Nato bombar civila

NATO bombar civila med klusterbomber! « skvitts.

Hugo Chavez om Natos invasion av Lybien

Hugo Chavez ger här en intervju om vad som händer vid Natos invasion av Libyen. Chavez har ju stor erfarenhet av sådant här själv.

Här finns också en video som förklarar varför Nato startade invasionen. Om Gaddafi hade lyckats driva igenom valutan Gulddinarer så hade hela centralbankssystemet och petrodollarsystemet kunnas slås ut. Där har vi den egentliga anledningen till invasionen av Libyen. De som tror att Nato vill hjälpa rebeller att införa demokrati har helt missat den verkliga anledningen till invasionen.

Citerar här Carl Norberg:
”Antar att Gadhaffi kommer att hållas försvunnen så länge som det Centralbankbaseradepetrodollarkonglomeratet önskar militär närvaro eller har uppnåt en tillräcklig etablering i regionen för att under ordnade former kunna bedriva utplundring av naturresurserna under förespeglade demokratiska kulisser.”

Hjälp libyer att bryta informationsblockad!

Under nästan 100 år kunde man se hur västerländska länderna som USA, Frankrike och England begick brott! De gjorde det under förevändningen att befria folken! Dessa brott kan i sanningens namn kallas som brott av vårt århundrade! Dessa länder styrs av (hur de kallar sig själva) ”demokratiska” människor! Under det senaste århundrade begicks massor av brott som ledde till död av miljontals människor! Detta är Vietnamkriget, Suezkrisen, den amerikanska ockupationen av Dominikanska republiken, Kambodja kriget, den amerikanska invasionen av Grenada, USA: s invasion av Panama, Natos krig i Jugoslavien! Men angriparna har inte fått nog! Sedan år 2000 har vi sett aggressionshandlingar mot andra suveräna länder: kriget i Afghanistan, kriget i Irak, den fransk-ivorianska konflikten! Västmakterna, som de uttryckte det själva, bombade in i stenåldern mer än hundra länder!

För ett halvt år sedan underblåstes konflikten i Libyen! Denna aktion, förstärkt av massmedia som spred lögner om regeringen, ledde till utländsk intervention i Libyen! Dessa så kallade rebeller är radikala extremister med flera band till Al-Qaida. Västmakter tillsammans med sina arabiska vänner som Qatar försörjer banditerna med vapen, pengar, utbildning. Det skickas även legosoldater från Qatar. USA och Storbritannien har sina specialstyrkor där och skickar ännu flera.

Deras mål är att störta den lagliga regeringen i Libyen! Den 18 mars har FN: s säkerhetsråd utgett en resolution med syfte att införa en flygförbudszon över Libyen för att skydda civilbefolkningen! Men resolutionen är inte mer värd än papper den är skriven på. Angriparna bombar sjukhus och bostäder! Dagligen under deras bomber dör oskyldiga människor inklusive barn! Olof Palmes ord ”diktaturens kreatur” är ett mycket milt uttryck för att beskriva dessa blod- och makttörstiga imperialister!
Libyen befinner sig i en informationsblockad! Västerländsk massmedia gör allt för att släppa ut falska nyheter! Varje dag får vi höra nyheter till förmån för ”rebellerna” som saknar grund! Libyska människor vill att allmänheten världen över ska hjälpa dem att bryta igenom denna blockad!

Det finns en rysk/ukrainsk  site !NATO STOP! som jobbar med detta (tyvärr i siten bara på ryska).

Läs gärna här vad  Björn Blomberg  skriver om väpnade salafister (=rebeller) i Libyen och deras fruktansvärda brott!

I Tripoli anser man att Haag inte har rätt att döma Gaddafi

Efter beskedet i måndags om ICC:s beslut angående arresteringsorder för Muammar Gaddafi kom de första reaktionerna från Tripoli. Libyens justitieminister Mohammed al Qamodi sa att den internationella brottmålsdomstolen i Haag är inget annat än ett redskap åt västmakterna.

Chefen för det libyska justitiedepartementet sa att domstolens beslut att utfärda en order om att gripa Gaddafi är arrangerat och att Gaddafi vill hitta rättvisa i sitt hemland. Han påpekade också att ICC är västens redskap för att straffa ledare i Tredje världen.

Natos grymhet i Libyen har pågått i över 100 dagar. Offer för Natos bombningar blev mängder av civila människor, inklusive Gaddafis egen son och tre barnbarn. Flera gånger har Nato försökt att fysiskt eliminera översten Gaddafi, vilket Libyen anser är brottsligt. Libysk regering har påpekat också at de har alla grunder för att anmäla Nato till den internationella domstolen.

Problemet är dock att Tripoli inte litar på opartiskhet i den internationell rättvisa. Den internationella rättvisa är underordnad västmakterna samtidigt som huvudspelaren i spelet, USA, omfattas inte av organisationens grundläggande Romstadgan. Romstadgan är ett grunddokument, som är påskrivet av 139 länder, men ratificerat av bara 114. Den före amerikanske presidenten Bill Clinton ratificerade stadgan under sin sista månad som president. Men George W Bush har återkallat ratificeringen. Israel har gjort likadant.

Libyen är ett av få länder som har varken skrivit på eller ratificerat Romstadgan.

Det är just denna omständighet som kan vara ett trumfkort i Gaddafis juridiska retorik. Den libyske biträdande utrikesminister har sagt att hans land aldrig har undertecknat ett dokument, som kan ge det internationella organet befogenhet att bestämma över den politiska situationen i Libyen. Därför kan ICC inte ingripa i Libyen och deras beslut kommer inte att verkställas och allt detta är dessutom baserat på rättsliga grunder.

Källa

Källa

NATO:s människojakt fortsätter…

Det har redan gått fyra månader sedan ett krig i Libyen, inspirerat av väst, startat. Det började den 17 februari 2011. Under hela den tiden har NATO-alliansen gjort allt för att uppnå sitt främsta och brottsliga mål – att döda en människa.

Redan den 21 mars, enligt rapporter från The Daily Mail med hänvisning till deras egna källor, har den brittiska underrättelsetjänsten MI6 varnat Muammar Gaddafis omgivning att Libyens ledare skulle undanröjas om han inte ger upp makten frivilligt.

Tidigare har de brittiska specialstyrkorna (SAS) fått en uppgift att infiltrera alla städer i Libyen, där befolkning är trogen Gaddafi, och låta flygplan sikta på mål på marken. Det faktum att SAS män var i Libyen blev känt redan i februari 2011.

Enligt inkommande rapporter har den brittiske försvarsministern redan gett sina specialstyrkor en order om eliminering av Libyens regering och i första hand – Muammar Gaddafi. Liknande order fick kommandosoldater från USA och Frankrike, som också är verksamma i olika delar av Libyen, inklusive Tripoli. All inkommande information från dem om hur Gaddafi förflyttar sig inom landet och från spionsatelliter regelbundet behandlas, summeras och skickas till NATO:s ledning, som i sin tur ger order. Allt för att döda Libyens ledare.

Sedan 19 mars pågår det kontinuerliga bombningar av Tripoli.  Vissa dagar blev Muammar Gaddafis residens bombad flera gånger per dag. NATO:s flygplan bombar sjukhus, skolor, hotell och universitet … Listan över offer för NATO:s bombningar ökar dramatiskt …

Ett av de misslyckade försöken att eliminera Libyens ledare, blev två attacker, båda på samma dag, den 30 april! På natten 29 till 30 april har ”specialstyrkor” rapporterat att Gaddafi kom in i byggnaden av National Television. Byggnaden blev kraftigt bombad och skadad, träffades av flera missiler även riksdagshuset, Centrum för barns konst och Centrum för personer med funktionsnedsättning. Många som var på plats (notera, civila libyer) dödades.

Samma kväll, den 30 april hemma hos Gaddafis son i Tripoli föll flera bomber. NATO:s högkvarter fick operativ information om att i huset, som tillhörde Saif al-Arab, Muammar Gaddafis son, samlades hela den stora familjen. NATO:s piloter, som fick koordinaterna, anlände ett par minuter ”för sent”, då Muammar Gaddafi vid tiden för bombningen har redan lämnat huset … Men en familjefest pågick, barn lekte, spelade spel, vuxna tittade på amerikansk actionfilm …

Klockan i huset stannade vid nio minuter över åtta på kvällen.

Bland de döda var Gaddafis son Siaf al-Arab, två Gaddafis barnbarn (Hannibal  Kartago,  Saif Mohammed och fyra månaders gammal lilla flicka Mastura). En bomb exploderade inte …

Källa

SOLIDARITETSTANKEN – EXTRA, EXTRA, Sverigepremiär "Till mitt sista andetag!!"

GOD MORGON!! Jag börjar med att be TRERK om ursäkt att jag tagit upp ditt utrymme och jag hoppas att du har överseende med det, men jag har brådskande och viktiga nyheter som jag vill få ut medan det är nytt och unikt.

Jag hoppas att du kan ta söndagen denna gång??

Idag har ett inslag nått mig som är Khaddafis eget uttalande till rysk press, som ingen svensk press rapporterar eller naturligvis därmed inte heller översätter.

Men nu har jag lagt ner tid och möda på att översätta hela uttalandet och jag lämnar över det här, vilket alltså är Sverigepremiär, före alla andra svenska tidningar =0)

Message from Colonel Mu’ummar Qaddafi

Meddelande från Överste Mu’ummar Quaddafi publicerat 13.04.2011

Gaddafi Unplugged and Uncensored 

Gaddafi i frihet och ocencurerad

Översatt till engelska av Professor Sam Hamood Filosofie Doktor

Recollections of My Life: Col. Mu’ummar Qaddafi, The Leader of the Revolution. April 5, 2011.

Minnen av mitt liv: Överste Mu’ummar Qaddafi, Revolutionens ledare. 5 april, 2011

”I 40 år, eller var det längre, jag minns inte, så gjorde jag allt jag kunde för att ge folket hus, sjukhus, skolor och när de var hungriga, så gav jag dem mat. Jag förvandlade tom Benghazi från öken till bördig jord. Jag stod upp emot attacker från den där cowboyen Reagan, när han dödade min adopterade, föräldralösa dotter, när han försökte döda mig, och istället dödade han det stackars oskyldiga barnet. Sedan hjälpte jag mina bröder och systrar från Afrika med pengar för den Afrikanska unionen. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa folk förstå vad en verklig demokrati innebär, när folkets kommittéer styrde vårt land. Men det var aldrig nog, som vissa berättade för mig, tom. folk som hade tiorumsvillor, nya kostymer och möbler, blev aldrig tillfredsställda, så själviska som de var, så ville de ha mer. De sade till amerikaner och andra besökare, att de behövde ”demokrati” “frihet” utan att förstå att det var ett ”skära halsen av varandra” system (mördande konkurrens), där den största hunden äter resten, för de blev förtrollade av de orden, utan att inse att i USA, så finns inga fria(gratis, övers. anm.) mediciner, inga fria sjukhus, inga hyresfria hem, ingen gratis utbildning och ingen gratis mat, förutom när människor var tvungna att tigga, eller stå i långa köer, för att få soppa.

Nej, oavsett vad jag gjorde, så räckte det aldrig för vissa, men för andra, så visste de att jag var en son av Gamal Abdel Nasser, den enda sanna arabiska och muslimska ledare vi haft sedan Saladin, då han(Nasser, övers. anm.)begärde Suezkanalen åt sitt folk, så som jag begärde Libyen åt mitt folk, så var det i hans fotsteg, jag försökte följa, för att mitt folk skulle förbli fritt från kolonial dominans – från tjuvar som skulle stjäla från oss.

Nu, så befinner jag mig under attack av den största makten i militärhistorien. Min lille afrikanske son, Obama vill döda mig, för att ta bort vårt lands frihet, att ta bort våra fria hem, vår fria medicin, vår fria utbildning, vår fria mat, och byta ut det mot det tjuveri i amerikansk stil, som kallas “kapitalism” men alla vi i tredje världen vet vad det betyder, det betyder att bolagen styr landet, styr världen, och folken lider. Så det finns inga alternativ för mig, Jag måste göra mitt val, och om Allah önskar det av mig, ska jag dö följandes hans väg, vägen som har gjort vårt land rikt av bördig jord, mat och hälsa och tom tillåtit oss att hjälpa våra Afrikanska och Arabiska bröder och systrar att arbeta här med oss, i den Libyska Jamahiriya. Jag önskar inte att dö, men om det kommer till den punkten, för att rädda detta land, mitt folk,alla de tusental som alla är mina barn, så må det bli så.

Låt detta testamente bli min röst mot världen, att jag stod upp mot korstågs-attackerna från NATO, stod upp mot grymhet, stod upp mot svek, stod upp mot västs koloniala ambitioner och att jag stod tillsammans med mina Afrikanska bröder, mina sanna arabiska och muslimska bröder, som en fyr av ljus. När andra byggde slott, så bodde jag i ett blygsamt hus och i ett tält. Jag glömde aldrig min ungdom i Sirte, jag slösade inte dumdristigt bort vår nationella förmögenhet och liksom Saladin vår store muslimska ledare, som räddade Jerusalem åt Islam, så tog jag ytterst  lite för egen del… I väst, har några kallat mig ”galen” ”tokig” men de vet sanningen, trots att de fortsätter att ljuga, de vet att vårt land är oberoende och fritt, inte i det koloniala greppet, att min vision, min väg, är, och har varit klar och för mitt folk och jag kommer att strida till mitt sista andetag, för att bevara oss fria, må Allah den allsmäktige hjälpa oss att förbli trogna och fria.”

Engelska översättningen från arabiska:

In the name of Allah, the beneficent, the merciful…

For 40 years, or was it longer, I can’t remember, I did all I could to give people houses, hospitals, schools, and when they were hungry, I gave them food. I even made Benghazi into farmland from the desert, I stood up to attacks from that cowboy Reagan, when he killed my adopted orphaned daughter, he was trying to kill me, instead he killed that poor innocent child. Then I helped my brothers and sisters from Africa with money for the African Union. I did all I could to help people understand the concept of real democracy, where people’s committees ran our country. But that was never enough, as some told me, even people who had 10 room homes, new suits and furniture, were never satisfied, as selfish as they were they wanted more. They told Americans and other visitors, that they needed ”democracy” and ”freedom” never realizing it was a cut throat system, where the biggest dog eats the rest, but they were enchanted with those words, never realizing that in America, there was no free medicine, no free hospitals, no free housing, no free education and no free food, except when people had to beg or go to long lines to get soup.

No, no matter what I did, it was never enough for some, but for others, they knew I was the son of Gamal Abdel Nasser, the only true Arab and Muslim leader we’ve had since Salah-al-Deen, when he claimed the Suez Canal for his people, as I claimed Libya, for my people, it was his footsteps I tried to follow, to keep my people free from colonial domination – from thieves who would steal from us.

Now, I am under attack by the biggest force in military history, my little African son, Obama wants to kill me, to take away the freedom of our country, to take away our free housing, our free medicine, our free education, our free food, and replace it with American style thievery, called ”capitalism,” but all of us in the Third World know what that means, it means  corporations run the countries, run the world, and the people suffer. So, there is no alternative for me, I must make my stand, and if Allah wishes, I shall die by following His  path, the path that has made our country rich with farmland, with food and health, and even  allowed us to help our African and Arab brothers and sisters to work here with us, in the Libyan Jamahiriya. I do not wish to die, but if it comes to that, to save this land, my people, all the thousands who are all my children, then so be it.

Let this testament be my voice to the world, that I stood up to crusader attacks of NATO, stood up to cruelty, stood up to betrayal, stood up to the West and its colonialist ambitions, and that I stood with my African brothers, my true Arab and Muslim brothers, as a beacon of  light. When others were building castles, I lived in a modest house, and in a tent. I never forgot my youth in Sirte, I did not spend our national treasury foolishly, and like Salah-al-Deen, our great Muslim leader, who rescued Jerusalem for Islam, I took little for myself… In the West, some have called me ”mad”, ”crazy”, but they know the truth yet continue to lie, they know that our land is independent and free, not in the colonial grip, that my vision, my path, is, and has been clear and for my people and that I will fight to my last breath to keep us free, may Allah almighty help us to remain faithful and free.

c: Col. Mu’ummar Qaddafi,  2011/05/04

Copyright Col. Mu’ummar Qaddafi, – Mathaba.Net

With permission to

Lisa Karpova

Pravda.Ru (*Sanningen*) 

GOD MORGON!!

SOLIDARITETSTANKEN – Krigets vara eller inte vara? Lars ohly’s förklaring och V’s hållning.

  GOD AFTON!! Jag rebloggar mitt vanliga inlägg på Hemimamma där jag samlade alla chattter som Ulf Kristersson deltog i under ett tak, och han fick försvara ”förbättringarna” i sjukförsäkringen…

Dessutom såg jag ett inlägg som menar att reglerna är OLAGLIGA och bevisen finns HÄR

Läs och begrunda…

Nu över till mitt egentliga ärende. På Facebook har jag ett antal vänner från vänsterpartiet som jag diskuerar saker med och en sådan är Lars Ohly. Eftersom jag själv är emot insatsen i Libyen av en massa olika skäl (läs Maveras blogg) så är det inte mer än rätt att motståndarna får ge sin förklaring och med Lars Ohly’s tillstånd, så publicerar jag här en kommentar från hans Facebooksida, som förklarar partiets ställningstagande i Kriget/insatsen mot Libyen. Jag hoppas att det ska hjälpa dem som är osäkra själva, att välja ställningstagande.

”Vänsterpartiet har beslutat att välkomna FN-resolutionen 1973. Resolutionen har till syfte att skydda civila enligt den folkrättsliga formuleringen ”ansvar att skydda” (responsibility to protect). Målsättningen är att uppnå ett vapenstilles tånd i Libyen. För att lyckas med detta innehåller resolutionen tre delar; Ett vapenembargo, en icke-flygzon över delar av landet och ett mandat att skydda civila med alla nödvändiga åtgärder.

Det handlar inte om ett angreppskrig eller en ockupation. Tvärtom är FN-resolutionen tydlig med att inte tillåta marktrupper i någon del av Libyen.

FN-resolutionen togs nio dagar efter det att revoltörerna begärt skydd från världssamfundet mot de attacker som de militärt överlägsna Khadaffitrupperna då påbörjat mot befriade städer som Benghazi och Misrata. Resolutionen antogs fem dagar efter det att Arabsamfundet uppmanat Säkerhetsrådet att agera.

I Säkerhetsrådet antogs resolutionen med tio röster för, noll röster emot och fem nedlagda (Brasilien, Kina, Tyskland, Indien och Ryssland). Övriga länder i Säkerhetsrådet är USA, Storbritannien, Frankrike, Colombia, Sydafrika, Bosnien-Hercegovina, Portugal, Libanon, Nigeria och Gabon.

Den fråga som jag ställt mig är hur Sverige skulle ha ställt sig i en omröstning om vi varit representerade i Säkerhetsrådet och Vänsterpartiet fått råda. För mig har då inte funnits något tvivel om att vi skulle röstat för FN-resolutionen.

FN fungerar inte bra. Vetorätten gör att makten i stor utsträckning ligger hos de fem ständiga medlemmarna med de konsekvenser det för med sig för hänsyn till dessa länders egna intressen. Ändå är det FN som är den enda motvikten till att de militärt och ekonomiskt starkaste länderna tar lagen i egna händer.

FN har i princip våldsmonopol, vilket innebär att det endast är FN som har rätt att besluta om användandet av våld i internationella relationer. Enda undantaget är att länder har rätt att besvara pågående militära angrepp i självförsvar.

FN behöver stärkas för att motverka den djungelns lag som följer av att stormakter agerar själva, men också för att förhindra katastrofer som de brott mot mänskligheten som till exempel ägt rum i Rwanda och Srebrenica.

Det innebär inte att varje beslut som fattas av FN är korrekt, däremot att beslut fattade enligt FN-stadgan äger en folkrättslig legitimitet.

I fallet Libyen menar jag att resolution 1973 både var nödvändig och folkrättsligt grundad.

Med denna bedömning som grund har vi i Vänsterpartiet också förhållit oss försiktigt positiva till ett svenskt deltagande för att verkställa Säkerhetsrådets beslut. FN har – tyvärr – inte egna resurser att fullfölja sina beslut. Vi hade önskat att FN skulle kunna leda operationer men den förmågan har andra. Detta har tidigare lett till att Nato till exempel tagit på sig befälet över FN-insatsen i Kosovo. Att Nato ansvarade för den insatsen hindrade inte mig eller Vänsterpartiet att stödja ett svenskt deltagande i FN-missionen Kfor.

Vänsterpartiet välkomnar att skyddet av civila sätts före nationellt självbestämmande.Det är en növändig utveckling av folkrätt och internationell lag. Det finns dock ingen annan som kan göra en sådan bedömning än FN.

Vi har beslutat att ta ställning för den proposition som regeringen lagt och som innebär att Sverige ställer 130 personer samt ett Hercules-plan, ett signalspaningsplan och högst åtta Jas Gripenplan till FN-insatsens förfogande.

Vi har tidigare kritiserat Carl Bildt för att han ansåg att situationen i Libyen ”inte handlar om att ta ställning för den ene eller andre”. Vi kritiserade Bildt för att han vägrade kräva Mubaraks avgång. Vi uttalade att vi tydligt stod på demonstranternas sida mot diktatorerna. Denna inställning kvarstår.

En del har sagt att vi inte vet vem som utgör oppositionen i Libyen. Det är naturligtvis sant i den meningen att oppositionen består av många olika riktningar – det gäller för övrigt alla de länder där människor nu protesterar mot förtryck och ofrihet: Libyen, Tunisien, Egypten, Bahrain, Jemen, Syrien, Jordanien…

FN har kritiserats för att inte ingripa i andra länder där revolterna slås ner. Det är helt sant. Vänsterpartiet skulle gärna se att till exempel regimerna i Bahrain och Syrien sattes under press av världssamfundet. Vi föreslår också att en flygförbudszon ska inrättas över Gaza så att Israels militära attacker upphör. Men att FN inte agerar i andra fall innebär inte att passivitet vore rätt i fallet Libyen. Tvärtom kan ansvaret att skydda nu användas som ett starkt argument för folkrättsligt legitima insatser i andra länder i framtiden.

Det är inte USA som drivit på för att FN ska agera i Libyen. Tvärtom har USA trvingats till handling av en stark internationell opinion.

En del har efterlyst humanitära insatser i stället för militär. Men för att förhindra ett blodbad och befarade brott mot mänskligheten är skyddet av civila och flygförbudszonen just nu helt nödvändiga. Humanitära insatser kan i dag främst göras i grannländerna Tunisien och Egypten där cirka 12 000 människor befinner sig i flyktingläger. Det är få libyer som flytt, men desto fler människor från Kina, Bangladesh och andra afrikanska stater.

På sikt måste starka humanitära insatser komma till stånd inne i Libyen. Förutsättningarna för det finns ännu inte. Vänsterpartiet är kritiska till att regeringen inte bättre planerar och redan nu avsätter resurser som kan användas till stöd och återuppbyggnad när en vapenvila etablerats.

Det finns de som är oroliga för att Sverige nu ska kunna tvingas till andra insatser än de som riksdagen ska besluta. Den oron delar jag inte alls. Det är den svenska riksdagen som förfogar över hur Sveriges insatser ser ut, det kan ingen annan bestämma. Om FN-insatsen skulle användas till något som inte har stöd i FN-resolutionen så skulle den inte längre ha folkrättslig legitimitet. Detta skulle till exempel vara fallet om marktrupper sätts in eller om vapenembargot hävs. I sådant fall upphör också grunden för det svenska deltagandet.

Det sägs att inte alla andra vägar att lösa konflikten prövats när FN beslutade om skydd av civila. Det menar jag är felaktigt. Det fanns inga möjligheter att föra några som helst meningsfulla förhandlingar med Khadaffis regim utan att risken för massmord var överhängande. Alla vägar var prövade och Khadaffi hade tydliggjort att hans ambition var att hämnas på alla dem som vågat revoltera mot diktaturen.

Jag anser därför att partistyrelsen kommit fram till en klok linje i en svår fråga.”

LARS OHLY  7 april 2011

(Bilden hämtad HÄR)

GOD AFTON!!