SOLIDARITETSTANKEN – Reblogg av PELLEFANTIA pga tekniska problem


GOD DAG!! Idag skulle egentligen Pellefantia göra sitt intåg i bloggen, men pga av administrativa svårigheter, som förhoppningsvis löser sig blixtsnabbt, vilket förhindrar henne, så går jag Hemimamma, in och rebloggar hennes text och kopierar den i väntan på att problemen löser sig och hon själv kan publicera sina tankar.

Det var en gång ett land där de flesta hade ett arbete, de som styrde landet de röda, såg det som ett viktigt mål, det var själva navet i hela samhällspolitiken. Det fanns inbäddat i deras rötter sedan partiet bildades utifrån folkets kamp mot ett jämlikare samhälle. Hela de rödas existensberättigande handlade om människors lika värde och allas rätt till sysselsättning, de kunde försörja sig på. En mindre arbetslöshet finns det alltid då folk rör på sig, den farliga långtidsarbetslösheten däremot, den fanns knappt.

När det var sämre tider i landet satsade de röda på att bygga skolor och vägar för att hålla igång sysselsättningen bland medborgarna. Oftast lånades en slant för att hålla igång i kriser, men när de goda tiderna återvände kunde man lätt betala tillbaka. Invånarna som blev sjuka var hemma tills de blev friska, utan att förlora allt för stora pengar. ingen behövde riskera att bli av med sina arbeten då facket var starkt med många medlemmar och samhället uppbyggt kring försäkringar, som betalades via skattsedeln.

De som hade arbetat så hårt att de inte kunde återvända till sina arbeten, blev omplacerade med hjälp av en grupp som kallades anpassningsgrupperna. Grupperna bestod av alla viktiga parter från arbetsmarknaden som försäkringskassan, arbetsgivare, facket, arbetshälsan o.s.v. På den tiden fanns, Lagen om anställningsskydd LAS som förbjöd uppsägning på grund av nedsatt arbetsförmåga 

Landet hade höga krav på arbetsgivarna så de inte slet ut människor i onödan, Sverige var ett av de ledande länderna i frågan om god arbetsmiljön med en stor statlig institution som även forskade i ämnet.

Många var de länder som slängde avundsjuka blickar på Sverige som var ett av de rikaste i världen med en hög levnadsstandard, och samtidigt hade så många i sysselsättning. Delegationer från olika länder vallfärdade för att studera Sveriges offentliga sektor, då var alla såå stolta för att få vara svenskar. Sverige var ett unikt land på många sätt och inget annat land hade heller så många kvinnor i sysselsättning, vilket möjliggjordes av den stora utbyggnaden av dagis och kollektivtrafiken.

Men även i de bästa världar finns alltid några som är mindre nöjda, de som vill ha mer, de som helst vill ha allt för sig själva. I de finaste kvarteren utanför staden bodde det många kapitalister som omgärdade av höga murar, skyddade från allmänheten där de smidde planer. De var inte alls nöjda med att alla invånare hade arbete, eller att det fanns en sådan stor offentlig sektor som tog hand om alla från vaggan till graven.

I deras källare fanns kistor fulla till brädden av guldpengar, så mycket att de skulle kunna betala hela landets offentliga sektor många gånger om. Ändå var de inte nöjda då deras kistor inte växte tillräckligt fort, de ville ha ännu mera guldpengar i källaren

De som var arbetsgivare ville inte behöva betala för de individer som gått sönder i deras fabrik, de ville kunna kasta bort defekta arbetare precis som de kastade bort trasiga maskiner. Var och en var sin lyckas smed, och varför skulle rika straffas bara för att de fötts med guldskeden i munnen?

Sedan länge var de slutna till en organisation, de blåa, vars främsta fråga alltid hade varit att skattetrycket var för högt, deras existensberättigande låg i att kämpa för lägre skatter. Ibland drev de andra frågor som slopat ATP, barnbidrag, och skolmåltider som kostade alldeles för mycket enligt kapitalisterna. Det var dock inga frågor som vunnit gehör då majoriteten av svenskarna var så nöjda med sina liv, och tyckte att de levde i världens bästa land.

Många kapitalister ville nästan ge upp kampen, då de kändes övermäktigt att få en så stor majoritet av invånarna i landet, att frivilligt gå med på att ge kapitalisterna mer pengar.

Frågan var hur man skulle få de nöjda Svenskarna att tycka att det viktigaste målet var att sänka skatterna, och dra ned på den offentliga sektorn?

Hur får man ett helt folk att rösta på något som egentligen bara har kapitalisterna och arbetsgivarnas bästa framför ögonen? Hur får man ett helt folk att tycka att det bästa för landet är ökade inkomstklyftor i ett ganska jämlikt land?

Tidigt insåg man att det handlade om att lära sig av vänstern, studera hur de talade, hur de påverkade opinionen. Inget fick ske öppet, det handlade om att manipulera, indoktrinera med alla medel som fanns till hands. Kapitalisterna insåg att de var tvingade att klä sig som folket med jeans och t-shirts och lägga undan de dyrbara halsbanden, de skulle även lära sig tala som en äkta arbetare så att kapitalisternas adliga ursprung inte avslöjades.

Nyliberalismen kom att få sin renässans med tankegångar som varit populära under slutet av 1800-talet. Ideologin förbjöd de styrande att påverka ekonomin, då det påstods att det skulle finnas en inbyggd balans i kapitalismen som inte fick störas. Kapitalisterna ville alltså inte att politiker skulle påverkade ekonomin i sämre tider med att bygga vägar för att se till att alla invånare hade ett arbete.

En man vid namn Sträng som styrde landets ekonomi med järnhand, skrattade mest åt sådana spekulationer då han aldrig skulle släppt kontrollen över marknadskrafterna. Politikerna visste att den ekonomiska makten som kapitalisterna hade i landet även ville erövra den politiska makten. Så kontrollen fick man aldrig släppa ifrån sig, det var nämligen en av grundbultarna i de rödas samhälle.

Pengar hade kapitalister gott av så de köpte upp en massa företag som producerade media, de köpte utbildade ekonomer, jurister, journalister, retoriker, reklamkunniga, ja allt som kunde tänkas behövas till planen att förändra landet Sverige, till kapitalisternas fördel. De bildades klubbar och föreningar med olika teman där bara de riktigt rika trollen med fina namn var välkomna. Kapitalisterna skänkte pengar till de blåa så att de kunde köpa ännu mer reklamplatser, och på så vis mantra in slagkraftiga budskap i det sovande folket.

Tillsättningen av viktiga poster såg den inre kretsen till att påverka, så det blev personer med de ”rätta” åsikterna som valdes. De hade inte bråttom, allt skedde lugnt och metodiskt så att det sovande folket inte skulle vakna och inse vad som höll på att hända.

För att få Nyliberalismen rumsren samt fler ekonomiskt kunniga att ta till sig dessa tankegångar, utsåg Riksbankens ordförande grundaren till ideologin, att vinna ett ekonomiskt genomslagskraftigt pris. På så sätt blev det legitimt att prata om ideologin som ett alternativ till den politik som de röda drev. Det var dock sällan man talade högt om att stora skattesänkningar på automatik även innebar stora neddragningar i den offentliga sektorn, samt en nödvändighet att ha en hög arbetslöshet.

När Nicolin tillsattes på posten som SAF:s ordförande fanns det ingen hejd på propagandan för kapitalismens fördelar. SAF pumpade ut guldkantade reklambroschyrer, då Svenskarna hade en benägenhet att inte misstro sådant som såg påkostat ut. Svenskarna var inte heller lärda i att ifrågasätta eller att söka efter källorna från påståenden, så SAF kunde ganska fritt sprida den ena lögnen efter den andra. Den inre kretsen förstod även tidigt, att man skulle kasta ut ett saftigt köttben åt media, som dimridå för den verkliga kuppen de höll på att genomföra.

Med idel lögner började man därför sprida påståenden som att de sjuka hotade hela samhällsekonomin. SAF talade tyst om att hela sjukförsäkringssystemet som betalade sjuka, hade arbetarna redan betalat in via sina skattesedlar, och på så sätt bidragit till att försäkringen låg på flera miljarder i plus. Sjuka kom snabbt att bli ett villebråd i samhälle som börjades betraktas som lata och ovilliga att ta ett arbete. De få personer som faktiskt kunde påvisa sanningen om SAF:s många osanningar om bl.a. sjuka tystades snabbt ned.

Den intensiva kampanjen som lät vara så trovärdig fick de röda att tappa fotfästet, de kunde inte längre säga att det bästa var att ge invånarna arbete i första hand, då de hela tiden blev överröstade. De hade inget försvar för sina teorier, inget att sätta emot de blå som hade sina broschyrer och ekonomer på sin sida. Precis som det svenska folket blev även de röda ”tagna på sängen”. Debatterna vanns hela tiden av de blå med sina slagkraftiga argument som visserligen inte var sanna men trovärdiga.

På ålderns kant när den goda Sträng lämnade sin tjänst som landets ekonomiska försvarare, blir det den inre kretsen som utser en efterträddare. Väl på plats fortsatte han i sin tur att plocka in personer med den rätta övertygelsen om Nyliberalismen. På så sätt lyckades kapitalisterna infiltrera de röda, för att inifrån styra dem mot tron om att marknadskrafterna kunde styra själva.

När de röda tappade argumentationen och inte längre kunde försvara sin politik, förlorade de även folkets röster. Högerns primära mål då de äntligen fick makten av folket var att skapa gigantiska underskott i landets finanser. För kapitalister är detta inget problem, snarare tvärtom då de tjänar på att få låna ut sina pengar till höga räntor. Snart insåg folket sitt misstag och röstade åter på de röda som då var både rotlösa och osäkra i sin politik. De röda som hade i uppgift att rädda de offentliga finanserna efter att de blå kört Sverige i botten, var redan dömda med partiet fullt av nyliberalister. De röda svek sina ideal med att kämpa för full sysselsättning, då de fann det viktigare att bekämpa landets budgetunderskott.

Den definitiva nådastöten för samhället med en tidigare så stark offentlig sektor kom med Novemberrevolutionen. Det avundsvärda Sverige dog den dagen när man lät avreglerade hela bankutlåningen. Politikerna kunde inte längre pressa ned inflationsökningar genom att minska på bankernas utlåning, utan tvingades göra som resten av Europa bekämpa inflation genom att höja arbetslösheten.

Det fanns få, väl ansedda ekonomer som ifrågasatte bilden av Sverige som SAF försökt sprida, men de blev mobbade av den borgerliga median, tystade som allt annat motstånd som inte hade en chans att komma fram i media bruset som ägs av borgerliga intressen.

Plötsligt blev det fritt fram för bankerna att låna ut hur mycket pengar de ville, pengar som inte ens fanns, och utlåningarna bara steg och steg. Inflationen steg precis som Nyliberalisterna och de blåa avsett med hela reformen. Bankerna bara pumpade ut mer och mer pengar och så en dag kom således den väntade baksmällan. Allt hade varit en illusion, pengarna som utlånats hade aldrig funnits, och insikten att ha tillåtit de ekonomiska krafterna få kontrollen, kom som en kalldusch för många.

Stora neddragningar i offentliga sektorn, massarbetslöshet blev följden vilket var förväntat och väl planerat av nyliberalisterna. Välfärdsmodellen som fungerat så framgångsrikt i alla år, påstods nu ha varit ett fiasko. Propagandan från de blå om välfärdens misslyckande lyckades även nå det sovande folket, som snart upprepade att allt var de rödas fel…

Försämringarna för det tidigare nöjda folket fortsatte och fortsätter, invånarna går på knäna, blir sjuka, arbetslösa, fattiga, och det anses i allmänhetens ögon vara de rödas fel.

Idag styr det blåa Sverige helt utan motstånd, de röda brottas med de gift de nyliberala krafterna spridit ända in till den innersta kärnan. De blåa äger samhällsdebatten och bygger in en hög arbetslöshet i samhällsekonomin, där allt fler näringsidkare görs beroende av en blå regering. Även sjuka skall nu börja betraktas som en möjlig inkomstkälla genom förslaget om skattefinansierade BOT. Korruptionen ökar med enmansutredningar som kan misstänkas går att köpa med dolda pengar, men även det faktum att Nyliberaler ser sig själva som objektiva forskare.

Arbetskraften delas in i VI som har arbete, och DOM som kan utnyttjas som handelsvara utan lön, medan vi med arbete fått en tusenlapp extra i plånboken för att blunda. Istället för höjda löner (som hamnar på arbetsgivarna) eller tydliga skattesänkningar mörkar man genom att tala om jobbskatteavdrag, vilket betyder höjningar för dem som tillhör Dom och som redan får lägre inkomster.

Kapitalisterna har lyckats så fantastiskt bra, bättre än något annat land i världen där Sverige säljer ut samhällets ägor till rena vrakpriser. Svenskarna betalar ett högt pris då el, skolor, apotek, vård privatiserats med ägare som bara ser till vinsterna. Skatterna är låga för de välbetalda, bostäderna är privata så de rika kan bo var de vill, de höga herrarna avtalar bonusar och fallskärmar så det urvattnar vinsterna, medan pigorna som idag blivit till skattefinansierat Rut sköter hemmet.

Det mest fantastiska är att denna samhällsutveckling påstås var de rödas fel, så bra har de blå lyckats manipulera det svenska folket. Lite imponerad måste man väl ändå få tillåtas sig vara över hur lätt det är att få ett helt folk att inte inse hur lurade de är av dimridåer och kulisser.

Denna skrift har tillkommit efter att jag läst Korståget mot välfärden skriven av Josefsson redan 2005

Den som vill veta mer om anpassningsgrupperna och synen på sjuka skall läsa Björn Johnson kampen om sjukfrånvaron. Denna bok tystas effektivt av den borgerliga median.

Boken Jämlikhetsanden bevisar att Sverige var ett bättre land innan Nyliberalismen gjorde sitt intåg

Jag hoppas att ni har överseende…

Annonser

1 Response to “SOLIDARITETSTANKEN – Reblogg av PELLEFANTIA pga tekniska problem”


  1. 1 HEMIMAMMA februari 10, 2011 kl. 2:01 e m

    Jag hoppas att ni läser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




SOLIDARITETSTANKEN

Bloggarna på denna sida står var och en för innehållet i sina inlägg, och alla som skriver behöver inte ha samma åsikt i alla sakfrågor. Alla inlägg skall hålla en god och saklig ton.
.
Uppgifter bör i största mån verifieras med länkar.
.
Bloggarna har inte rätt att bli alltför personliga.
.
Bloggtroll, personliga påhopp, näthat eller andra icke adekvata kommentarer kommer inte att släppas fram. De som vill kommentera bör därför hålla sig till ämnet, för att kunna upprätthålla en seriös diskussion.
.
Gemensamt för alla som skriver på denna sida är att vi bl.a. värnar om alla människors rätt att få leva under goda förhållanden.
.
Vi är alla personer med åsikter åt vänster, och gör gemensam sak med att få den borgerliga regeringen bortvald 2014.
.
Bloggen är alltid öppen för fler intresserade skribenter som vill bidra till förändringarnas vindar. Vi kan aldrig bli för många. Vi söker bloggare med hjärtat till vänster, som vill ingå i vår gemenskap.
.
Vi vill återuppliva Solidaritetstanken, för alla människors lika värde och rättigheter... Gästskribenter är också välkomna med en förfrågan om att få deltaga med inlägg.
.
Alla skribenter på denna blogg har möjligheten att vara med och föra en dialog utifrån inläggen.I de fall en kommentar önskas besvaras av specifik skribent, så skall frågan riktas direkt till den avsedda.
.
Välkommen till en öppen debatt!

ARKIV

'
The Rainforest Site

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 15 andra följare

BLOGGSTATISTIK

  • 27,638 BESÖKARE

%d bloggare gillar detta: