Minns ni detta?

Minns ni?

Jag tänker på Erik Bergsten när han i TV:s ungdom stod  i programmet Tekniskt Magasin, framför gigantiska datamaskiner, som för er ungdomar som inte minns, kan sägas liknas i storlek med ändlösa rader av garderober. Det var maskiner med hastigt snurrande tape-band som tvärnitade och supersnabbt snurrade igen, först åt ena hållet och sedan åt andra hållet och tillbaka igen. Dessa band, som motsvarar de i dag inte längre gångbara bandspelarbanden – även de förpassade till historiens skräphög, var den tidens motsvarighet till hårddisken i dagens datorer.

Helt lyriskt berättade programledaren för Tekniskt Magasin, Erik Bergsten, om hur många tusen beräkningar i sekunden dessa imponerande maskiner gjorde.

När jag på den tiden med stort intresse följde dessa program tänkte jag som så, ”Varför behöver vi maskiner som gör tusentals beräkningar varenda sekund. Har vi så mycket behov av det?” Det lät liksom alldeles onödigt.

Tänk vad tidena förändras.

Min dator är förvisso inte världsbäst i dag, men för att vara en vanlig PC går den inte alldeles av för hackor. Och den är en riktig superdator om man jämför med de åbäken som imponerade på Erik Bergsten för 30-40 år sedan.

På den tiden kunde man inte heller fotografera digitalt, så man var ju lite återhållsam med avtryckarfingret på kameran. Man skapade alltå inte särskilt många bilder att lagra. Och de lagrades i fotoalbum som var helt fysiska pärmar som man bläddrade i och visade för vänner och bekanta, alternativt visade på en duk om man hade dem som diabilder.

Just nu kopierar jag över mina bilder från datorn till en fristående hårddisk med en kapacitet på lagringsutrymme som Erik Bergsten inte ens kunde drömma om på den tiden och med en hastighet som måste ha låtit som ren fantasi för honom och något som en privatperson aldrig någonsin skulle ha resurser att skaffa.

Tänk vad den tekniska utvecklingen ändå har gått fort fram. De bilder jag nu kopierar över hade med den tidens teknologi antagligen tagit flera veckor och ingen normal människa hade haft råd att ta alla dessa bilder.

”Varför måste allt gå så fort?”

Eh?

Fort?

Fanken vilken tid det tar!

Tiderna förändras!

Jag och min flickvän som jag sörjer var dag, vi talade ibland om detta medan hon levde. Vilken fantastisk utveckling vi har fått vara med om att bevittna.

TV, en kanal, och samtalsämnet för dagen var, ”såg du (bla, bla, bla) på TV i går?” Det fanns ju bara en kanal och alla som hade TV hade sett samma program! Det gav gemenskap. Och en vanlig nyhetsuppläsare som Olle Björklund var en rikskändis som enbart på grund av detta kunde turnera i folkparkerna, vilket Sveriges Radio, som det då hette, inte kunde tolerera utan för det gav honom sparken!

Sen kom TV 2, sen kom reklamkanalerna, först via satellit, som ju inte staten kunde stoppa, fast man så ville. Sen krävde de kommersiella krafterna att få sända sin dynga via marknät och fick igenom sina krav kring detta.

Det började säljas telefoner vid sidan om Televerkets monopol-telefoner och Televerket varnade för att det kunde bli tekniska fel med dessa telefoner och de felen fick man betala för själv i så fall. Det var ren skrämselpropaganda, därför att Televerket räddes konkurrensen, och Televerket tvingades själva ta fram knapptelefoner som kunde konkurrera med marknaden.

TV-spel kom, PC kom, Internet kom, mobil-telefoni kom.

Jo, vi har gjort en fatastisk teknikresa från vad vi i dag kan kalla ”stenålder” till det vi i dag har. Visst är det fantastiskt!

Min flickvän och jag tog ju till oss den nya tekniken, skaffade oss datorer, mailade varandra och kunde nå varandra på våra mobiltelefoner var vi än befann oss och vi kopierade och brände skivor till varandra. Det var en tid av framsteg.

Nu är hon borta, till min stora sorg och saknad. Men en sak slapp hon att uppleva, trenden som inleddes samtidigt med att det började stå klart att hennes sjukdom skulle ända hennes liv. Hon slapp att uppleva kräftgången i den sociala välfärden som Reinfeldt så ihärdigt driver igenom tillsammans med de andra partierna. Hon slapp se med vilken raketfart samhällsutvecklingen går i motsatt riktning mot teknikutvecklingen. Den sistnämnda går fortfarande framåt och den förstnämnda går bara bakåt. Båda utvecklingarna tar sjumilasteg! Den ena utvecklingen går framåt, den andra går bakåt! Men så är ju per definition konservatismen och de reaktionära krafterna!

Alliansen, (alltså Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna), om man ska göra en jämförelse med tekniken, är på väg att återskapa en värld där vi en gång var tvungna att klara oss med gigantiska datamaskiner som inte klarade mer än några tusen beräkningar i sekunden! Välfärd, trygghet, äldreomsorg, sjukvård och skola försämras nu i kräftgång med en takt som är vida överlägsen den tekniska utvecklingens framstegstakt.

Sociala kvalitetserövringar backas nu bakåt!

Kan vi acceptera detta, att utvecklingen går bakåt? Skulle vi acceptera detsamma när det gäller tekniken? Skulle vi imponeras av att se Erik Bergsten stå i TV:s enda kanal och säga att ”Nu har vi fått fram en datamaskin som inte kan göra mera än ett par tusen beräkningar i sekunden och IBM lovar att nästa generation datorer ska bli ännu långsammare!”

När jag nu för tiden med stort intresse följde dessa nya reaktionära politiska strömningar tänker jag som så, nu tycks det som att regeringen tänker och tycker så här: ”Varför behöver vi välfärd som gör tusentals människors vardag dräglig. Det låter liksom alldeles onödigt. Har vi så mycket behov av det?”

Var är solidaritetstanken?