Fred på jorden – vem önskar sig inte det? Att önska fred på jorden är alltid riskfritt emedan det är politiskt korrekt. Alla – från fredsprisbelönade presidenter till statsministrar, biskopar, rektorer, diktatorer och söta små dagisbarn -kan framföra önskningar om fred på jorden och inkassera applåder och varma leenden.
Men frågan om fred på jorden kan och bör problematiseras. Det blir klarare och tydligare om man ställer sig frågan: Fred på vems villkor?
Låt mig göra ett tankeexperiment: Om Storbritannien inte gått i krig mot Tyskland efter Hitlers anfall mot Polen 1939; om Sovjetunionen inte hade bjudit Tyskland motstånd med oändliga förluster i människoliv; om USA inte hade inträtt i kriget efter den japanska attacken mot Pearl Harbour; on inte motståndsrörelser hade organiserats i de av Nazi-Tyskland ockuperade länderna – då hade andra världskriget aldrig utkämpats. Det hade rått fred på jorden, inte krig.
Men hade den freden varit en önskvärd fred? Med alla judar, romer, homosexuella, förstånds- och kroppshandikappade med flera utrotade. Med de slaviska folken i Östeuropa degraderade till mindervärdiga slavarbetare. Med alla politiskt oppositionella avrättade eller i koncentrationsläger. Med total rättslöshet för alla utom för arier, vad nu det är.
Hade vi velat ha den freden?
Nu valde jag just Nazi-Tyskland och världskriget som exempel bara för att det är så tydligt, närmast övertydligt.
Men anta rent hypotetiskt att Ryssland skulle anfalla Sverige. Skulle vi då ställa oss med mössan i hand framför ockupanterna, sägande: ”Vi är ett fredsälskande folk och tänker inte göra motstånd. Om ni tillsätter en lydregering – låt det ske i fredens namn; om ni tänker införa era lagar och regler hos oss – låt det ske i fredens namn; om ni tänker profitera på våra naturtillgångar, våra fabriker, vårt kunnande och vår ekonomi – låt det ske i fredens namn”.
Eller skulle vi ta upp motståndskampen?
Givetvis har den nation och det folk som överfalls all rätt att försvara sig med vapen i hand. Likaså är det folk som förtrycks av en inhemsk diktatur i sin fulla rätt att försöka ta sig ur diktaturens grepp, om nödvändigt med vapen i hand. Och det råder som bekant ingen brist på varken överfallna länder och folk eller inhemska diktaturer här i världen.
Fred på jorden är ett slagord som inte gör skillnad på angripare och angripen, på ockupant och ockuperad, på våldsverkare och offer. Fred på jorden är ett slagord som vem som helst kan ansluta sig till, från en Hitler till en Obama, till en Gandhi till minsta dagisbarn. Fred på jorden är ett vackert men politiskt oanvändbart slagord eftersom det kan användas av vem som helst, i vilka syften som helst.
De relevanta frågorna vi bör ställa oss är: Fred på vems villkor och vilken slags fred?
Briljant och viktigt påpekande!!
delar!
Hemikram ♥
Jodå, visst är det så!
”Är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?”
/Skvitt
Jag förstår att du säkert inte menade illa, men jag känner mig upprörd när man tar Ryssland som hypotetisk angripare mot Sverige. Det finns mycket värre skurkar i världen än Ryssland, skulle jag vilja säga. Sen angående Andra världskriget skulle jag vilja länka till ett inlägg, som jag skrev tidigare:
Det var inte mycket att uppröras över. Som jag skrev var det ett hypotetiskt exempel för att belysa den principiella frågan. Om du vill uppröras över det så varken kan eller vill jag hindra dig. Det var inte meningen att trampa på någons tå.
Varför kan man inte ta USA t ex som ett hypotetiskt ex på angripare? De har angripit sig på mycket flera länder än vad Ryssland har någonsin gjort.
@Skvitt
Vilken fantastiskt bra och mycket stark text!
Och återigen vill jag nämna Ryssland. Många i väst är hjärntvättade av antiryska, antikommunistiska, antisocialistiska propaganda. Även vissa vänsterorienterade människor tror att det är något farligt och skrämmande med detta land och dess människor. Men det sämre som har varit där är bara handfull människor ansvariga för. Ryska folket än idag, efter 20 år av västerländsk ”demokrati” är redo att kämpa. Den här sången/texten återspeglar ryssarnas själ, tycker jag. Det är ryska människor som först i världen genomförde revolutionen mot kapitalister och byggde första socialistiska staten. Visst var det beväpnad revolution, som krävde många människors liv, men folket SLOGS för deras rättigheter, för bättre liv, för frihet och de vann!
Mavera, jag har skrivit ett stort antal inlägg om USA som VERKLIG angripare. Jag slutar det här här meningsutbytet innan det urartar till en meningslös pseudodiskussion om en bisak i stället för huvudsaken – varje folks rätt att försvara sig mot utländsk aggression.