affär eftersom det då alltid var någon annan som förlorade.

Sedan dess har samhället varit i ett tillstånd av moraliskt fritt fall!

När handeln växte, behövdes pengar till fartygen, utrustningen och allt kring handelsresorna, såsom till exempel ”storköp” av varor som senare skulle bytas mot andra varor, till exempel kryddor, som skulle säljas vid hemkomsten igen. De pengarna satsades av de som hade samlat på sig pengar på kistbottnen och som på grund av de risker det förde med sig att låna ut under omständigheter såsom till exempel skeppsbrott och död, ville man ha en kompensation för risken att aldrig få tillbaka satsade pengar. Pengarna blev till kapital, på samma sätt som biljett-snubbens pengar.

Vid sidan om denna förändring i moralen, nödvändiggjord av att handeln växte till aldrig tidigare skådade mått, skedde också tekniska framsteg. Och för första gången fanns det möjlighet att producera mer än det man hade avsikt att konsumera själv, eller använda för att byta mot annat man själv hade behov av men inte själv producerade. Självhushållningens tid höll på att ebba ut och marknaden ta dess plats i historien. Utan marknad, ingen kapitalism.

Kapitalismen

Kapitalismen vann långsamt ett allt större insteg i det feodala samhälle. Det var borgerskapets ekonomi, men väl att märka, inte den härskande adelns!

Länge var kapitalismen en relativt outvecklad ekonomisk form baserad på hantverk, handel och finansmarknad, allt med betoning på just marknad! Men denna marknad hade en enorm utvecklingspotential som feodalismen stod i vägen för.

I det kapitalistiska samhället, det vi alltså i dag lever i är de huvudsakliga klasserna arbetarklassen och borgerskapet. Dessa klassers villkor är helt olika och därmed har de olika intressen att försvara.

Klassernas skilda intressen är oförenliga och står i motsats till varandra. Det som är bra för den ena klassen kan aldrig vara bra för den andra klassen, klassmässigt, objektivt och i ett såväl längre som kortare perspektiv! Detta sagt med förbehållet att i ett ytterst kort perspektiv och med många förbehåll kan intressena tyckas sammanfalla.

I nästa avsnitt ska kapitalismens framväxt beskrivas mer ingående och hur den stjälpte feodalismen över ände, samt varför det blev så.

Vårt samhälles utveckling, del 4.


Första inlägget i den här serien inleddes med följande ord:

”Om vi inte känner till vår historia kan vi inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.”

Andra inlägget kan du läsa här. 


I förra inlägget (det tredje) såg vi hur makten över produktionsmedlen samlades hos en minoritet och hur fröet till alla samhällets och statens beståndsdelar en gång i tiden grundlades. Detta skedde redan i bondesamhället och då ojämlikheten växte, gjordes vissa till slavar, livegna och trälar att arbeta för de jordägande. Det var då behovet av bokföring av de rikas ackumulerade tillgångar uppstod, liksom en repressiv organisation för att bevara rikedomen hos dem som besatt den och skydda densamma från de som saknade produktionsmedel och förmögenheter.

Det var då det blev som i dag, men på en mindre utvecklad nivå!

Ur det enkla jordbrukssamhället sprang feodalismen. Ett mer avancerat samhällsystem med en kung, som man ärvde från bondesamhället, i spetsen.

Inlägget tog också upp skolan, som en del av statens angelägenhet i dess roll som den dominerande klassens instrument till fostran, indoktrinering och anpassning.

Nu ska vi se hur feodalismen utvecklades till den högre form av social organisation än det enkla jordbrukssamhälle som i sin tur växte fram ur jägar- och samlarsamhället.

Feodalismens fyra stånd, klasser

Feodalismen växte fram under, eller snarare ledde till det vi kallar – medeltiden. Vi talar i grova drag om år 500 till 1500, men det skiljer en hel del mellan olika delar av Europa. I Skandinavien räknas medeltiden från vikingatidens slut år 1066. Det var en tid med teknisk utveckling inom jordbruket och makt som utgick från kungen, vilken kan betraktas som staten i det tidiga medeltida samhället. Makten utgick även från den överstatliga katolska kyrkan, i ökande utsträckning när denna kring tusentalet utvecklade en fastare form och ett centralt styre, varmed dess makt befästes. Det uppstod ofta olika konflikter mellan den världsliga makten och kyrkan, vars makt blev något som även kungen måste rätta sig efter, eller i vart fall aldrig kunde bortse från.

Kyrkans makt minskade mot slutet av medeltiden därför att den hade blivit alldeles för girig och utmanades av nya samhällskrafter som hade vuxit sig starka. Det var då bland annat Martin Luther trädde fram och som bekant med sin kritik 1517 och skapade protestantismen. I Sverige svingade sig Gustav Wasa upp mot tronen och valdes till kung 1523 och därför är 6 juni vår nationaldag.

Wasa avskaffade Kalmarunionen och gjorde Sverige till en arvsmonarki och därmed var kungavalen ett minne blott. Hans ekonomiska problem löste han med konfiskering av kyrklig egendom och bröt med katolicismen. För hans del var det aldrig en religionsfråga, men väl ren realpolitik. Genom den så kallade reformationen stärkte han statsmakten, det vill säga i grund och botten hans egen makt, som därefter byggde på en effektiv byråkrati och starkt centralstyre. Hans metoder var ibland brutala, hans propaganda effektiv och motståndare röjdes ur vägen. Det sägs att inget av vikt kunde göras i vårt land utan hans personliga godkännande.

Hans betydelse för Sverige som nationalstat kan inte underskattas. Han är Svearikets grundare. Hur han kom till makten ska vi dock inte gå in på närmare än så här. Den intresserade kan själv läsa om det i någon av alla de böcker som har skrivits om honom.

De fyra stånden

I skolan lärde vi oss att det fanns fyra stånd. Vi fick nästan lära oss att dessa stånd var olika klasser. Just det, NÄSTAN, för det var inte klasser det talades om, det var stånd och stånden var fyra: adel, präster, borgare och bönder.

Vad som var den avgörande skillnaden mellan dessa stånd lämnades i viss mån åt var och en att själv förstå. Och det gjorde man ju, trodde man ju.

Här ska vi nu se på hur de levde, vad de levde av och hur de försörjde sig. Ty ekonomi är det centrala i varje historiebeskrivning även om det skolan lärde lämnar mycket att önska.

Adel

Adeln var rik, det begrep var och en i min skolklass. Men hur och framför allt varför var mindre medvetet hos många av mina klasskamrater. Det var inte precis det som skolan hade ambitionen av att lära ut till mer eller mindre uttråkade elever, som hade svårt att förstå vad det tjänade till att lära sig allt detta. Man fick dock veta att adeln uppstod med medeltiden, när feodalstaterna på något mystiskt sätt uppstod runt om i Europa. Kanske att någon elev snappade upp att det fanns två sorters adel.

Det fanns alltså en bördsadel som utgjordes av de som hade skapat sig en rikedom, som gick i arv, redan innan på något sätt som aldrig förklarades.

Man fick lära sig att adeln även kallades frälse och riddare. Det var riddarna med plikt att hålla häst och vapen för att göra tjänst hos kungen, som fick privilegier och förläningar av kungen som en slags ersättning. Ibland kallas denna adel även tjänsteadel och hade vanligen en något lägre ställning än bördsadeln. För den intresserade kan ju sägas att vi hade den betitlade högadeln, den obetitlade högadeln och lågadeln, som även kallades svenneklassen, vilket vi dock inte närmare behöver beröra.

I skolan fick vi visserligen veta att kungahusen skapade allianser genom sina giftermål, men varför krigen startades var mer diffust och vilka de bakomliggande intressena var höljdes i dunklet bakom ord som ”ville”, ”ansåg” och liknande. Varför man ”ville” fick vi sällan veta och många gick säkert ut ur skolan med tron att kungen var den högste av adelsmän, vilket ju är helt fel.

Kungar av olika sorter, det fanns det redan tidigt och före feodalismen. Kungens makt vilade ursprungligen på de mest inflytelserika (under bondesamhället, vilka blev till bördsadeln i det feodala samhället) i det att kungen rådgjorde med dem innan beslut, men trots det stod över dem. Mellan kung och adel utspelades en maktkamp och styrkeförhållandena varierade över tid.

Kungen behövde adeln och makten vilade mycket på riddarnas svärd och hillebarder, samt personliga och politiska allianser med dem och främst bördsadeln. Här kan inskjutas att personliga intressen i maktens topp var i högsta grad politik på den här tiden och är det till viss del än i dag. Men i dag är det inte den officiella politik som utspelas i parlament som alltså avses, utan hemlig politik i slutna rum, som skolan aldrig undervisar om.

Det var kungen som belönade riddarna med jordegendom och tillhörande bönder, skattebefrielse, rätten till jakten och fisket, samt politisk makt och beskattningsrätt. Med tiden blev många därför mycket rika – och rika var de reda innan. Hur det gick till när adeln blev riktigt rik var också en sådan där kunskap som skolan var njugg med att förklara. Var kom rikedomen ifrån, det var en fråga man till stor del fick lista ut själv.

Jordegendom medförde rätt att styra och ställa över människorna på den förläning kungen tilldelade dem. Vissa skillnader fanns i de olika riken som Europa bestod av, men i stora drag var det på detta vis det förhöll sig.

Under senare delen av medeltiden och under renässansen minskade adelns makt i och med att kungen satte upp egna arméer, men framför allt för att det skedde en förskjutning i olika klassers samlade makt. Det är sådant som sker när produktivkrafter utvecklas, men sådant lärde du dig inte i skolan.

Den intressanta frågan är varför de rika blev rika och varifrån deras rikedom kom. Den frågan kommer snart att ytterligare besvaras.

Präster

Vi fick i skolan också veta att prästerna utgjorde ett eget stånd. På vilket sätt fick vi gissa oss till och det var det få som gjorde. Men att de levde på att förkunna Guds ord förstod ju var och en och de flesta nöjde sig med det.

Prästerna levde på en slags lön, till skillnad från adeln, till skillnad från de självägande bönderna och till skillnad från de jordlösa bönderna, ja till och med till skillnad från kungen. Lönen betalades av kyrkan som hade rätt att ta ut skatt, men även fick donationer från rika som köpte sig en plats i himmelriket efter döden.

Hur många av mina klasskamrater insåg att prästerskapet levde på lön för mödan att både vara den tidens stazitjänstemän och anställda av den tidens motsvarighet till Joseph Goebbels propagandamaskineri?

Först var det katolska kyrkan som försåg människorna med den nödvändiga propagandan för att hålla dem i schack och i Sverige efter reformationen var det kungen i första hand som dikterade vad folket skulle göra. Men som oftast var prästerna självgående och visste att lära ut att kungen hade fått sin makt av Gud och att hans undersåtar skulle hållas i ”herrans tukt och förmaning”! Varför det var så, det var inget som skolan med någon större entusiasm lärde ut, eftersom skolan är vår tids propagandamaskineri. Om husförhören och att man då måste kunna katekesen utantill fick vi dock veta, men sådant kom först med att Guds ord predikades på svenska istället för på latin och framtvingade behov av allmän läskunnighet.

Vi fick endast som hastigast och närmast som en parentes lära oss att det var folket kyrkan beskattade för att avlöna sina präster. Och lite rapsodiskt förklarades också att kyrkan ägde stora jordegendomar. Därmed var kyrkans ekonomi förklarad. Vilka som producerade de i samhället cirkulerande och hos vissa ackumulerade värdena förblev höljt i dunkel hos varje elev som trodde att skolan lärde ut allt som var av vikt att veta.

Borgarna

Om borgarna lärde vi oss att de bodde i städerna. Det gav dem deras namn. De sysslade med handel och hantverk. En del utförde tjänster. De organiserade sig med tiden i gillen och skrån och fick på så vis kontrollen över sina olika verksamheter. De utbildade sina efterträdare och uteslöt dem som bröt mot regelsystemen som de hade ställt upp för sina respektive verksamheter och yrkens utövande. Att organisera sig gav dem vissa privilegier, dock inte i klass med adelns. Min lärare sa att detta var  fackföreningar och därmed avslöjade han sin egen okunnighet.

Borgarnas roll i historien skiljer sig en del åt från land till land och här ska påpekas att det som här menas med ”land” skiljer sig på olika sätt i skilda delar av Europa på denna tid. Och mycket förändras även över tid, för kom ihåg – medeltid är en lång tid där mycket förändrades.

Hur borgarnas inkomster och förmögenheter skapades lärde vi oss inget annat om att de just sysslade med handel och hantverk och det gav dem deras inkomst. Det förstod ju alla utan att ställa kompletterande frågor. Kapitalackumulation var väl ett ord som få lärde sig i skolan. Däremot att Hansan blev så mäktig att den kontrollerade handeln på hela Östersjön och att Gustav Wasa lånade pengar av Lübeckarna för att göra upp med danske kungen, Kristian, det minns nog de flesta. När han väl hade råd gav han fanken i att betala tillbaka, men det sägs det inte så mycket om i histora för grundskola.

Att den ökade handeln krävde riskvilligt kapital och att ingen ville låna ut pengar utan att göra en vinst på den gudomliga tiden fick vi inte lära oss mycket om. Tidvis var det även förbjudet att lägga på ränta. De primitiva ”banker” som hade funnits tidigare var oftast kortlivade, utan kontinuitet och riskfyllda företag. Växlar, värdepapper och börser förekom inte före 1500-talet.

Katolska kyrkan förföljde judarna, förnekade dem all rätt till jordägande, ej heller verka inom de krista borgarnas skråväsen och gillen och förvisades även, bland annat i Frankrike och Spanien, att bo i särskilda stadsdelar, getton, och ibland utsattes de för pogromer (och det ska väl tilläggas att det var en företeelse på kontinenten) som vi annars bara känner till från nazitysklands tid av hemskheter. De var ju inte av den rätta tron och dessutom de som hade förrått Jesus.

Några av dem hittade trots allt en lönsam nisch, att låna ut pengar mot ränta, att sälja ”Guds tid”. Sådant ogudaktigt folk kunde gärna få sälja guds tid, ty till himlen kom de ju ändå aldrig! Och deras verksamhet var påtagligt nödvändig, så ser realpolitik ut! Och de blev rika!

Här måste också inskjutas att det fanns skillnader både i tid och rum och därför var det inte enbart judar som blev bankirer. Det kan ju annars låta så!

Det här är sådant som vi inte fick veta mycket om i skolan. Ändå skapade det med tiden förmögna judiska bankirer som fick mer makt än kungahusen i Europa och kunde avsätta monarker, kejsare och kungar, samt tillsätta dem efter behag om de så ville. Beakta bankir Jakob Fuggers ton i brev till Karl V av Spanien när den senare dröjde med betalningen av lån: ”Vi har dessutom till Eders Majestät förskoterat en stor summa pengar … Det är en känd sak att Eders Kejserliga Majestät inte hade kunnat vinna den romerska kronan förutan min hjälp …” Så talar bara den som sitter på den egentliga makten, som att tala till en undersåte! Den som sitter på pengarna, sitter på makten och var och en som har ett lån på banken i dag vet att han inte är fri!

De hade med andra ord fått en kolossal politisk makt till slut, indirekt genom påvliga beslut och förbud. För politisk makt är nämligen alltid en fråga om ekonomisk makt. Tänk på det när du funderar på vilket parti som ska få din röst! Tänk på det och ställ dig frågan, har någon av dessa politiker någon egentlig makt att besluta i mer än i de små och relativt obetydliga frågorna! Vad menar vi egentligen med ”maktens korridorer” och vilka har den riktiga ekonomiska makten i vårt samhälle, i vår värld, i vår tid och vilka ekonomiska intressen har de? Fundera på det!

Det är märkligt att vi inte fick veta sambandet som till slut, i vart fall delvis, ledde till nazisternas judehat, eller något att skylla på för att konfiskera deras förmögenheter och egendom, samt förfölja dem och skicka dem till avskyvärda utrotningsläger. Men sådan var och är vår skola. Du ska lära dig det som din härskande klass vill att du ska veta för att fungera som soldat i deras maskineri och i deras ekonomiska intresse! Resten är frivillig, överflödig eller skadlig kunskap!

Bönder

Det fanns också, som sagt, självägande bönder, fria bönder och var de som utgjorde bondeståndet. Vad detta stånd hade att säga till om var i högsta grad avhängigt hur mycket jord de ägde. Vi känner till exempel från skolans historieundervisning till dalarnas stormän som Gustav Wasa vände sig till innan han for till Stockholm efter blodbadet i november 1520. Det de flesta minns om de fria ägande bönderna är antagligen just detta att Gustav Wasa sökte hjälp av dalkarlarna, vilka alltså inte var dalmasarna i gemen utan de fria rika bönder som i vissa stycken hade maktbefogenheter som i bästa fall liknade adelns, men utan dess privilegier.

Övriga bönder hade inte mycket att säga till om, om man jämför med adeln. Det avspeglade sig i historieundervisningen, som ägnade dem relativt ringa, eller inget utrymme. Bönder som inte ens ägde sin mark klarade läroböckerna av i en mening, det är därför du känner till deras existens. Mest handlade historieundervisningen om vad kungen gjorde och vilka krig han utkämpade, men utan att det förklarades vad krigen ytterst kom sig av och vilka som faktiskt bekostad dem. Till och med hans fotsoldater, jordlösa bönder, dog utan att få sina namn inskriva i annat än kyrkans bokföringsböcker över avslutade skattebetalare. Många fick inte ens en grav. Ändå var det deras blod, svett och tårar som skapade den svenska stormaktstiden!

I denna mycket kortfattade beskrivning räcker det att veta att det var bönderna som försörjde adeln, som i sin tur såg till att bönderna även betalade in den skatt som skulle gå till kungen, hans och hela kungahusets obeskrivliga lyx och de krig som han förde, samt gav till kyrkan vad till kyrkan hörde.

Några ord måste ägnas detta feodala samhälles sämst lottade människor, de jordlösa bönderna. De som hade en skyldighet att utföra ett visst antal dagars arbete åt andra, så kallade dagsverken. Sådana utfördes på adelns gods med tillhörande skog och mark. De skulle även utföra arbete på de självägande böndernas egendomar. I andra hand, i mån av tid och ork kom rättigheten att sköta sin tilldelade täppa, som var den egna ”lönen” (alltså inte annat än värden, ej omsatta i penningar, men i händelse av överskott i ovanliga fall möjliga att omsätta till) och utkomsten för den jordlöse bonden, varmed han skulle avstå sitt tionde till kyrkan. Sämst lottade var de som inte ens hade en täppa till låns, men likväl var skattskyldiga.

Detta egendomslösa förhållande infördes redan under det tidiga bondesamhället och gick således i arv till det feodala samhället och överlevde till och med det. Att vara egendomslös behöver inte betyda att man går omkring i andras kläder och har dem till låns. Det är inte ens det som avses. Istället är det just det förhållandet att man inte äger produktionsmedlen, i detta fall jorden. Det är denna term, egendomslös, som även avses med termen proletär och kan alltså betyda att man har både villa, bil och båt, men saknar  jord eller andra former av produktionsmedel.

Klassamhälle

Intressant är 1100-talets ärkebiskop av Hamburg, Adalberos, uppdelning av samhällets dåvarande klasser, som han räknade till tre: ”De som ber”, De som krigar och ”De som arbetar”.

Visst var det klassamhälle. Och främst var det bönder och de jordlösa som levde som livegna, som skapade de värden som cirkulerade upp genom samhällhierarkin. De besuttna behövde varor och köpte dem av handelsmännen för inkomster de drog in från jordens arbetande folk.

Handelsmännen köpte av hantverkare sina varor för pengar som via de besuttna kom från värden skapade på åkrarna av livegna, jordlösa och jordägande bönder. Handelsmännen lånade pengar till ränta för att köpa sina varor och lade på räntekostnaden på priset, som vilken ICA-handlare som helst i dag gör. Tänker du någonsin på den ekonomiska förvandling dina matvaror genomgår så fort du betalar dem i kassan? Antagligen inte eftersom du säger att du kommer hem med varorna, trots att de nu har förvandlats till en produkter igen, på samma sätt som de var innan de kom in i varucirkulationen och steg i pris!

Det fanns alltså de som arbetade och de skapade värdena. Och om vi inte förirrar oss in i detaljer allt för mycket så var det så verkligheten såg ut. Nästan alla i samhället tillhörde ”De som arbetar” och därifrån kom de skapade värdena, som kom de besuttna till del och bekostade krigen, förda av kung och adel för deras personliga och högst privata ekonomi. Gods, slott, herresäten och förläningar bytte ägare allt eftersom hur krigslyckan stod dem bi.

Än i dag finns som bekant de som arbetar och än i dag tillhör de den absoluta majoriteten. Övriga lever på olika sätt på de rikedomar som skapas genom detta arbete. Den enda skillnaden är att det kan vara något mera otydligt hur dessa skapade värden flyter från de arbetande, de närande, till de besuttna och tärande i dagens samhälle.

Är du en arbetare, sträck på dig för en gångs skull och var stolt, för på dina axlar vilar allting annat!


Vi fick lära oss att det uppstod en revolution i Frankrike, men inte riktigt varför det blev så eller varför revolutionen kom just då.

Även England hade en revolution, fast den inte var blodig på samma sätt. Den beskrivs knappast inte i läroböckerna som en klassrevolution som kullkastade feodalismen, ändå var det just så! Plötsligt talas det i våra historieböcker inte mer om adeln utan om de framväxande fabrikerna som närmast ser ut att inte alls ägas av någon. Och så är det ju inte.

Denna revolution rullade vidare genom Europa, till exempel i Tyskland. Den framställs inte i våra läromedel som blodig på samma sätt som den franska revolutionen var. Den framställs inte alls som blodig. Det är för att arbetaren syns lika lite i böckerna som de jordlösa och livegna. Ändå dödades de som flugor och lemlästades de som vilken soldat som helst, men inte bara i skyttegravarna utan även i de nya fabriker som växte upp under den industriella revolutionen och närmast kan beskrivas som slagfält! Det läste du nog inte i din historiebok!

Men detta är ett annat kapitel i historien som jag hoppas kunna återkomma till.

Nästa avsnitt.

Vårt samhälles utveckling, del 3. – Solidaritetstanken


Första inlägget inleddes med följande ord:

”Om vi inte känner till vår historia kan vi inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.”

Förändring kräver kunskap om varför det ser ut som det gör. Vi måste alltså känna vår historia. Och vilken är den?

Historia är ett stort ämne. Allt kan inte få plats i skolans kursplan. Det måste sållas vad som ska läras ut, det sker ett urval. Vi får lära oss det som anses lämpligt för oss att veta. Vem bestämmer det?


Skolan

Innan vi går vidare med vårt samhälles utveckling måste vi ägna några rader åt skolan och se vilken funktion den egentligen har. Annars förstår vi inte varför eller på vilket vis urvalet görs. Vi förstår inte varför skolans historiebeskrivning inte alla gånger stämmer överens med den beskrivning som här följer, eller det som behandlades i förra inlägget.

Låt mig ställa ett par frågor:

Är skolan en allas rättighet? Eller är skolan något annat?

Som vi såg i förra avsnittet grundlades de flesta samhällsfunktioner vi i dag har redan i det tidiga jordbrukssamhället. Detta samhälle kom ganska fort att skiktas och splittras i vad man kan säga vara olika oförenliga intressegrupper. Redan på den punkten är skolans historieskildring luddig och frågan ”varför det blev så” lyser helt min sin frånvaro.

Ändå kan vi konstatera att det fanns de som ägde jorden och att dessa hade ett behov av att försvara sitt ägande och sina privilegier mot dem som inget av detta hade. Vi kan alltså konstatera att det fanns ägande och lottlösa. Att dessa gruppers intressen var oförenliga är väldigt lätt att förstå. Det är nämligen oförenligt att fördela jorden rättvist mellan alla och att behålla den inom en snäv grupps ägo. Det lärde du dig aldrig i skolan!

Till denna samhällsordnings upprätthållande, där vissa ägde jorden och andra ingen hade, krävdes en organisation. Vi kan kalla en sådan organisation för samhällets överbyggnad, men det lär man sig inte heller i vår skola. Det är ett begrepp hämtat ur filosofin och med ett visst mått av sprängkraft. Organisationen är staten, eller statsapparaten om man så vill.

Organisationen, överbyggnaden, tjänade och tjänar alltjämt bevarandet av rikedom och makt hos dem som har den, samt främjar ytterligare koncentration och utvidgning av denna rikedom och makt hos dem som besatt och besitter allt detta. Staten bildades som vi således förstår av de härskande och för deras egen skull. Och så är det än i dag! Det fick du absolut aldrig lära dig i skolan! Det är därför vi tar oss en titt på skolan och varför den finns!

Ursprungligen lärde man sig genom att se på och följa med de vuxna och delta i deras aktiviteter. Redan i djurvärlden ser man sådant, fast det där handlar om att härma, ty undervisningsmomentet saknas, till och med bland bonoboerna, våra närmaste släktingar bland aporna.

All skola står för undervisning

Ett mer utvecklat samhälle kräver undervisning i mer ordnade och reglerade former. Det är det vi kallar skola och det som såg dagens ljus i det tidiga jordbrukssamhället, så snart det krävdes speciella yrkesmän. Statens kontrollfunktioner krävde till exempel skattmästare som kunde beräkna vad var och en skulle betala och det krävdes folk som kunde bokföring inom förvaltningen, lika väl som att det behövdes kunniga lagtolkare inom rättsväsendet.

Utan de funktionerna skulle rikedomen aldrig kunna fördelas ojämlikt och var alltså en förutsättning för, vad vi kallar ett klassamhälle, att uppstå. Det fick du aldrig lära dig i skolan.

Det här innebar att en liten andel av folket fick lära sig att läsa och skriva. Någon allmän rättighet att få gå i skola hade inte sett dagens ljus. Samhället hade inget behov av läskunniga medborgare i allmänhet. Vi vet från Egyptens storhetstid att hieroglyfernas betydelse till och med hölls hemlig för den breda massan, som på så vis inte kunde lära sig att läsa ens om de ville och försökte. Detsamma var förhållandet i det tidiga Kina.

Det var statens, samhällets överbyggnad, ansvar att hålla skola, allt för att lära ut de färdigheter som krävdes om privilegierna skulle kunna hållas uppe och bevaras. Och av samma skäl var det farligt för de härskande om var och en förstod att tyda skrivet språk. För dem som behärskade dessa färdigheter var det för deras egen del också viktigt att hålla det hemligt eftersom på den grunden vilade deras upphöjda status.

De färdiga eleverna fick fina titlar och god avlöning, så att de hade personliga skäl att inte ifrågasätta världsordningen. På så vis blev de lojala med härskarna. Det mönstret är ännu inte utraderat och förklarar vissa gruppers höga löner än i dag.

Frågan om skolan som allas rättighet kan alltså besvaras med att det inte alltid har varit så och än i dag är den inte en allas fullständiga rättighet.

Den fria och obligatoriska skolan är grundskolan. All utbildning därefter är frivillig och kostar den enskilde pengar. Den som inte har råd står utanför. Den som har skulder hos kronofogden får inga lån.

Skälet till att det skiljer mellan olika utbildningsnivåers tillgänglighet är att med grundskolan förses alla medborgare med de grundläggande kunskaperna som samhället behöver. Inte ens det får man lära sig i skolan. Där sägs att individen behöver kunskapen, vilket förvisso är sant också, men döljer det sanna faktum som gäller.

Utöver grundläggande skola, grundskola, erbjuds, som alla vet, utbildningsmöjligheter för de som vill ha mer kvalificerade arbeten. Högre utbildning är alltså en rättighet för den som kan betala, men ingen skyldighet för samhället att förmedla till alla.

Vad vi inte omedelbart tänker på är det som nu har sagts, att skolan är en produktionsanläggning för samhällsanpassade medborgare! Den skapar de medborgare som likt kugghjul passar in det maskiner som finns. Så som det kommer till synes i historiens sken inser vi tillfullo skolans faktiska mål. Det är samma mål nu som då, men svårare att genomsyna. Det målet är att skapa kuggarna och smörja det maskineri som är till för att bevara ett ojämlikt klassamhälle.

Kunskap som kan kullkasta ett samhällsystem är inte skolans mål att lära ut och ses till och med som förbjuden i vissa länder och som det också finns många historiska exempel på. Ett sådant är Galileo Galileis rön som stred mot katolska kyrkans dogmer och utmanade dess makt.

Skolan är alltså inte till för att skapa och smörja ett maskineri för folkflertalets skull eller ett maskineri som de breda lagren av folket drömmer om, utan enbart till för att främja den härskande klassens intressen.

Den andra frågan, ”är skolan något annat”, är lika berättigad och redan delvis besvarad.

Det finns alltid de som bestämmer och det är de som har makten. Och makthavarna har makten över vad som är sanning och de har makten över de repressiva organen, samt makten över produktionsmedlen, i kraft av sitt ägande. Men de har även, som redan har antytts, makten över skolan.

Skolan är ju en fostrande institution. Den är till för att skapa fungerande människor i det samhälle som råder. Man lär ut det som samhället kräver att medborgarna ska kunna för att fungera i samhället. Man lär inte ut något för individens skull utan för samhällets skull. Fast att kunskapen förvisso kommer individen till nytta är det inte skolans mål i sig, men en ofrånkomlig bieffekt. Hur många har tänkt på det?

Det här kan låta som hårklyverier, men så är faktiskt inte fallet. För som vi har sett i tidigare inlägg uppstod ett klassamhälle i och med jordbrukets uppkomst och det enda som har skett med samhället sedan dess är att klasserna har förändrats, men det är lik väl ett klassamhälle. I varje sådant samhälle finns det någon klass som skall tjäna en annan klass. Slav och livegen en gång i tiden, som tjänade de jordägande bönderna, som vi har sett. Och för det arbetet krävdes ingen utbildning. Länge var det så.

Men på 1800-talet ställdes större krav på arbetskraften i och med maskinernas intåg på arenan. Då uppstod behovet av att kunna läsa, skriva och räkna, bland annat för att förstå instruktioner på maskinerna för att kunna sköta dem rätt. Det var då den allmänna skolan infördes. Där det släpade efter fanns ett folkligt krav på allmän skola och då de olika klassernas intressen på denna punk sammanföll uppstod aldrig en strid om den allmänna skolan. Hade däremot kravet rests under tidigare historiska epoker hade saken ställts i ett annat ljus, som framgår ovan.

Industrialismen stod för snabba förändringar och nya krav. Arbetskraften var till ringa nytta om den inte fick bättre kunskaper. Så om du någonsin har undrat över vad det var just då som gjorde att skolor blev allmänt tillgängliga för den stora massan så vet du det nu. Det var för att utbilda arbetarna så att de kunde göra tjänst i industrin och det därmed allt mer krävande samhället. Det var inte som någon gåva till arbetarna som kunskapen gavs folket. Det var tvärt om samhället som gav fabrikörerna och andra företagare kunniga arbetare därför att de förstnämnda i första hand krävde det. Det sambandet fick du aldrig lära dig i skolan.

Industrialismen födde ett överflöd av produkter som saknade värde om de inte såldes, det vill säga att om de inte gjordes till varor saknade de ett värde och hade aldrig producerats. Det uppstod ett överflöd av varor och därmed föddes handelsboden, i vilken det behövdes affärsbiträden, som i sin tur måste vara både läs och skrivkunniga, samt ha färdigheter i att räkna. En allmän skola behövdes således.

Skolan lär alltså ut det samhället kräver, inte vad eleverna önskar eller vad folkens breda lager behöver och det är inte samma sak. Det är olika saker och de måste särskiljas därför att det är stor skillnad. Och skillnaden ligger just i vad som lärs ut, nämligen det som den så kallade arbetsmarknaden kräver. Det i sin tur betyder att det är de kunskaper som företagen och deras intressen kräver att arbetare ska ha. Vi läser ibland om det. Än den ena än den andra branschen ställer krav på utbildningar, att de förändras eller utökas med fler platser.

Det är inte de kunskaper som arbetarklassen, som klass sett, skulle kunna känna behov av och som skulle kunna tjäna deras intressen. Den kunskapen fick och får arbetarna skaffa sig själva. Från början av förra seklet och in till dess mitt anordnade ofta fackföreningarna studiecirklar som på den tiden de höll den politiska medvetenheten hos arbetarklassen på en anständig nivå. Det var studiecirklar som gav en politisk medvetenhet. Det var cirklar i politisk vetenskap och i arbetarklassens historia, kamp och mål. Det var studiecirklar som lärde ut det skolan försummade eftersom det inte var kunskap som befrämjade det rådande samhällets fortbestånd.

Frågan om skolan är något annat än ett läroinstitut för en allmän höjning av folkets bildningsnivå måste därför besvaras med ett ja. Skolan skapar människor med just de värderingar och kunskaper som varje givet samhällssystem är betjänt av. Skolan skapar inga revoltörer!

Förr och nu

Vi som var med på den tiden när skolan var mindre utsatt för marknadskrafterna och arbetarklassen hade ett visst inflytande, vi fick lära oss om feodalismens utspelade roll. Vi fick lära oss om den industriella revolutionen som kullkastade feodalismen. Men vi fick inte lära oss varför feodalismen blev föråldrad. Det ”bara blev så”, om det ens sades något om det. I skolans läroböcker är det snarare så att plötsligt poppar industrialismen bara upp som ur intet!

Vi fick lära oss att under feodalismens tid fanns det fyra stånd. Vi fick nästan lära oss att dessa stånd var olika klasser. Just det, NÄSTAN, för det var inte klasser det talades om, det var stånd och stånden var fyra: adel, präster, borgare och bönder.

Vad som var skillnaden mellan dessa stånd och i vilken utsträckning de hade olika och oförenliga intressen lämnades åt var och en att själv förstå. Och det gjorde man ju, trodde man ju.

Viss kunskap är olämplig att förmedla. I dagens Sverige måste vi tillägga att viss kunskap är olämplig att lära ut särskilt när de som driver skolorna och de som tillhandahåller läromedlen själva är de som lever på att världsordningen är tjuvaktig. Då får vissa saker stryka på foten.

I skolan har vi lärt oss att det förr fanns ett feodalt samhälle, för av någon anledning anses det viktigt att veta detta. Men mycket kunskap om detta samhällssystem får vi inget veta. Historia är ett stort ämne. Allt kan inte få plats i skolans kursplan. Det måste sållas vad som ska läras ut, det sker ett urval.

Allt som under historiens gång skedde tycks ha skett för att ”man ville”, ”man krävde” och ”man tyckte”. Sällan eller aldrig förklarar våra skolors historieböcker varför man ”ville” eller varför man ”ville” vissa saker vid vissa tidpunkter och historiska skeden. Varför ”ville” man det inte tidigare eller senare utan just då? Det svara aldrig våra läroböcker på. Vi får lära oss det som anses lämpligt för oss att veta. Vem bestämmer det? Den frågan har nu fått sitt svar.

Låt oss kika på det feodala samhället i nästa avsnitt. När du läser det, eller det som stod i förra inlägget, fråga dig inte varför beskrivningen inte till alla delar stämmer överens med vad du lärde dig i skolan, fråga dig i stället varför skolan inte lärde ut det!

Vårt samhälles utveckling, del 2.


Förra inlägget inleddes med dessa ord:

”Om vi inte känner till vår historia kan vi inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.”


Här kommer nu fortsättningen.

Initialt beskrivs här jordbrukssamhällets grundförutsättningar för att alls uppstå, nämligen som trevande steg med erfarenheter från ett jägar- och samlarsamhälle som utvecklade nya färdigheter, tekniker och metoder och därtill anpassade sociala strukturer, vilka gav bättre ekonomisk utdelning. All historia om samhällen är nämligen historien om ekonomi och ekonomiska framsteg.

Ekonomi är den faktor som styr allt människan företar sig och mer än så, även om vi inte normalt tänker på det.

Ekonomi är detsamma som hushållande med resurser och är i denna mening så fundamentalt att det faktiskt styr allt liv på planeten, allt från oss människor, till hur de encelliga organismerna fungerar. Vi ser det på hur växterna orienterar sina blad och på ekorrens till synes irrande vägar under födosök, som dock med dagens datorteknik avslöjar en häpnadsväckande effektivitet.

Ekonomi är därför det centrala i varje beskrivning av ett samhälle och kontrollen över ekonomin är också lika central. All historia om människans samhälle är historien om ekonomin och kontrollen över densamma.

Om denna kontroll uppstår alltid en kamp så snart ett samhälle har skapat ett visst överflöd att slåss om och har skiktats i olika intressegrupper. Det handlar om ägandeförhållanden!

En sådan social skiftning i olika sätt att förhålla sig till produktionsmedlen uppstår tidigt i jordbrukssamhället, på grund av, som sagt, de växande resurserna.

Så föds klassamhället. Inte på grund av jordbruket i sig utan fastmer just av de växande rikedomarna. Av det skälet kan ett klassamhälle även skönjas i de nedan nämnda ryttarfolkens kulturer.

Framsteg i det föragrara samhället kom att utgöra grundvalen för ett framväxande jordbrukssamhälle och vi måste därför inleda med att ägna några rader åt det samhälle detta uppstod ur.

Jägar- och samlarkulturer

Redan i jägarkulturen insåg människan att hon kunde främja nyttoväxternas livsvillkor på olika sätt. De kunde rensa bort konkurrerande växter, röja undan träd som skymde solen, de ätbara växternas frö kunde sås på gynnsamma ställen och så vidare, allt för att man senare skulle kunna skörda mer. Men basen för ekonomin låg på jakt och samlande av det naturen själv bjöd på.

Ett kuriöst exempel på ”jordbruk”, eller snarare enkel kultivering, kan hämtas från Amazonas regnskog bland en ursprungsbefolkning* som huvudsakligen lever på jakt och fiske, men främjar vissa grödors livsbetingelser. Men mer än så, dock utan att man för den sakens skull kan tala om jordbruk.

Hos dessa människor finns ett träd vars frukter är mycket uppskattade, men stammen är full med törnen som hindrar människorna att klättra upp och skörda. Alltså planterar invånarna ett speciellt klättervänligt träd intill varje nyfunnen planta av det träd som de inte på annat sätt kan skörda frukterna av. De första vita förvånades över att dessa träd alltid växte tillsammans som ett par, tills sanningen uppdagades.

Odling förekommer alltså i vitt skilda former som inte alltid är jordbruk i reell mening. Gränsen mellan olika former är högst flytande, som exemplet från Amazonas klart visar och alltid anpassat efter människans aktuella levnadssätt, men även vice versa. Detta gäller även i dag i vårt så kallade moderna samhälle och det gällde även då, samt såväl de bofasta som de nomadiserande jägarna/samlarna.

Här bör påtalas att nomadiserande folk rör sig inom ett begränsat område. Så har det alltid varit. De har fasta årstidsbestämda rutter. Att så frön i jorden är därför en mycket gammal uppfinning. Nomadiserande folk sår frön, om än i begränsad skala och skördar nästa gång de passerade förbi under sina vandringar, som bestäms av de olika årstidernas förutsättningar med därtill hörande ekonomiska utfall.

Det rör sig aldrig om ett nomadliv som saknar gränser, varken förr eller nu. Att det från början var så kan vi sluta oss till av de nomadkulturer vi i dag känner, men även genom att göra datormodeller på vad som är ekonomiskt mest lönsamt. Inget tyder därför på att det skulle vara annorlunda förr. Även bland aboriginerna företogs dessa vandringar tills helt nyligen i bestämda rutter. Deras ursprungliga kultur är som ett titthål in i stenåldern och kan betraktas som ett levande fossil i det att de är nästan opåverkade från influenser utifrån. Observera att det inte ligger något nedsättande i detta konstaterande.

Det är optimalt ur ett ekonomiskt perspektiv att uppehålla sig i ett bekant område med kända resurser och nomadiserandet beror uteslutande på att folk flyttar till andra områden inom en ganska snäv yta och av skäl som att olika områden har olika resurser att ta i anspråk vid olika årstider. Åter igen handlar det således om ekonomi.

Nomadiserande och migration är olika fenomen med vitt skilda orsaker. Migration beror på att resurserna tryter där man bor, medan nomadiserande handlar om att nyttja befintliga resurser inom ett större område, vilket gör flyttning ekonomiskt-strategiskt fördelaktigt i ett jägar/samlarsamhälle, ägodelarna få och klasser ett okänt begrepp.

De växande kunskaperna om odlingsteknik leder inte automatisk till de åkrar och ängar vi förknippar med dagens jordbruk. Olika förutsättningar frambringar varierande former av jordbruks- och halvjordbrukssamhällen och är en mix mellan olika ekonomiska lösningar för livets nödtorft. Vi ser än i dag en brokig provkarta på detta runt om i världen, allt från täta regnskogars odlingar till ökenlika områdens oaser, stäppernas enorma fält, salina jordar, subarktiska områden, karga jordar, näringsrika lössjordar och floddeltans översvämningsområden. De olika förutsättningarna skapade skilda jordbrukskulturer.

Människan tämjer djuren

Ett stort ekonomiskt, men alltför förbisett, genombrott kom när människan mot slutet av jägarkulturen symbiotiserade sig med vargen och domesticerade den till de hundraser vi i dag har. Detta inleddes för cirka 15 000 år sedan. Därmed är alltså hunden den äldsta förädlade, förändrade och domesticerade djurarten av alla. Dingon är en halvdomestiserad varg och fördes förmodligen till Australien för 3 500 år sedan via båt, men var halvtam redan innan. Som kuriosa kan nämnas att dingon förekommer både vild och halvtam bland aboriginerna, som har olika ord för dem, fast det är samma djur.

Tämjandet av hästen för omkring 5 500 år sedan fick en kolossal ekonomisk och kulturell betydelse. Den kom snabbt att bli den tidens maskin och fortskaffningsmedel.

Kraften i hästen som förändringspotential kan väl knappast åskådliggöras tydligare än att se på den effekt den hade på de amerikanska stäppernas ursprungsbefolkning* och deras levnadssätt.

För främst Asiens stäppers nomadiserande folk ledde den tama hästen till en totalt förändrad kultur, levnadssätt och jaktmetoder. Förmåga att kontrollera stora områden revolutionerades. En klan kunde växa sig större, kontrollera större områden, organisera sig bättre och försvara sig och sitt territorium effektivare.

I takt med att samhället växte i storlek differentsialiserades detta. Behov av ekonomisk kontroll steg in på arenan i ett samhälle som inte var ett utpräglat jordbrukssamhälle, men väl kulturellt högtstående. Det uppstod således ett klassamhälle.

Tack vare hästen utvecklades därför de ryttarfolkskulturer vi känner från Asien, kimmerier, skyter, hunner, tatarer, med flera. Deras levnadssätt var anpassat till en tidvis hård natur med bistra vinterförhållanden, som inte främjade egentligt jordbruk, men kulturerna frodades trots detta i mer än 2000 år och dominerade tidvis stora delar av Asien och Europa. Mest känd är ju härskaren Djingis Kahn.

Kazakerna var de sista som på 1800-talet gav upp sitt nomadiserande liv, men inte förrän på 1900-talet övergavs det helt i och med att Stalin tvingade dem att inordna sig i sovjetsystemet. Ofta kallas den politiken ”russifiering”.

Handel

Samtidigt med detta utvecklades handeln mot allt mer avancerade förhållanden och till stor del beroende av lastdjur. Ursprungligen rörde det sig om en enkel byteshandel i liten skala och uppstod redan på stenåldern. Den baserades då på vad man behövde för egen del.

Byteshandeln utvecklades dock till en handel med avsikt att byta vidare och man bytte till sig mer än man behövde för att istället avyttra till andra och skapade sig ett överskottsvärde av vilket man kunde försörja sig själv. Detta kom småningom att kräva en mellanvara, den vi i dag känner som penningen. Handelsresanden såg dagens ljus och kan i dess mer utvecklade form betraktas som en särskild samhällsklass. I Nordeuropa dök Hansan upp.

Möjligheten till kapitalackumulation var född och detta skulle långt senare leda till utvecklandet av bankväsendet. Dock var det inte handelsmännen som skapade det, men väl krävde det. Jag hoppas återkomma till detta i senare inlägg.

Jordbruket

Sådd och skörd var som framgår ovan länge känt. Egentligt jordbruk räknar dock sina dagar enbart ca 12 000 år tillbaka även om ett exakt århundrade av självklara skäl aldrig går att fastställa.

Metoderna förfinades, anpassades och utvecklades efter de för varje enskild klimattyp rådande förhållanden, svårigheter och begränsningar. Mark röjdes för att gynna just de växter människan ville ha. Grödor importerades och förädlades. Därmed ökade avkastningen och kom snabbt att få en dominerande ekonomisk betydelse där förutsättningarna naturligt var goda, eller av människan kunde göras gynnsamma. Ett exempel på det sistnämnda är höghöjdsodling av potatis i Anderna, där klimatet egentligen är för kallt tack vare nattfrost. Detta löste den finurliga befolkningen* med diken som fylldes med vatten, vilket ackumulerade dagsvärmen och strålade ut denna nattetid.

Jordbruket i en vidare mening föddes således inte plötsligt. Grödor spreds efter gamla handelsvägar och öppnade nya möjligheter. En jordbruksrevolution tog sin början och förändrade i sin tur människors samhälleliga organisation. Den bofasta jordbrukande människan kunde tämja helt andra djur för nya behov. Kor, får, svin, getter och höns var de djur som sattes i människans tjänst, inte minst som livsmedelsresurs.

Kor gav oss mjölk och kött, samt hud och läder. Får gav oss ull, men också mjölk, liksom getterna. Och de gav oss kött på våra bord. Grisen ska heller inte förglömmas och den har inte sällan givits högst status. Av hönsen fick vi ägg, dun och mat. Kort sagt, djuren var satta i vår tjänst.

En ny ekonomi baserad på odling och djurhållning kunde se dagens ljus i och med att människan band sig vid sin odlade jord. Denna nya ekonomi krävde arbetskraft och människor gjordes till slavar.

Samhället hade alltså nått en nivå som förutsatte klasser, försvarsmakt, reglerade arvsskiften, tydliga lagar och en makt som kunde upprätthålla lagen. Allt detta krävde en organiserad styrning, ett överhuvud som ej sällan legitimerade sin ställning genom att med hjälp av religiösa potentater ges en gudomlig upphöjelse. Religionerna fick fastare former, utvidgade ritualer och deras dogmer upphöjdes till lag.

Det som ovan hastigt skissats är den grund det tidiga jordbruket tar sin avstamp från och utvecklas till. Vi ser också hur människans allt mer avancerade och invecklade samhälls- och kulturbyggen inte hade en enda väg att gå, utan kunde ta sig olika uttryck. I olika grad lever dessa vidare även i jordbrukssamhället som mer eller mindre integrerade inslag och på samma sätt lever de vidare än idag av den organisation som skapades i det tidiga jordbrukssamhället.

Vi ser också hur människans allt mer avancerade och invecklade samhälls- och kulturbyggen helt bygger på och är avhängiga de ekonomiska framstegen.

Det är i det tidiga jordbrukssamhället staten som maktapparat uppstår. Den är, som nämnts, till stora delar integrerad med religionen och fungerar som instrument för de härskande och deras behov.

Det är också därför religioner och lagar utvecklas, allt för att möta de privilegierades behov. Lagar stiftas och en dömande makt krävs för att upprätthålla efterlevandet, en repressiv organisation krävs. Allt detta garanterar en ojämlik fördelning av samhällets resurser, med därtill hörande privilegier och makt, och det sätt allt detta ärvs vidare. Allt finansieras genom skatter. För att reglera dem och hålla reda på vad var och en skulle bidra med krävdes ett skriftspråk och matematisk kunskap. Primitiva former fanns länge, men utvecklades till det moderna ur de krav detta tidiga klassamhälle ställde. Utbildning i dessa färdigheter krävdes och ett enkelt skolväsende uppstod, förbehållet vissa exklusiva klassers barn.

Kvinnoförtrycket

Ur klassamhället uppstår också kvinnoförtrycket som ett naturligt led i regleringen av rikedom från släktled till släktled. Att just kvinnan förtrycktes har många förklaringar och omgärdas av spekulationer. En sådan handlar om jordbrukarens syn på världen och skymtar fram i ordet ”säd”.

Mannen sådde sin säd i kvinnan som var den jord i vilken hans barn grodde. Alltså var det hans barn och de var de rätta arvingarna. Naturligt nog var det då sonen som skulle ärva. Rikedom ansamlades på männen, därmed makten och följden blev kvinnoförtrycket.

Kvinnans ”mindre värde” blev en dogm som inte vilade på saklig grund, men som av hävd var den sanning de flesta trodde på. Den sortens fördomar finns över allt i samhället och historien igenom. I dag finns andra dogmer som många har lika svårt att genomskåda, till exempel att det måste finnas privata arbetsgivare för att vi ska ha några jobb! Det måste därför finnas privata vinstintressen, annars vill ingen bli arbetsgivare och vi andra skulle tvingas att håglöst gå omkring och slå dank tills vi dog av svält! Upplysningstiden är ännu inte förbi. Det finns alltjämt mycket att göra!

Jorden är en ändlig resurs som inte bör styckas av. När samhället utvecklas till det vi har i dag handlar ekonomin om annat än jord och om resurser som inte är ändliga på samma sätt. Kvinnoförtrycket spelar därmed ut sin roll.

En röd tråd

Vad vi ser är att som en röd tråd genom historien och all mänsklig verksamhet går ekonomin, hushållningen. Det är en ekonomi som växer och ger möjlighet att fördela de skapade värdena olika bland människorna och kan samlas hos ett fåtal, som därmed skaffar sig förmåga, privilegier och makt att bygga många av de monument som blir vanliga för första gången i de gamla högkulturerna. Många av dem är i dag lagda i ruiner.

Samhället växer på detta sätt fram och organiseras med de strukturer som det kräver för sitt upprätthållande och fortbestånd. Det är strukturer som vi fortfarande känner igen.

Än i dag har vi lagar och polis, som det i dag kallas, domstolar, samt militära organisationer och dessa tillsammans borgar för det nu rådande samhällsystemets fortbestånd med sina klasser, borgerskap och arbetare, på samma sätt som de förr slog vakt om de tidigare samhällssystemen med deras klassindelning, till exempel i fri och slav.


Nästa avsnitt borde logiskt sett handla om det feodala samhället, men en sak måste först behandlas ur ett klassperspektiv. Det är skolan och vad den är och varför den är som den är, vilken funktion den har och varför det den lär ut ser ut som det gör.

* Efterskrift.

Observera att jag inte någon gång använder ordet ”indian”, som faktiskt bör fördömas lika mycket som ordet ”neger”!

Vårt samhälles utveckling, del 1.


Detta är första inlägget i en serie som kommer att publiceras några onsdagar framöver. Det handlar om vårt samhälle och hur det utvecklades till vad det i dag är, samt varför.

Om vi inte känner till vår historia kan vi  inte heller förstå vår nutid eller föreställa oss vår framtid.


Tjuvsamhället!

Ej sällan talas det om vårt samhälle som ett tjuvsamhälle. Många ser det så – just som ett tjuvsamhälle. Många ser på samhället, ser på orättvisorna, dömer ut samhället och önskar sig ett mindre otrevligt och mer rättvist samhälle.

Tyvärr finns det också många som ser samhället just så, men utan att det leder till större reflektion än ett konstaterande att vissa roffar åt sig oskäligt mycket. De inser alltså att de offrar sin del till de som tar för sig oskäligt mycket av kakan, men det stannar vid detta därför att de inte vet hur de ska förändra.

Folk tänker på miljonbonusar och att medan dessa utbetalas är det andra som utförsäkras, en del tvingas in i Fas-3, skola, barn- och äldrevård utsätts för privatiseringar som genererar vinster till ägare fast de vinstmedlen hade kunnat gå till verksamheten. Apoteken privatiseras och görs tillgängliga för profit medan rådgivande kompetens sjunker därför att mindre pengar satsas på en inte profitabel fortbildning för personalen om nya läkemedel, nya behandlingar, alternativa billigare synononyma preparat till lägre kostnad.

En del klarar inte sina räkningar, hamnar hos kronofogden, vräks och blir hemlösa. Andra lever i fashionabla villaområden, med bostäder större än de klarar av att städa, men kan för skattefinansierad hjälp skaffa sig piga med RUT-avdrag och se om sitt hus med ROT-avdrag. Du, jag, sjuka, utblottade, utförsäkrade och hemlösa betalar för detta med skatten.

Samhället är splittrat och uppdelat i ”klaner” av rika och fattiga, vars sociala kontakter är begränsade till rollerna var och en spelar.

Folk ser!

Folk ser att allt runt ikring dem förvandlas till ett fåtal personers privata angelägenhet, privata geschäft för chans till personligt berikande och undandraget möjligheter till demokratisk insyn och möjlighet till de mindre lyckligt lottades påverkan. De som styr och ställer har en hög social status, god ekonomi och all makt.

Folk ser.

Folk ser och hör, men vet inte vad att göra. Folk ser och hör att de rika får mer och de sämst lottade får betala. Folk ser och hör att de svagaste i samhället straffas hårt medan de mest välsituerade får allt mera av samhällskakan.

Folk ser!

Folk kallar det ett tjuvsamhälle.

 

Rubrikens påstående om tjuvsamhälle är inte en åsikt!

Det är en realitet och har inget att göra med vad man tycker. Det är inte heller en fråga om värdering. Det är en fråga om ren vetenskap! Nedan och i de kommande inläggen ska utrymmet användas till att redogöra för hur ett samhälle som vårt kunde utvecklas till vad det i dag är, där allt är tillgängligt för privata spekulationer och undandraget en offentlig insyn och demokratiska beslut.

Det som ska redogöras för här är ren vetenskap. Det är vetenskap med all den objektivitet som sådan kräver men det är också en vetenskap som inte anses rumsren i vårt samhälle därför att den avslöjar en sanning om de härskande i vårt samhälle och hur de försörjer sig på det gemensammas arbete, strävan och uppoffring.

Det är en sanning som de härskande inte vill acceptera och som de inte vill vidgå. Det är något de förnekar att det ens är en vetenskap. De kallar det propaganda och beskyller det att vara extrema politiska uppfattningar hos ett fåtal personer som är fiender till vad de själva definierar som demokrati!

Avslöjande sanningar är inte populära för dem som ertappas med fingrarna i kakburken. Varje tjuv förnekar sitt tilltag in i det sista och med alla medel, så även en härskande klass vars rikedom kommer från andras arbete! Det är fullt förståligt att denna härskande klass inte jublar över en vetenskap som kartlägger deras existens och vilka kriterier som gäller för dem, hur de lever och av vad de lever.

I vårt samhälle är det inte kaktjuvar vi tampas med. Vi kämpar mot dem som är mer organiserade, mer inflytelserika, mer mäktiga, mer strategiska och mer medvetna än sina kollegor längre ned i hierarkin.

De som styr och bestämmer och de som har den egentliga makten är mer än vanliga simpla kak- och ficktjuvar. De avgör vad lagen tillåter och därför är deras stölder inte kriminella. De är rent av beundransvärda i deras eget umgänge och betraktas som fint folk med eftersträvansvärt sätt att leva och försörja sig på. Moralen lyser med sin frånvaro som hos vilken tjuv som helst och det är inget som stör deras nattsömn eller ens reflekteras över, lika lite som hos kaktjuvarna vars enda vånda är att ertappas. Den våndan är de stora tjuvarna befriade från eftersom deras stölder är socialt accepterade och till och med hyllas i veckopressens glamorösa reportage på glättat miljöförstörande papper.

Många av de bestulna strävar efter samma mål som dessa offentlighetstjuvar och ser inget fel i deras sätt att tjäna sitt uppehälle, samla sina rikedomar och utöva sin makt i kraft av sitt privata ägande. Många är de som har bestulits men önskar själva uppnå tjuvstatus, om de bara hade chansen. De tänker inte på att det är fråga om egocentrisk osolidarisk handling mot gemenskapen. De lever på hoppet att själva kunna sko sig. För de flesta av dessa stannar det vid hoppet.

 

Detta är ett tjuvsamhälle och det ska nu tas i betraktande.

Hur uppstod det? Hur fungerar det? Hur fungerar stölden? Kan vi klara oss utan detta? Det är frågor som ska besvaras.

 

Ursprunglig mänsklig organisation

I begynnelsen var människan en samlare och jägare. Hjärnan hade vuxit och hennes färdigheter blivit betydande såväl avseende verktygshantverk som social funktion. Hon levde i en liten grupp som bestod av likvärdiga medlemmar med samma rättigheter. Några kunde inneha ledarställning utan att de i någon större utsträckning hade avgörande fördelar av sin ställning eller kunde behålla denna utan de andras samtycke. Kvinnan dyrkades som livets moder och avbildades som en frodig gestalt med samma värde eller kanske högre än männens, men därom saknas tyvärr ännu avgörande bevis.

Sannolikt förekom inget organiserat förtryck och i vart fall ingen institution för det.

Vi vet inte så mycket om dessa samhällens sätt att fungera, men antar att man levde så som dagens samlande och jagande folk gör. En del nomadiserande, medan andra levde relativt bofast om naturen hade tillräckligt att bjuda på inom en begränsad yta.

Ägodelarna var få, särskilt bland de nomadiserande, av naturliga skäl.

Man kan sammanfatta dessa samhällen som jämlika och demokratiska och skälet var avsaknaden av privata ägodelar och enkla produktionsmedel var samägda.

 

Nästa avsnitt

I nästa inlägg kikar vi på jordbrukssamhället som uppstod när människan blev mer bofast och tillskansade sig nya färdigheter, samt tämjde andra djur än den för jakt så betydelsefulla vargen, domesticerad till hund för cirka 15.000 år sedan.

 

 

 

 

Glöm inte arbetarnas historia Juholt!/Solidaritetstanken/Trerk


Jag rebloggar idag på grund av tidsbrist. Min uppmaning till Juholt och Jämtin ( troligen, valet är inte förättat vid denna tidpunkt) är att inte göra samma fel som Persson och Sahlin.

Glöm aldrig arbetarrörelsens historia!


SOLIDARITETSTANKEN

Bloggarna på denna sida står var och en för innehållet i sina inlägg, och alla som skriver behöver inte ha samma åsikt i alla sakfrågor. Alla inlägg skall hålla en god och saklig ton.
.
Uppgifter bör i största mån verifieras med länkar.
.
Bloggarna har inte rätt att bli alltför personliga.
.
Bloggtroll, personliga påhopp, näthat eller andra icke adekvata kommentarer kommer inte att släppas fram. De som vill kommentera bör därför hålla sig till ämnet, för att kunna upprätthålla en seriös diskussion.
.
Gemensamt för alla som skriver på denna sida är att vi bl.a. värnar om alla människors rätt att få leva under goda förhållanden.
.
Vi är alla personer med åsikter åt vänster, och gör gemensam sak med att få den borgerliga regeringen bortvald 2014.
.
Bloggen är alltid öppen för fler intresserade skribenter som vill bidra till förändringarnas vindar. Vi kan aldrig bli för många. Vi söker bloggare med hjärtat till vänster, som vill ingå i vår gemenskap.
.
Vi vill återuppliva Solidaritetstanken, för alla människors lika värde och rättigheter... Gästskribenter är också välkomna med en förfrågan om att få deltaga med inlägg.
.
Alla skribenter på denna blogg har möjligheten att vara med och föra en dialog utifrån inläggen.I de fall en kommentar önskas besvaras av specifik skribent, så skall frågan riktas direkt till den avsedda.
.
Välkommen till en öppen debatt!

ARKIV

'
The Rainforest Site

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 15 andra följare

BLOGGSTATISTIK

  • 27,631 BESÖKARE

%d bloggare gillar detta: