Solidaritet vs egoism

Låt mig inleda med Vattenfalls stora bonusutbetalningar.

”Elräkningar på 7 000 kronor i månaden – för kunden. En fallskärm på 92 miljoner – för cheferna. Sedan elmarknaden avreglerades för 15 år sedan har det svenska elpriset ökat med 81 procent, det är näst mest i Europa. När elbolagen skrattar hela vägen till bolagsstämman får kunderna låna pengar till räkningarna.”

”Lars-Olof Andersson, 43, och Linda Andersson, 35, driver hästuppfödning på sin gård utanför Katrineholm och blev så upprörda över de enorma chefsfallskärmarna att de i går valde att polisanmäla Vattenfall.”

Citat: AFTONBLADET.

När det gäller att svara för sin politik stoppar Maud Olofsson huvudet i sanden. Hon hänvisar till Peter Norman som inte har tid!

Glöm aldrig dessa politiker när det är val nästa gång. Välj bort dem för antingen vägrar de att svara på våra frågor eller så ”känner de inte till” och ”har inte tid”! Hellre låter de tyska cheferna på Vattenfall att kritiklöst få gigantiska fallskärmar.

Dessa fallskärmar ska betalas och det är elkunderna som betalar, alltså du, jag och alla andra mer eller mindre bemedlade, vissa näst intill utblottade, en del utförsäkrade och benägna till vad som numera kallas försäkringskassesjälvmord.

Det är ett djupt osolidariskt agerande.

 Det är genuint egocentrerat att roffa åt sig miljonbelpp på detta hutlösa sätt. Det är så genuint egoististisk att det är väsensskilt från sådan solidaritet andra visar i vårt samhälle, som att till exempel skänka pengar till olika välgörenhetsprojekt.

Det är en borgerskapets ideologi som styr detta roffarsystem. Och därifrån till att stjäla och förförskingra finns inget moraliskt steg, endast ett juridiskt.

När således Johan af Donner tjänade hejdlöst på att vara informations- och insamlingschef vid Cancerfonden och senare kommunikationsdirektör för svenska Röda Korset, var det inget han ansåg vara omoraliskt. Kanske för att hans ersättning låg i nivå med vad sådana uppdrag brukar ligga på.

Vanligt folk tar av sina surt förvärvade och skattade pengar för att i en solidarisk handling skänka pengar till nödlidande världen runt och till den så angelägna cancerforskningen. Utan eftertanke tog således adelsmannen emot 60.000 kronor i månaden för den tid vissa andra avsätter rent ideellt utan ersättning.

Moraliska skrupler har inte denne adelsman. Han tog inte bara emot denna relativt frikostiga månatliga ersättning för sitt uppdrag. Han plockade därutöver åt sig medelst förskingring av de insamlade pengarna ett antal miljoner, som åkte rakt ned i fickan på honom själv.

Det var pengar som kom från hederligt folk! Det var pengar som människor i solidaritet med nödlidande och cancersjuka tog av sina små medel, surt förvärvade och skattade, allt för att solidariskt hjälpa andra.

Adelsmannen från Östermalm stack ut med sitt fina manér och dyrbara vanor. Han körde runt i en Jaguar, hade dessutom en stadsjeep och 17-årige sonen placerades på dyr internatskola.

Privat gjorde Johan af Donner gynnsamma affärer. 2006 kunde han köpa loss sin exklusiva hyreslägenhet om 261 kvadratmeter när den obskyra stiftelsen Allmänna barnhuset sålde till bostadsrättsföreningen. Pris, drygt 25 000 kronor per kvadratmeter. Kostnad för Johan af Donner, cirka 6,7 miljoner. I mäklarens prospekt, då Donner ville sälja lägenheten för 15 miljoner, beskrevs ingående de många renoveringarna, bänkskivorna av portugisisk kalksten och utsikten över Humlegården. Bilderna visade ett exklusivt hem smyckat med konst och antikviteter.

På Röda korset, som faktiskt varnades för honom redan på 90-talet av dess ordförande, upplevde man att Johan af Donners fakturor inte stämde överens med verkligheten. Man gick till administrationen som satte igång en utredning. Ju mer dessa granskades desto konstigare blev de många utbetalningarna. Till slut underättades generalsekreterare Christer Zettergren. Han gav i uppdrag åt föreningens revisorer att granska fakturorna. Så uppdagades bedrägeriet.

Vanligt folk avstod från den lilla skärv de hade till livets nödtorft. Det är det som är skillnaden mellan de besuttnas egoism och ha-beteende och folkets solidariska dela-med-sig-vilja. Det är skillnaden mellan en jag-centrerad världsuppfattning och en solidarisk sådan.

Johan af Donner är ingen ärlig person. Enligt domen ska Röda Korset ha tillbaka 5,7 miljoner kronor och Cancerfonden 2,4 miljoner kronor. De pengarna hade de skänkande tänkt sig göra nytta för nödlidande och cancersjuka, men af Donner föredrog att leva loppan för pengarna. Det är det som är skillnaden mellan solidaritet och egoism. Det är sådant som sitter i personligheten, men även utvecklas och mognar i de sociala kretsar man hör till. Det gäller både altruism och egoismen. Solidaritet frodas i förorterna och egoismen i de välbärgade villaförorterna. Som uppväxt i adlig och privilegierad miljö känner således Johan af Donner ingen skuld, ingen skam och tycker att han fått en alltför hård dom. Solidaritet, uppoffring och medkänsla med utsatta är inget han kan förnimma.

Är Johan af Donner så unik?

Är det inte samma inställning våra fallskärmsgubbar har, men med den lilla pytteskillnaden att de kanske inte förskingrar i strid med lagen?

Är det inte samma ha-mentalitet? Är det inte samma egoism? Är det inte samma brist på samvete? Är det inte samma brist på förmåga att tänka solidariskt? Är det inte samma personlighet, snubblande nära en störning?

Johan af Donner är dock, tyvärr – det måste påpekas, bara en småhandlare bland de stora fula fisklarna.

När det gäller att svara för sin politik är det bara att stoppa huvudet i sanden, tycker Maud Olofsson. Peter Norman har inte tid! Omoral är ett känsligt ämne. Speciellt när man sanktionerar det.  Då är det bäst att smyga sig in i de skummaste vrår där enbart dunkla krafter trivs, egennyttan rår, egentillfredsställesen florerar så som den tarvliga självbefläckelsen. Det är i den garderoben man hamnar när allt går ut på att satsa på sig själv!

Solidaritet är en tanke som endast florerar i huvudet på folk till vänster i politiken!

---

Bonuslänk: Ska man skämmas för att man är fattig?